Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: Dödsdalsdansösen - en handbok för sökande och finnande

ylva perera
Ylva Perera ylva perera Bild: Lena Malm feminism,ylva perera

Ylva Pereras romandebut är en roadmovie kombinerat med ansvar och orsak-verkan-samband. Allt lämnar spår, både medvetna och omedvetna.

I Dödsdalsdansösen - handbok för ökenresenärer trängs många historier i flera lager - och olika dimensioner.

Vi har Miranda i ett Åbo på, gissningsvis, 00-talet. I sitt liv har hon redan vännen Amanda, snart får hon också sällskap av de betydligt äldre Göran och Maja Rosenström.

Miranda och Amanda har en lek som ska bli allvar. Som de unga, pretentiösa akademistuderande de är, vill de ha en egen omfattning, de vill vara delar i ett eget sammanhang. I sammanhanget väljer de att vara eskapistiska, verklighetsflyende konstnärer.

Att vara eskapistisk konstnär i 00-talets Åbo betyder att inreda sin lägenhet i stora, böljande tyger, dricka vin och skriva en vision. Snart blir också det äldre paret Rosenström indragna i duons eskapism, till synes mot sin vilja. Senare visar det sej att verklighetsflykt i rätt utsträckning är livsviktigt för alla.

Den riktiga öknendansösen

Parallellt med Åbohistorien berättas historien om den verkliga eskapisten Marta, som tillsammans med kritikern Ed beger sej från ett New York som inte längre ger dem tillräckligt, till öknen. De finner ett teaterhus i öknen som de köper och döper.

Amargosa Opera House står i det lilla ökensamhället Death Valley Junction, långt från allt vanligt liv. Här utvecklar Marta sin eskapistiska dröm medan Ed förbittras över att allt inte blev som han tänkt sej.

Att vara eskapistisk konstnär i 00-talets Åbo betyder att inreda sin lägenhet i stora, böljande tyger, dricka vin och skriva en vision.

Verklighet möter fiktion möter fantasi

Romanen börjar med en disclaimer om att bokens Marta Becket är en fiktiv karaktär. Det som däremot stämmer är att det finns en dansös vid just det namnet som i tiotals år gjort en soloshow i sin teater Amargosa Opera House i Death Valley Junction. Sin sista dans på scenen dansade Marta Becket år 2012. Men hon lever fortfarande.

När bokens Miranda sitter i 00-talets Åbo och dammsuger internet på information om den mystiska balettdansösen, dras också läsarens fingrar till smarttelefonen. En snabb sökning senare målas både operahusets inre väggar och en svarthårig dam med en dansares omisskännliga hållning fram.

Historien om Marta, både den fiktiva i romanen och den framgooglade, riktiga, får vem som helst att längta efter öken, eskapism och konstnärlighet. Hela tanken på Marta gäckar en längtan i magen som håller i sej genom hela romanen.

Ringar på vattnet - och i sanden

Men Marta är en sidofigur. Det är Miranda och Ed det handlar om. Hur de på olika sätt, i olika tid, tampas med viljan bli något, men slutligen inser att de är något helt annat än de drömt om.

Historien om Marta, både den fiktiva i romanen och den framgooglade, riktiga, får vem som helst att längta efter öken, eskapism och konstnärlighet.

Miranda vill hjälpa en gammal man att leva lite till, att få något mera än sin inrutade vardag. Det går fel, men det misstag som Miranda gör, skickar ut svallvågor av verkningar. Orsak och verkan, allt hänger ihop och blir en röd tråd som tråcklar sej igenom karaktärernas viljor och ansvar.

Ed åkte med till öken för att han ville ha Marta - och han ville vara Marta. När varken kärleken eller konstnärsskapet riktigt lyckas förändras han och ger upp.

Lagren av historier är intressanta, Åbo på 00-talet jämfört med 1970-talets öken i USA ger en kontrast som får intresset att öka. Däremot känns det True Detective-liknande lagret som går bredvid berättelsen i öknen som ett limbo, där ingen nödvändig information egentligen kommer fram.

Pereras debut "Dödsdalsdansösen"
Pereras debut "Dödsdalsdansösen" Bild: Vilda Förlag ylva perera

Karaktärsutveckling som ger magis

I sin debut lyckas Perera med konststycket att få så gott som varje karaktär att ändra just karaktär. Du tror att du känner någon, men du tror fel. Du tror att någon är jämntjock, men du tror fel.

Orsak och verkan, allt hänger ihop och blir en röd tråd som tråcklar sej igenom karaktärernas viljor och ansvar. I sin debut lyckas Perera med konststycket att få så gott som varje karaktär att ändra just karaktär.

När förbittringen eller frigörelsen plötsligt dansar fram i historien isar det till i magen. Som läsare var du inte beredd, och det är så det ska kännas när bra karaktärer tar form i fantasin.

Trots de värda huvudkaraktärerna i sina olika årtionden är det den gamla damen Maja Rosenström som är den mest intressanta. Där har vi en riktig empowering kvinna, you go Maja, vill jag skrika medan jag vänder blad.

Utseendefixering

Trots det intressanta lager-på-lager innehållet i boken måste vi också prata lite om utseendet. Döm inte boken efter omslaget stämmer till viss del i fallet Dödsdalsdansösen.

Det är en av det nygrundade förlaget Vildas första utgåvor, och vi hoppas på att grafiken snart kommer ikapp innehållet.

En stark debut av Ylva Perera, i väntan på nästa längtansfyllda historia.