Hoppa till huvudinnehåll

Finskspråkiga Pikisbor vill prata svenska: Alla språk är intressanta

Språkträff i Pikis.
Språkträff på svenska i Pikis. Närmast kameran Marja Reunanen, Pirjo Holmberg, Jaana Kivi, Hanna Rintala, Anne Loimijoki, Teija Kiikko, Anja Ståhle och Tuija Heikinmaa. Språkträff i Pikis. Bild: Yle/Monica Forssell språkträff

Språkträffar för finskspråkiga som vill tala svenska lockar. Att öva tillsammans med andra som inte heller talar flytande svenska känns bra.

Då jag kliver in över tröskeln till biblioteket i Pikis behöver jag inte fråga var den svenska språkträffen äger rum. Från mötesrummet hörs ett glatt sorl och mycket skratt ända till lånedisken.

Biblioteksfunktionär Anri Veston ler nöjt. Språkträffen är ett invånarinitiativ som förverkligas med enkla medel, utan någon särskild styrning och bara för att det finns intresse, lust och vilja.

Åtta förväntansfulla kvinnor sitter samlade kring ett långbord. Pratet har redan kommit i gång och innan jag hunnit slå mig ner får jag frågan om vad som är korrekt: ingen problem eller inget problem.

Det korrekta är inget problem, men förstår vi svenskspråkiga ändå vad som avses ifall någon säger till oss ingen problem? Ja, det gör vi.

På samma sätt som finskspråkiga förstår vad svenskspråkiga avser då de talar om Seinäjoessa men menar Seinäjoella.

Jag känner att jag inte gör lika många fel då alla andra också gör det

Alla ser vi ändå framför oss hur rödpennan far fram och ju ovanare vi är vid att tala ett för oss främmande språk, desto svårare har vi att avgöra hur grova fel vi gör. Och ju osäkrare vi är desto lättare hänt är det att vi bara låter bli, om vi kan.

”Kielitreffit ruotsiksi” (”Språkträff på svenska”) är ett evenemang som kört i gång i höst. Initiativtagare är Pikisbon Teija Kiikko.

- Jag vill själv lära mig tala bättre svenska och bli modigare. Jag vill lära mig tala mera flytande än nu och vad kan vara roligare än att tala med likasinnade? frågar sig Kiikko som jobbar i en skola där det också går svenskspråkiga elever. Dem skulle det vara trevligt att kunna prata lite mera med.

Att träffas i en grupp där alla befinner sig på ungefär samma nivå känns bra.

- Jag känner att jag inte gör lika många fel då alla andra också gör det, säger Kiikko.

Händerna börjar svettas

Gruppdeltagarna har alla olika bakgrund. Hanna Rintala har stuga i Pargas och vill kunna beställa kaffet och bullen på svenska då hon besöker det lokala caféet. Hon vill också kunna fortsätta tala svenska med den treåriga pojke hon bor granne med.

- Han talar redan mer än jag och lär mig. Till exempel vet jag nu att det heter motor, skrattar Rintala och uttalar motor med långt o i stället för långt å och låter som en tvättäkta finlandssvensk.

Anja Ståhle jobbar på centralsjukhuset i Åbo och måste med jämna mellanrum ringa upp svenskspråkiga patienter om läkartider och dylikt.

- Någon gång är det lätt men någon gång när jag väljer numret och väntar på att någon ska svara börjar händerna svettas. Jag lyssnar på radio och läser böcker och tidningar så det blir lättare, men vissa ord är svåra, säger Ståhle.

Språkträff i Pikis.
Språkträffarna ordnas en gång i månaden i ett mötesrum i biblioteket i Pikis. Träffarna har ingen lärare utan går ut på att deltagarna stöder varandra. Språkträff i Pikis. Bild: Yle/Monica Forssell språkträff

Bland deltagarna finns en kvinna som talade svenska som barn men som inte på femtio år haft användning för svenskan. Nu vill hon hitta orden igen. Några andra har svenskspråkiga grannar eller svenskspråkiga arbetskamrater och skulle vilja kunna växla några ord på svenska, utan att känna sig nervösa.

Det gemensamma målet är helt enkelt att våga tala svenska.

Det pågår något slags krig mot svenskan och det förstår jag inte alls

Enligt Språkbarometern har relationen mellan finsk- och svenskspråkiga i Finland försämrats. Språkbarometern granskar med fyra års mellanrum språkklimatet i tvåspråkiga kommuner och år 2012 ansåg 57 procent av de tillfrågade att relationerna mellan språkgrupperna är goda.

I år ligger siffran nere på 44 procent. Bland de svenskspråkiga har andelen som upplever att relationen mellan finsk- och svenskspråkiga är god minskat med åtta procentenheter, från 59 till 51 procent.

Anne Loimijoki jobbar som tolk och deltar i språkträffarna i Pikis för att öva upp sin svenska. Ibland stöter hon nämligen på människor som inte talar de språk hon jobbar med, det vill säga ryska, finska eller engelska och då kan svenskan komma väl till pass.

Jag tycker att alla språk är intressanta

Loimijoki följer med språkdebatten i landet men kan inte förstå motsättningarna.

- Jag har inga som helst problem med svenska språket. Jag tycker att alla språk är intressanta. Det pågår något slags krig mot svenskan och det förstår jag inte alls.

Resten av gruppen nickar. Den sjukskötare som i ett uppmärksammat fall nyligen uppmanade en svenskspråkig patient på sjukhuset i Salo att tala finska eftersom ”vi talar finska i Finland” får i den här gruppen ingen som helst förståelse.

- Så kan man bara inte säga. Det är varje människas rätt att bli betjänad på sitt modersmål, slår gruppen fast.

Samtalet kring bordet böljar fram och tillbaka. En ny serie på tv, lingonplock och svampar betas av.

Jag frågar om de vill bli betjänade på svenska om de till exempel rör sig på mer svenskspråkiga orter som till exempel Pargas och där försöker prata svenska. Ja blir svaret.

Det får mig att fundera på hur vi skulle bete oss om vi till exempel bodde grannar med varandra. Skulle vi tala svenska eller finska med varandra? Och om min finskspråkiga granne närmade sig mig på svenska – skulle jag fortsätta prata svenska eller skulle jag byta till finska?

- När svenskspråkiga och finskspråkiga möts talar alla finska. Jag vet inte varför. Är det en vana? Eller talar svenskspråkiga bättre finska än finskspråkiga talar svenska? Eller är ni bara så artiga? Överartiga? kastar gruppen fram.

- Det händer också att om någon börjar säga något på svenska till mig så börjar jag prata finska. Jag vågar inte fortsätta på svenska. Det är något som säger klick i mig och säger mig: Nej, du kan inte fortsätta - tala finska, säger Hanna Rintala.

Hur känns det när en svenskspråkig byter till finska när ni försöker prata svenska?

- Det känns inte så bra. Det känns som att okej, så min svenska är så haltande att du förbarmar dig över mig och byter till finska, svarar Anne Loimijoki och ler.

Nästa träff ordnas 12.10 kl. 17.30. Ingen förhandsanmälan behövs.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland