Hoppa till huvudinnehåll

Generationsväxling i företag - "det börjar bli tungt, solen har inte lyst alla dagar"

NB Tony Holtegaard bagare i Kimito
Tony Holtegaard överväger att dra sig tillbaka från bakugnen. NB Tony Holtegaard bagare i Kimito Bild: Yle/Maud Stolpe nb tony holtegaard

Tony Holtegaard har försett invånarna på Kimitoön med omnejd med bröd och bakverk i mer än 30 års tid. Nu börjar krafterna tryta. Frågan är vem som tar över när Tony slutar.

Inom de närmaste tio åren förväntas upp till 80 000 företagare i Finland sälja eller skriva över sina företagare på nästa generation. I Svenskfinland, där privatföretagsamheten är stor, är frågan högaktuell.

Tony Holtegaard började sin bagarbana 1984 när han tillsammans med två kamrater startade bageri. Tony är egentligen kock till utbildningen, och hade ingen erfarenhet över huvud taget av bageribranschen.

- Inte visste jag vad jag gav min in på, men intresset har hållit sig och bra har det ju gått. Jag klagar inte, säger han.

I bageriet bakas allt från bröllopstårtor till matbröd. Degen görs med maskiner, men i övrigt är det handarbete som gäller från början till slut.

”Man började springa innan man lärde sig gå, man hade lite för brått med allting: Man hade nog kunnat göra det lite bättre."― Tony Holtegaard

Idag sysselsätter bageriet fyra till fem personer. Det är betydligt färre än i början av 1990-talet när omkring 20 personer jobbade här. När sedan affärerna började försvinna från Kimito och de som blev kvar ville ha förpackat bröd krympte orderstocken.

- Det blev mer koncentrerat. Butikerna sanerade, betjäningsdiskarna försvann och då var det ju slut med kaffebröd i lösvikt, minns Holtegaard.

Tony är alltså inte bagare till utbildningen, men han vet vad yrket innebär. Han växte han upp i ett hem där tidiga morgnar och långa dagar hörde till vardagen.

- Far min var ju bagare. Jag har stått och putsat formar och tänkt att det här inte är min bransch, småskrattar han. Farsgubben har någon gång sagt åt mor att han bryr sig skit i vad barnen börjar med så länge dom jävlarna inte börjar baka, men inte ångrar jag inte något.

”Farsgubben har någon gång sagt åt mor att han bryr sig skit i vad barnen börjar med så länge dom jävlarna inte börjar baka."― Tony Holtegaard

Ett diskbråck och stundande pensionsålder har ändå fått Tony Holtegaard att börja planera för framtiden. I familjen finns ingen som kan ta över företaget. På orten finns heller ingen konkurrent som kunde tänkas vara intresserad av att köpa verksamheten.

- Det börjar vara tungrott, konstaterar han. Solen har inte lyst alla dagar.

Hittills har Tony Holtegaard inte gjort något annat konkret för att hitta köpare än att via konsulenter och försäljare låta djungeltrummorna föra ut att intresserade kan kontakta honom.

Prissättningen är en av utmaningarna när ett företag ska säljas. Holtegaard har tidigare fått rådet att priset ska vara tre till fem gånger omsättningen.

- I dag räknas ju priset ut på avkastning och det ena och det andra. Allt görs ju nuförtiden på papper med konsulenter och många andra inblandade. Här finns maskiner, fastigheter och namnet. Ska namnet kosta eller inte? Ingenting är givet.

Viktigast för Holtegaard är ändå att den som tar över bageriet vet vad hen ger sig in på.

- Det borde vara en yrkesbagare som vill pröva sina vingar och testa på något nytt . Ur bagerisynpunkt har vi det bra här i Kimito. Det finns en kvarn på orten som jobbar mycket för närbrödsproduktionen.

God planering och stadig ekonomi avgörande

Av familjeföretagen planerar en tredjedel av dem som är medlemmar i Familjeföretagarnas förbund att göra ett generationsskifte inom fem år. Det gäller att börja planera för det i god tid.

Enligt förbundets vd, Leena Mörttinen borde man starta processen redan tio år innan man tänker dra sig tillbaka. Ett annat råd är att ta med alla familjemedlemmar i processen.

De största utmaningarna är beskattningen och hur finansieringen inför generationsskiftet ska skötas. Dessutom ska rätt person hittas för uppdraget inom familjen.― Leena Mörttinen, vd Familjeföretagarnas förbund

Firmans värde och kunskap om hur eventuella ägarbyten har skötts tidigare är också viktiga. Dessutom bör man kunna redogöra för företagets modell och strategi samt känna till beskattningen.

