Hoppa till huvudinnehåll

Två favoriter tävlar om presidentposten i Estland

Hälsningar från korren 24.9.2016
Hälsningar från korren 24.9.2016 Bild: EPA/MAURITZ ANTIN hälsningar från korren

I dag är det presidentval i Estland. Det är tredje gången jag bevakar ett estniskt val av statsöverhuvud och för första gången är det riktigt spännande. Åtminstone i princip.

Men eftersom det redan handlar om det här valets både fjärde och antagligen i kväll ännu femte omgång i det krångliga valsystemet, räknar jag med många och långa timmar i konsertsalen Estonia mitt i Tallinn.

I första hand handlar valet förstås om vem som ska bli president för de kommande fem åren.

Favoriterna är två, Siim Kallas och Marina Kaljurand. De är i princip från samma parti, vilket förstås gör det hela lite roligt.

Det styrande Reformpartiet valde Kallas till officiell kandidat, men det beslutet upprörde så många både i och utanför partiet att Kaljurand skrev ut sig ur partiet, lämnade utrikesministerposten och nu ställer upp som oberoende.

Men eftersom det inte är folket som väljer i dag, utan 335 politiker, så är Kallas huvudfavorit.

Han grundade det mycket högerliberala Reformpartiet på 1990-talet, var en kort tid premiärminister och sedan EU-kommissionär från 2004 till 2014. Han kom tillbaka för att lösa ut sin självklara rätt att bli president och enligt den politikerlogiken har han lyckats positionera sig väl.

Kaljurand är, som många säger här, muminmamman som inte är en muminmamma. Hon är en kvinna som känns trygg, annorlunda än gubbarna i politiken, och mysig.

Men hon har samtidigt många hårda högeråsikter som kanske inte alltid kopplas ihop med epitetet muminmamma. I Estland är det ett plus.

Hur som helst, jag har i flera veckor frågat personer jag har träffat vem de föredrar och varför.

De som håller på Kallas lyfter fram att han är en man som får saker gjorda. De som håller på Kaljurand betonar att hon är en kvinna.

Så mycket mer brukar ingen säga innan diskussionen drar iväg till att handla om det krångliga valsystemet.

Folk vill rösta direkt

För är det något som präglar gatubilden i de flesta estniska städer i dag så är det att det är ett modernt EU-land där idén om demokrati lever starkare än någonsin. Det syns bland annat i ett väldigt starkt växande och kompetent medborgarsamhälle.

Därför, tycker de flesta jag träffar, skulle det passa bra om folket skulle få välja president i direktval.

Valet skulle avgöras snabbt, kompetent och i högst två omgångar, skrattar många nu när det här valsystemet igen väntas nå resultat först i den femte.

Men många politiker uttrycker bestämt att direktval är höjden av dumhet. De har två enkla och motsägelsefulla argument för att inte ge ifrån sig makten.

För det första skulle det vara att lura väljarna eftersom det ger en falsk bild av att presidenten har makt. I Estland har presidenten formellt sett mindre makt än till exempel i Finland, berättar visa politiker ofta åt mig.

Det andra argumentet är att politikerna är mer insatta i de viktiga sakfrågorna.

Låter mest som om att äta kakan och ha den kvar.

När de 234 politiskt utsedda representanterna för kommunerna och landets 101 parlamentariker, alltså det elektorskollegium som röstar i Estonia i dag, rör sig i konserthusets korridorer så kan jag lova att diskussionerna inte handlar om sakfrågorna.

De brukar mest skvallra om vem som röstar på vem och vad vem får ut av att rösta på hen.

Men de vanliga Kallas- och Kaljurand-anhängarna jag träffar på gatan vet mycket väl att presidenten har begränsade befogenheter.

Och de vet mycket mer om sakfrågorna än politiker som aldrig bemödar sig med att lyssna på dem inser. Få kan alla detaljer, men de vet ofta hur politiken påverkar deras egen vardag.

Populismen är inte så framgångsrik i Estland som politikerna hävdar och när den fungerar så är det inte för att mänskor är dumma.

Men i Estland har både demokratiskt och odemokratiskt sinnade mänskor tappat förtroendet för politikerna.

När de säger att de röstar på en kvinna, eller på en man som får saker gjorda, så är det bara en del av sanningen. Vill du veta mer måste du sätta dig ner en stund och lyssna.

Då förstår du.

Så riktigt hela dagen tänker jag inte tillbringa i konserthuset Estonia, för då missar jag nog den riktiga nyheten.

Det är inte i salen där Estlands president väljs som landets demokrati bekräftas. Det är lika mycket på caféerna, torgen och i andra mötessalar utanför.

Jag smiter nog ut ur Estonia ett par gånger för lite kaffe och bulla.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes