Hoppa till huvudinnehåll

"En yngre och mer oerfaren fick mitt jobb"

Matta på ett dagis
Att förlora jobbet plötsligt kan komma som en chock. Det här är en berättelse om arbetslöshet. Matta på ett dagis Bild: Yle/ Nora Engström matta

Jag hade jobbat som vikarie på dagiset i fyra år. Barnen och föräldrarna tyckte om mig, men sedan förlorade jag jobbet till en nyutexaminerad person utan erfarenhet i branschen.

Det här är en av berättelserna om arbetslöshet som har kommit in till Svenska Yle.

Jag är utbildad barnskötare och har arbetat med det i cirka 40 år. Jag har bland annat jobbat på barnhem, dagisar, sjukhus, i familjer, småbarnsklubbar, varit privat dagvårdare och så vidare.

Då jag jobbade på dagis var jag anställd på vikariat i hela fyra år. Då vikariaten tog slut sökte jag fast anställning, men det blev ett nej och jobbet gick istället till en nyexaminerad person som chefen påstod hade mera erfarenhet än jag.

Det fanns ingen logik i detta påstående och mina jobbkompisar förstod heller inget. Jag var barnens favorittant och väldigt omtyckt av föräldrarna också. Några föräldrar försökte få tag på chefen, men hon for på semester och höll sig borta. Men de pratade och tröstade mig och barnen var också ledsna.

Jag trodde jag skulle tryckas ner genom stolen och rusade ut och in på vessan och bara grät och grät.

Jag hade trivts så bra på jobbet och gjorde en hel del andra uppgifter som ej hörde till mig för allt skulle ju skötas bra. Jag glömmer aldrig känslan över att få höra att jag flyger ut - få höra att man inte duger och ej kan nånting - och att mina 40 års erfarenheter av barnavård ej betydde nånting.

Jag trodde jag skulle tryckas ner genom stolen och rusade ut och in på vessan och bara grät och grät. Det var svårt att andas och jag börja må illa så jag gick hem. Jag blev djupt deprimerad och var i ett sånt tillstånd i många månader, men hade ju alla mina barn att ta hand om så jag flöt vidare och höll mig på ytan.

Men all fritid, alla kvällar och nätter var så jobbiga. Jag fann tröst och styrka i musiken från radion och egna cd:n. Jag lyssnade med hörlurar på hög volym så att jag kunde känna hur rytmen och sången trängde sig djupt in i mitt huvud med ögonen slutna. Så höll jag på i sex månader och kunde känna hur allt inombords lugnade ner sig och ljuset syntes längre fram i mitt liv.

Idag tänker jag att allt har sin mening.

Chefen tyckte aldrig om mig. Hon anmärkte på än det ena än det andra och var aldrig nöjd med mig. Jobbkompisarna märkte och hörde och undrade hur jag orkar stå ut med detta, men jag sa att det går in genom ena örat och ut ur det andra.

Idag tänker jag, att allt har sin mening. Hur svårt det än kan kännas just då när något är på gång så har denna episod i mitt liv skuffats bort och djupt ner. Men det är viktigt att man hittar ett sätt att kunna hela. Jag fick styrka från musiken. Det känns skönt att få lufta mina tankar här, att få ut litet av det sista skräpet!

Tack ska ni ha för att ni tar upp detta med arbetslösheten som tycks öka hela tiden. Min man hade ju jobb så vi klarade oss på hans lön och bra gick det ju, men alla har det ej lika bra.


I Finland finns för tillfället drygt 340 000 arbetslösa personer. Svenska Yle vill lyfta fram människorna bakom den här siffran och samlar in era berättelser om arbetslöshet. Det här är en av de berättelserna.

Är du själv arbetslös?

Om du är eller varit arbetslös så har du en helt egen berättelse. Du får väldigt gärna dela den med oss. Och det kan du göra helt anonymt. Om du vill att redaktionen eventuellt kontaktar dig en för vidare diskussion och intervju kan du lämna dina kontaktuppgifter.

Vi kommer uppmärksamma en del av berättelserna senare i veckan här på Yle Vega.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle