Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: Ylva Ekblad regerar i Mor Kurage på Wasa Teaters scen

Mor Kurage (Ylva Ekblad) kommer i sin kärra, som dras av dottern Kattrin (Susanne Marins) och kocken (Johan Aspelin).
Mor Kurage (Ylva Ekblad) kommer i sin kärra, som här dras av dottern Kattrin (Susanne Marins) och kocken (Johan Aspelin). Mor Kurage (Ylva Ekblad) kommer i sin kärra, som dras av dottern Kattrin (Susanne Marins) och kocken (Johan Aspelin). Bild: Wasa Teater/Frank A. Unger Wasa Teater,Ylva Ekblad,mor kurage och hennes barn,teater,Bertolt Brecht

Våra sinnen stimuleras genast från start. I foajén står några smutsiga barfotabarn och slår taktfast på sina trummor, innan de marscherar uppför trapporna mot teatersalongen. Mor Kurage kommer in på scen, sjungande i sin vagn, dragen av sönerna.

Scengolvet är täckt av vatten och skådespelarna har gummistövlar på fötterna. Dräkterna går i mjuka grå nyanser och den varma färgskalan förstärks av ljussättningen - och också den här gången skapar regissör Ulrika Bengts (som på premiären är klädd i svarta Nokiastövlar) en filmmässig känsla på Wasa Teaters scen.

Det här är en pjäs om kriget och de som drabbas av kriget. Alla försöker på sitt sätt ta sig helskinnad fram till freden.

Inspirerad av Lotta Svärd

Samma år som andra världskriget utbröt befann sig pjäsförfattaren Bertolt Brecht i Sverige. Han hade gått i exil efter att nazisterna under tidigt 1930-tal bränt flera av hans verk.

Medan kriget än en gång blossade upp i Europa skrev han Mor Kurage och hennes barn. Pjäsen utspelar sig under 30-åriga kriget och inspiration hämtade Brecht från Runebergs Lotta Svärd och en tysk krigsskildring från 1600-talet.

Vinna på kriget men skona sig själv?

Mor Kurage, spelad av Ylva Ekblad, profiterar på kriget, det är hennes födkrok. Tillsammans med sin stumma dotter Kattrin (Susanne Marins) och två söner (Markus Lytts och Alexander Holmlund) drar hon fram med sin vagn i krigets och den svenska härens kölvatten. Hon säljer brännvin, kött, bälten och stormlyktor.

Fältprästen (Niklas Groundstroem) och Mor Kurage (Ylva Ekblad) i förgrunden, Jonas Bergqvist, Markus Lytts, Alexander Holmlund och Kalle Halmén i bakgrunden.
Fältprästen (Niklas Groundstroem) och Mor Kurage (Ylva Ekblad). Fältprästen (Niklas Groundstroem) och Mor Kurage (Ylva Ekblad) i förgrunden, Jonas Bergqvist, Markus Lytts, Alexander Holmlund och Kalle Halmén i bakgrunden. Bild: Wasa Teater/Frank A. Unger Wasa Teater,Ylva Ekblad,Niklas Groundstroem,Bertolt Brecht,mor kurage och hennes barn,teater

Mor Kurage förhandlar med fältväbel, präst (Niklas Groundstroem) och kock (Johan Aspelin). Hon räknar och spekulerar. Kommer kriget att fortsätta? Lönar det sig att köpa upp nya lager? Hinner jag förtjäna mer innan freden kommer? Men lika viktig som förtjänsten är för Mor Kurage, lika viktigt är det för henne att skydda sina barn från krigstjänst och våld.

En självklar Ylva Ekblad

Ylva Ekblads Mor Kurage är självklar och oblyg. Hon har en karls kroppsspråk. Hon sitter brett i benen och är den som styr över samtalen, både med fältväbel och präst.

Hon drar skrönor, dribblar och får sista ordet. På samma sätt styr hon sina affärer och sin familj. Men när vi kommer in i handlingen håller hon på att förlora greppet om sina barn. Krigets ära lockar och sönerna fattar egna beslut.

Under andra akten blir utsikterna till förtjänst och överlevnad allt mörkare ju längre kriget varar. Landet är skövlat, det finns varken varor att sälja eller pengar att handla för. I Pommern äter de småbarnen, säger Mor Kurage.

Hon och hennes geschäft blir nu ett halmstrå både för den lutherske prästen, som tar av prästrocken när katolikerna får övertaget, och för fältherrens före detta kock.

Och i slutändan, trots Mor Kurages ansträngningar och trixande, får alla tre barnen göra det dyraste av offer.

Vatten på scenen

I den här uppsättningen finns många fina beståndsdelar, hit hör sångerna som bearbetats av Peter Hägerstrand och Anna Simberg, kostymerna som ritats av Linn Wara, liksom Erik Salvesens avskalade scenografi och Tobias Lönnquists ljus. Det är en vacker föreställning, en njutning för ögat.

Vattnet på scengolvet då, vad tillför det? Ofta finns det bara med, utan att betonas, som när någon skådespelare tar av sig gummistövlarna och går barfota en stund. Men ibland får vattnet en större roll, som när en av sönerna tillfångatagits och får ansiktet nedtryckt i vattnet. När det blir höst och eländigt, kompletteras fondens gråsvarta skogsfoto av ett långvarigt och ihärdigt regn.

Fina rolltolkningar

Skådespelarna gör genomgående ett fint arbete, också i de mindre rollerna. Jonas Bergqvist får exempelvis odla sin komiska ådra i form av ett perukklätt koleriskt - alternativt ett åldrat och nyförälskat - befäl. Pjäsen innehåller också ett antal sångnummer och speciellt fint är det nummer som Tove Qvickströms prostituerade rollfigur Yvette framför. Välfungerande är också den stumma Kattrins teckenspråkstolkning av pjäsens mellantexter.

Trots att pjäsen utspelar sig bland soldater och befäl under ett krig, så är det här framförallt kvinnornas berättelse: Mor Kurages, Kattrins och Yvettes.

Regissör Ulrika Bengts – som länge önskat att få sätta upp just den här pjäsen - har skapat en uppsättning som samtidigt har känsla av klassiker och samtid. Mor Kurage och hennes barn är aktuell, oberoende av om vi talar 1600-tal, 1940-tal eller 2010-tal.

Artikeln har korrigerats gällande vem som står för det fina ljuset i uppsättningen.

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje