Hoppa till huvudinnehåll

Timo blev nerslagen bakifrån av sin granne - de psykiska konsekvenserna blev långa och svåra

Knytnäve mot dörrglas med skosuleavtryck och cykelreflektion
Över hälften av finländska män har upplevt någon form av våld när de fyllt 15 år. Knytnäve mot dörrglas med skosuleavtryck och cykelreflektion Bild: Yle / Eva-Maria Koskinen #tadetpåallvar

Vad gör man med en granne som hotar med våld? Särskilt efter att man själv blivit nerslagen bakifrån, som 47-åriga Timo blev för omkring sju år sedan. Av en våldsam, över 80-årig granne, som bor i huset på andra sidan vägen.

Timo sitter vid köksbordet med en kaffekopp. Han minns dagen som i går. När grannen plötsligt hade smugit sig upp bakom honom och slog honom i huvudet med en stor käpp. Helt oväntat.

Det blev polissak och det visade sig att mannen, liksom hans son hade haft problem med våld i familjen. Grannen blev dömd för misshandel. Men han bor kvar i huset intill och rädslan präglar vardagen.

- Jag är inte våldsam själv och kan inte tänka mig att "slå tillbaka", vilket kanske väntas av oss män, funderar Timo. Man ska vara stark som man, inte mjuk som jag.

Därför är skamkänslan stor, liksom känslan av hjälplöshet.

- Jag har svårt att vara ute. Jag tittar hela tiden om grannen är där och är rädd hela tiden.

Vi kan inte tänka oss att flytta.― Timo.

Timo säger att våldshandlingarna tog slut med en gång men grannen har hotat hans fru. Det känns svårt att låta barnen vara ute med en så våldsam man i närheten.

- Det känns också konstigt eftersom mannen är över 80 år gammal. Att en så gammal man använder våld, tänker Timo.

Familjen har nog övervägt att flytta men det är inte lätt.

- Vi har bott här i tio år och huset är familjens hem, säger Timo.

Timo har byggt en stor grind mot vägen och ett staket. En hund skäller ljudligt när gäster närmar sig. Gården är full av klätterställ, rep och små byggprojekt.

Man dricker kaffe vid köksbord.
Timo har fru och två barn under skolåldern. Han vill kämpa mot rädslan och depressionen för deras skull, säger han. Man dricker kaffe vid köksbord. Bild: Yle/Anna Savonius händerna,kaffe,män,våldsbrott,psykiskt våld,terapi

I samband med att grannen slog ner honom drabbades Timo av en svår depression som senare diagnosticerades som bipolär störning.

- Jag har märkt svackor tidigare i livet också men myndigheterna tog inte mig på allvar, säger han. Efter våldsdådet kom rädslorna, ångesten över att inte kunna skydda sin familj.

Han säger att mediciner inte har hjälpt upp läget, eftersom ingen tänkt på att våldet som riktades mot honom var grundorsaken till illamåendet och depressionerna.

- Inom hälsovården tog de inte min rädsla på allvar, du är bara deprimerad, sade de.

Jag har aldrig slagit någon.― Timo.

Timo berättar att han inte har någon form av våld i sin egen bakgrund, i motsats till många finländska män i dag.

- Jag har aldrig slagit någon och det känns omöjligt att tänka sig att använda våld mot någon.

Leksaker i sand.
Timo oroar sig också över sina barns säkerhet. Leksaker i sand. Bild: Yle/ Frida Lönnroos sandlåda
Efter att jag blev uppsagd från jobbet kom jag inte upp från soffan.― Timo.

När Timo blev av med jobbet kulminerade problemen. Det blev svårt att komma upp från soffan och iväg till jobbet. Han beviljades en form av deltidspension.

- Under de senaste två åren har det klarnat att jag inte kommer att bli så bra att jag kan återvända till ett heltidsjobb. Det är också för tungt att studera.

Han säger att ett deltidsjobb kunde bli möjligt senare.

- Våldet som riktades mot mig har inte påverkat familjelivet direkt men nog min sits - min depression och diagnos har nog påverkat oss alla.

Timo medger att problem med frun har förekommit och att han måste kämpa hårt för att vara tillräckligt aktiv med sina barn.

- Jag vill vara en bra pappa för dem. Familjen ger mig motivation att kämpa. Jag har skött barnen sedan de var små och min fru har jobbat.

Det har varit viktigt att få vara hemmapappa och Timo säger att han har stor respekt för alla de kvinnor som sköter brn hemma, det är ett tungt jobb.

Jag behöver praktiska verktyg.― Timo.

Nu deltar Timo i ett projekt som riktas till män som upplevt våld - i egenskap av offer. Det finansieras av Penningautomatföreningen och deltagarna får fem personliga terapibesök gratis hos en utbildad terapeut.

Därefter deltar de i 10 träffar med andra män i liknande situation där de våldsamma upplevelserna bearbetas.

- Jag väntar mig att få praktiska verktyg för att kunna leva utomhus här på gården. Att inte hela tiden tänka på grannen och det som hände. Jag vill kunna vara ute och njuta av livet.

Han tycker att det är bra att projektet riktar sig till män. De glöms lätt bort eller hamnar i skuggan av det våld som kvinnor drabbas av.

- Ingen tar män som offer för våld på allvar, inte ens sjukvården. En man kan också bli misshandlad.

Avslutningsvis får Timo frågan om vilket jobb han skulle önska sig på deltid när han börjar må bättre.

- Jag skulle vilja jobba som lärare i teknisk slöjd, säger Timo. Det är mitt drömjobb, att jobba med barn.

Mera om projektet på Miessakits sidor! (på finska)
Blogg: Tabut på 2000-talet

Läs också