Hoppa till huvudinnehåll

Därför är det svårt att veta vem som blir skolskjutare

Bild från Unsplash.com
Bild från Unsplash.com Bild: Volkan Olmez /Unsplash deprimerad

En 21-årig kvinna är misstänkt för att ha planerat en skolskjutning. Nu kunde polisen gripa in förrän något hemskt hände, men varför är det oftast svårt att hitta gärningsmannen innan brottet begås?

Kvinnan som greps i torsdags ska ha planerat dådet sedan mars i fjol. Skolan som hotas finns i Helsingfors. Den här gången lyckades polisen hitta kvinnan och avbryta planerna, men det ligger ett svårt arbete bakom.

Skolskjutningar är tyvärr inte längre något ovanligt, framför allt i USA. För ungefär ett år sedan dödades tio människor vid ett skottdrama på en skola i Oregon. President Barack Obama var väldigt upprörd då han kommenterade händelsen och det var redan den femtonde gången som Obama arrangerade en presskonferens i Vita Huset med anledning av en masskjutning. I och med den händelsen pratade vi med rättspsykolog Tom Pakkanen, och frågade honom varför det är så svårt att få en klar profil på gärningsmännen. Här under kan du läsa den intervjun.

Ett sällsynt fenomen

Det är svårt att jobba fram en gemensam profil för gärningsmännen bakom skolskjutningar. Det är i praktiken omöjligt att förutsäga vem som kommer att utföra en skolskjutning eftersom fenomenet är väldigt sällsynt.

Man kan hitta vissa gemensamma nämnare, som att många av gärningsmännen haft svårigheter med depression och utstötthet. De idealiserar också våld och tidigare skolskjutningar. De planerar sitt dåd långt på förhand.

Profilering är ett farligt tänk

Det finns alltså en sorts profil men att försöka göra en riskbedömning i skolor för att undvika skolskjutningar, det fungerar inte i praktiken. Det kan till och med vara lite farligt att tänka på det viset.

- Tar du de här dragen, att vara mobbad, utstött eller deprimerad, så hittar du hundratals elever som passar in. Av dem kommer högst sannolikt ingen, eller kanske en enda, någon gång att göra ett våldsdåd i skolan, säger rättspsykolog Tom Pakkanen.

Närbild på Tom Packalén.
Rättspsykolog Tom Pakkanen Närbild på Tom Packalén. Bild: Yle/Catariina Salo tom packalén

Det är klart att det alltid finns en risk att något händer men eftersom det är så sällsynt är det näst intill omöjligt att försöka identifiera personerna som ligger i riskzonen.

Att gå runt och misstänka alla som verkar lite deppade, ensamma eller utstötta medför alltså inget gott med sig.

Det man i stället borde göra är att fokusera på grundarbetet och lära sig känna igen de som är utstötta och mobbade. Sedan måste man få dem att må bättre innan de ens hinner tänka tanken på skolskjutning.

Varför mest män?

Fallet som nu tas upp i medierna handlar om en kvinna, men det är ändå ganska sällan vi läser om kvinnor som begår våldsbrott och brott mot liv. Varför är det på det här sättet?

- Det finns många olika synvinklar och sätt att försöka förklara aggressivt beteende, men om man ser till samhället överlag är det ett mera manligt drag, säger Tom Pakkanen.

Det hänger på hur könsroller byggs upp i samhället, men Tom pratar också om evolutionspsykologiska teorier.

- Vissa delar förklaras med att ett typiskt aggressivt eller våldsamt beteende har hört till mannens roll snarare än till kvinnans. Det är en summa av alla möjliga saker. Dels lite större benägenhet hos män att vara våldsamma, dels att samhället i större utsträckning stöder våldsamhet hos män.

En svår fråga att svara på alltså. Många olika faktorer spelar roll, både historiska och samhälleliga.

Nu jobbar ändå allt fler med genusfrågor, så kanske vi i framtiden hittar bättre redskap för att komma bort från det gamla tänket att maskulinitet och våld på något sätt hör ihop.

Uppdatering: Vi har lagt till ett förtydligande om att intervjun med Tom Pakkanen är gjord i samband med ett annat fall, en skolskjutning i USA som inträffade i oktober 2015.

Nyligen publicerat - X3M