Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Den lilla sparven - Linnea Skog spelar årtiondets tuffaste tolvåring

mor och dotter ler mot varandra i framsätet på en bil.
Baby, You can drive my car... Även om relationen mellan mamma Siru (Paula Vesala) och tolvåriga Varpu (Linnea Skog) är varm och innerlig så utsätts den ständigt för prövningar. mor och dotter ler mot varandra i framsätet på en bil. Bild: Cata Portin ©MakingMovies tyttö nimeltä varpu, linnea skog, paula vesala

En roadmovie om en tolvårig flicka som ger sig ut på jakt efter sin förlorade far - kan det sluta annat än illa? Javisst - i regissören Selma Vilhunens händer utmynnar även de mörkaste färger i värmande glädje.

Det är natt i det lilla hemmet i storstadsförorten. En späd, hulkande gestalt ligger hopkrupen på golvet – invirad i sitt täcke, som om det förmådde skydda mot den stora, stygga världen.

Försiktigt närmar sig den uppgivna gestalten sängen där tryggheten väntar, tryggheten hos en människa som sover lugnt med det långa håret vällande ut över kudden.

”Får jag sova bredvid dig”, frågar den olyckliga och blir uppenbart lättad när hon bereds en plats i värmen.

Visst känner vi igen det mesta i denna skildring av närheten mellan mor och dotter - och ändå finns här ett element som gör den unik. Det är nämligen mamma Siru (Paula Vesala) som gråter och tolvåriga Varpu (Linnea Skog) som tröstar. Inte tvärtom.

Ombytta roller

Ovannämnda lilla scen säger mycket om såväl stämningen som arten av överraskningsmoment i Selma Vilhunens långfilmsdebut Tyttö nimeltä Varpu - Den lilla sparven.

En ovanligt mänsklig film om det jobbiga i att växa upp och inte riktigt veta var man hör hemma - och det olidliga i att vara vuxen och ständigt komma till korta.

För vad gör man när livet inte blir som man tänkt sig? Jobbmässigt sliter den forna unistudenten Siru som städare medan hon privat gör små trevare för att finna en man att dela vardagen med.

Någon som är hygglig och kan trösta när hon för n:te gången misslyckas med att ta körkort. Och gärna skulle han ju få vara lite snyggare än senaste nätfyndet Bo (Santtu Karvonen).

Varpu försöker ge mamma goda råd medan hon själv söker kraft hos hästen Svante som hon deltar i ridtävlingar med. En sport som mamma egentligen inte har råd med och en miljö där Varpu sticker ut med sina enkla kläder och anspråkslösa attityd.

I motsats till de andra flickorna har hon varken egen häst, senaste mobilmodellen eller en pappa som kurvar in på gården i en snärtig bil.

Ja, var finns hennes pappa egentligen?

Tolvåriga Varpu står ensam på en landsväg utanför en övergiven bil.
Tolvåriga Varpu står ensam på en landsväg utanför en övergiven bil. Bild: Cata Portin ©MakingMovies tyttö nimeltä varpu, linnea skog

Starkt regigrepp

Det säger sig självt att förväntningarna varit stora på regissören Selma Vilhunen som för ett par år sedan var nominerad till en Oscar för kortfilmen Pitääkö mun kaikki hoitaa (2014)? Och det är ett nöje att inse att hon hållit för trycket.

Tyttö nimeltä Varpu har redan uppmärksammats internationellt och Linnea Skog har helt rättmätigt prisats för sin suveräna insats. Hon har en styrka och en naturlig närvaro som är minst sagt imponerande.

Men vid sidan av ett lyckat skådespelarval har Vilhunen också lyckats med konststycket att skildra olika smärtpunkter utan att det blir olidligt.Gång efter annan dyker det upp hotfulla situationer som gör att det kniper till i åskådarens mage: har Varpus killkompis skumma avsikter? Kommer det att gå illa när hon liftar mitt i natten? Och tänk om pappan visar sig var ett monster?

Och varje gång kommer Vilhunen med en överraskande vändning - på sätt eller annat. Vilka dessa är kan man inte gå in på i en recension eftersom det skulle förta en del av spänningen, men mycket handlar om att finna sin inre styrka och inse att det är först när man öppet vågar vara den man är som bitarna faller på plats.

Poängen är att Varpu inte passar in i något av de fack som filmvärlden så beredvilligt erbjuder unga tjejer - hon är inget offer, ingen brådmogen Lolita, ingen superhjälte. Nej, Varpu är helt enkelt en stark och målmedveten ung människa som vågar ta sitt liv i egna händer. Punkt.

Ett gäng unga människor kör genom natten i stulen bil
Ett gäng unga människor kör genom natten i stulen bil Bild: Cata Portin ©MakingMovies tyttö nimeltä varpu, pyry rautiainen, linnea skog

Nya vindar?

När det bara ett par veckor efter premiären på Juho Kuosmanens Hymyilevä mies - Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv dyker upp ytterligare en film som sparkar omkull alla tänkbara fördomar om finsk film så är det lätt att känna sig hoppfull inför framtiden. Kanske det nu på allvar finns en beredskap att satsa på nya tonlägen och stilarter?

Helt klart är att regissörer som Kuosmanen och Vilhunen också ruckat på de ofta så slentrianmässiga sätten att skildra kvinnor och män. Plötsligt ställs publiken inför - i filmsammanhang - ovanligt känslosamma män, barnsliga mammor och handlingskraftiga flickor.

Av bara farten berörs dessutom teman som klass, maktstrukturer och mental ohälsa. Och allt detta utan större åthävor - ingenting är vare sig understruket eller söndertuggat.

Nu återstår bara att hoppas att dessa nya vindar fortsätta att blåsa frisk luft genom gamla strukturer. Samt att så många som möjligt går och ser dessa bevis på att svåra teman faktiskt kan skildras med konstruktiva grepp som får hjärtat att hoppa av glädje.

Artikeln har uppdaterats med filmens titel och Linnea Skogs namn i rubriken.

  • Boris Johnson i Berlin - beredd att kompromissa kring brexitavtal

    Merkel uppgav att EU är beredda att förhandla kring handeln.

    Storbritanniens premiärminister Boris Johnson sade i dag att Storbritanniens nuvarande utträdesavtal med EU är oacceptabelt under en gemensam presskonferens med Tysklands förbundskansler Angela Merkel under Johnsons besök i Berlin.

  • 40 kor på vift i skogen i Laukas - expert: Djur förvildas snabbt ute i skogen

    Ägaren skötte hela gården ensam i ett år.

    I Vehniätrakten i Laukas har en hjord på cirka 40 nötdjur varit på fri fot i skogen sedan våren. På tisdagen ställdes läget på sin spets då djuren, som trängt sig in på gårdar och vägar, började utgöra en fara för folk i området. Just nu håller hjorden till i skogen nära bondgården.

  • Sopkärl vid rastplatsen i Horsbäck efterlyses

    Problemet lyfts fram i ett invånariniativ.

    Raseborgs stad kommer nu vända sig till Trafikledsverket Väylä med en önskan om att det skulle placeras sopkärl på rastplatsen invid riksväg 25 i Horsbäck.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje