Hoppa till huvudinnehåll

Mitt hat-kärlek-förhållande till New York

Christian Vuojärvi korrekolumn.
Svenska Yles USA-korrespondent Christian Vuojärvi återvänder till Finland efter presidentvalet den 8 november. Christian Vuojärvi korrekolumn. Bild: Johanna Kannasmaa korrekolumn bild christian vuojärvi

Att bo i New York är exakt så tjusigt som jag hade hoppats. Men samtidigt så mycket mer. På gott och ont.

Det har gått över två år sedan jag slog ner mina bopålar i New York. Inledningsvis tog jag med stora ögon in allt det som New York hade att bjuda på. Jag var lätt i steget då jag gick omkring med ett fåraktigt, men lyckligt, flin på läpparna.

Ganska snabbt insåg jag emellertid att jag levde i en romantiserad värld. Det riktiga New York är det som LCD Soundsystem sjunger om i låten "New York I love you, but you're bringing me down" (fritt översatt: New York jag älskar dig, men du gör mig nedstämd).

Jag vågar påstå att alla som bott en tid i New York omfattar låten ”New York I love you, but you’re bringing me down”. Åtminstone i viss mån.

New York är som flickvännen (eller pojkvännen) som vi älskar, trots att hon behandlar oss illa. Och hon är väl medveten om att vi aldrig någonsin kommer att göra slut med henne.

Jag älskar vimlet och den smältdegel som New York är, men fascinationen i att klämma in sig som en sardin i en överfull tunnelbanevagn försvinner snabbt.

Efter en tid i staden börjar man också allt mer lägga märke till att det är smutsigt över allt. Inte minst för att soporna kastas ett par gånger i veckan ut på gatan.

Insåg de fårskallarna inte att jag hade bråttom?

Jag hatar också att jag sugits in i stadens hets. Senast den här veckan ertappade jag mig själv med att sucka och stöna högljutt då en liten grupp turister gick omkring planlöst och långsamt på Manhattans gator. Insåg de fårskallarna inte att jag hade bråttom tänkte jag då de blockerade trottoaren.

Samtidigt är hetsen och den ohövliga stämningen en del av charmen.

Det finns också en enorm drivkraft i New York och dess invånare. Och jag talar inte bara om finanshajar, börsmäklare och bankirer. Entrepenörsandan är vital i alla samhällsklasser. Den andan kan vara medryckande och inspirerande, men också leda till att man aldrig är riktigt tillfreds med det man har.

Listan på enerverande detaljer fenomen i New York är lång. Men listan på förtjusande fenomen är längre.

Vädret är underbart på våren och hösten, men olidligt på sommaren och vintern.

Utbudet av restauranger, kultur och evenemang är fantastiskt, men prisnivån är ofta blodig.

Jag stirrar fortfarande hänryckt på Manhattans stadssiluett.

Jag stirrar fortfarande hänryckt på Manhattans stadssiluett, men då jag väl är på Manhattan kan jag blir frustrerad över att solen så sällan tittar fram mellan skyskraporna

Jag räknar med att det här konstanta känslosvallet tynar bort då jag efter presidentvalet den 8 november tar mitt pick och pack och lämnar New York och återvänder till Finland.

Livet i New York har varit precis allt det jag hade drömt om. Men också allt det jag hade befarat att det skulle vara.

Det låter som en smörig kliché, men det är sant. I stil med otaliga andra som bor och bott i New York kommer jag alltid att ha en hat-kärlek-relation till staden.

New York I love you, but you're bringing me down.

Läs också