Hoppa till huvudinnehåll

Att växa upp med en missbrukande förälder

Maria Hagberg.
På Pixneklinikens verksamhet för barn med missbrukande föräldrar, fick Maria vara sig själv utan att någon ifrågasatte henne. Maria Hagberg. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth maria hagberg

Pixnekliniken i Malax har antagligen räddat liv, men nu ska den läggas ner. Maria Hagberg som växte upp med en missbrukande förälder skulle inte vara den hon är i dag utan klinikens hjälp.

- På Pixnekliniken har jag fått vara exakt den jag är utan att dölja något. Jag blev sedd exakt för den jag var och folk förstod att jag betedde mig på ett visst sätt eftersom jag hade problem hemma. Alla andra där hade också liknande problem så jag var inte tvungen att dölja någonting, säger Maria Hagberg.

För fyra och ett halvt år sedan blev Marias mamma äntligen fri från sitt beroende av alkohol och för ett år sedan kunde hon också lämna medicinerna, men åren fram till tillfrisknandet har varit jobbiga.

Man har en ganska bra bild av missbruket fast man är liten.

Maria delar in missbruket i fyra mörka perioder: Den första var när hennes föräldrar skilde sig och då var hon var sju år gammal, den andra när hon gick i femman, den tredje i högstadiet och den sista så sent som förra våren.

- Mamma drack också mellan de här perioderna men då var det på en hanterbar nivå. Under de här svårare perioderna så gick jag de flesta kvällar och lade mig, och var rädd att hon inte skulle leva nästa morgon, berättar Maria.

Mamman var i så dåligt skick att Maria ständigt fruktade för hennes liv.

- Man har en ganska bra bild av missbruket fast man är liten, man vet att nu är det allvar, säger hon.

Ville visa att hon dög till något

Missbruket gjorde att Maria fick dåligt självförtroende. Mamman jobbade som lärare och var därför någon som invånarna i hemkommunen kände till. Maria gick ofta omkring och trodde att alla visste allt om vad som pågick där hemma.

- Det gjorde att jag på något sätt alltid var tvungen att visa att jag kunde och att jag dög till något. Jag ville visa att jag inte var som min situation där hemma. Jag var inte min mammas problem.

Maria blev också vuxen väldigt snabbt. Hon och hennes syster bodde både hos sin mamma och pappa, och en kväll när pappan skulle hämta henne eftersom mamman hade en dålig dag, så vägrade Maria lämna huset.

- Jag var tvungen att vara där för att se till att inget hände med mamma. Då var jag kanske sju år gammal.

Pixnekliniken var oerhört viktig under uppväxten

Nu har det beslutats att Pixnekliniken ska läggas ner, och många som arbetar med vård av missbrukare är oroliga över hur vården för svenskspråkiga kommer att se ut i framtiden. Men det är inte bara missbrukare som drabbas – också anhöriga far illa utan rätt sorts hjälp.

2005 startade Pixne upp verksamhet för barn till missbrukare, och Maria Hagberg och hennes syster deltog i det första lägret som ordnades. Sedan dess har verksamheten utvecklats och nu deltar mellan 15 till 20 barn och unga i lägren.

Utan Pixnekliniken skulle Maria inte vara den hon är i dag. Den var väldigt viktig för henne när hon var barn, och fastän mamman nu är fri från missbruk är kliniken fortfarande en stor trygghet.

- Fastän det är länge sedan min mamma blev nykter så försvinner inte ärren så där bara. Jag har ett stort bagage att gå igenom, och nog dyker det allt som oftast upp något jag behöver bearbeta. Jag undrar också vart barnen som är där nu ska vända sig? Det vill jag gärna veta.

Missbruk borde få mer synlighet

Vad är då klinikens problem? Varför kan den inte få mer ekonomiskt understöd när så många anser att den behövs? Maria tror att missbruket behöver mer synlighet, eftersom det just nu är en väldigt hemlig sjukdom.

- Det syns bara i hemmet och många gånger vet inte ens släktingarna om att det finns missbruk i familjen. Den som missbrukar vill också dölja det, säger hon.

Många gånger vet inte ens släktingarna om att det finns missbruk i familjen.

Maria tycker att Pixnekliniken borde synas mer i kommunerna så att fler skulle vara medvetna om att den här möjligheten finns och att det inte bara är den öppna vården som gäller.

- För många räcker inte ens den öppna vården. Jag har själv gått till psykolog när jag var yngre, men en timme i veckan räcker inte. Jag fick sitta där och prata en stund och hann knappt börja innan det var slut, och sedan skulle jag tillbaka hem, till samma problematik.

Svårt att förstå otryggheten

Det är svårt att sätta sig in i livet som anhörig till en missbrukare, speciellt när det kommer till barn. Maria säger att den där stora otryggheten man känner kan vara svår för andra att förstå.

- Att ens förälder blir orsaken till otryggheten är kanske svårt att relatera till. För andra är föräldern tryggheten, men för oss är det inte så. En annan sak är osäkerheten, att aldrig veta hur nästa dag ska bli och att alltid undra och leva en dag i taget.

Den 12 oktober ska Kårkullas fullmäktige ta det slutgiltiga beslutet angående nedläggningen. Beslutar man då att lägga ner kliniken så stänger den vid årsskiftet.

Pixnekliniken i Malax

  • Enda instansen som erbjuder missbrukarvård på svenska.
  • I onsdags (28.9) beslöt Kårkulla samkommunsstyrelse att kliniken ska läggas ner vid årsskiftet.
  • Kårkullas fullmäktige behandlar frågan ännu en gång den 12 oktober.
  • Orsaken till nedläggningen är ekonomisk. Under verksamhetsåren 2015 och 2016 har Pixnekliniken gått på förlust. Underskottet var 66 142 euro i fjol och förväntas bli nästan 134 000 euro i år.
  • Sedan 2010 har allt färre kommuner skickat klienter till kliniken. Många av Kårkullas medlemskommuner har nu meddelat att de slutar betala en årlig medlemsavgift för kliniken, i stället vill man bara betala för användning. Det här gör att pengarna inte räcker till.
  • Om Pixnekliniken stänger är öppenvården ett alternativ för de svenskspråkiga missbrukarna i landet, men det är inte alltid som öppenvården räcker till för att avsluta missbruket.

Nyligen publicerat - X3M