- De största utmaningarna har att göra med beskattningen och hur finansieringen inför generationsskiftet ska skötas. Dessutom ska rätt person hittas för uppdraget inom familjen. Det är stora utmaningar, summerar Mörttinen.

En undersökning som Familjeföretagarnas förbund gjorde 2015 visar att färre unga vill ta över företag än tidigare.

- Något har ändrat sig, säger Mörttinen. Jag tror att en orsak är den långvariga besvärliga ekonomiska situationen. Statens inställning och beskattningen är inte heller uppmuntrande för företagen.

Företagande i blodet

Företaget Simons element i Vörå tillverkar skräddarsydda småhus enligt nyckel i hand principen. Här är generationsskiftet redan genomfört.

Dottern Pia Simons är numera vd och pappa Harry är styrelseordförande.

Äldre man och yngre kvinna, far och dotter, sitter tillsammans
Harry och Pia Simons Äldre man och yngre kvinna, far och dotter, sitter tillsammans småföretagare

Harry Simons grundade företaget 1978. Man började i liten skala med tre till fem anställda. Hela familjen var engagerad och Pia skötte telefonväxeln redan som femåring.

Inte heller hon tänkte sig en bana som företagsledare.

- Jag såg ju att mamma och pappa jobbade mycket och jag tyckte att de var hemma allt för lite, minns hon. Jag tänkte att mina barn inte skulle behöva vara ensamma. Jag skulle vara hemma och ta emot dem med bullar och varm choklad. Så blev det inte.

Jag skulle vara hemma och ta emot dem med bullar och varm choklad. Så blev det inte.― Pia Simons, vd Simons element

Intresset vaknade och när Pia Simons skulle välja utbildning blev det Hanken med inriktning på företagsledning. Som 28-åring fattade hon beslutet att börja jobba i pappas företag som kvalitets- och personalansvarig.

- Vi expanderade kraftigt då och vi hade ingen som skötte den biten, säger hon.

Pia innehade posten till 2004 då hon blev vice vd. Sju år senare tog hon över som verkställande direktör.

- Jag övertalade inte henne, försäkrar Harry Simons. Hon fattade beslutet att göra sin karriär här helt själv.

Från beslutsångest till förtroende

Husbyggaren Henry Grims och vd Pia Simons.
Som vd måste Pia fatta beslut rakryggat och snabbt. Husbyggaren Henry Grims och vd Pia Simons. Bild: YLE/ Marcus Lillkvist henry grims

Trots faderns önskan att företaget skulle stanna i familjen och trots det goda förhållandet mellan far och dotter gick generationsväxlingen inte helt smärtfritt. I början fanns det en period av beslutsångest.

- Pappa sade att jag skulle börja bestämma, men jag upplevde att jag inte riktigt kunde börja bestämma, säger Pia. Jag ville fråga pappa för det var ändå han som bestämde i praktiken.

Det här ledde till långsamt beslutsfattande och förvirring.

- När folk frågade mig lät jag frågan gå vidare till pappa, förklarar Pia. Vi hade en period när varken jag, pappa eller personalen visste vem som bestämde. Det var lite svårt.

Pia har utvecklats bra och kör på sitt sätt nu. Det är annorlunda än förr, men hon får sköta det här självständigt.― Harry Simons

Pia Simons understryker att det lätt blir så när dottern tar över efter fadern. Pappan tycker att flickan inte fattar beslut och blir orolig över hur det hela ska lyckas.

Dottern vill inte trampa pappan på tårna utan är beredd att vänta ut honom.

- Om däremot sonen tar över vill han visa att han är bättre än pappa. Han är inte rädd för att trampa pappan på tårna och det blir konflikt. Det är en risk, säger hon.

- Pia har utvecklats bra och kör på sitt sätt nu, säger Harry Simons. Det är lite annorlunda än förr, men hon får sköta det här självständigt.

"Gränsen går vid 60"

Hastighetsbegränsning 60 km/h.
60 är ett tal äldre företagare bör hålla ögonen på. Hastighetsbegränsning 60 km/h. Bild: YLE / Robin Lindberg 60-märke

Det har länge talats om en boom av ägar- och generationsskiften bland de finländska företagen. Många företagare börjar vara i pensionsåldern. Om ingen tar över och företagen läggs ner befarar många att ett helt hav av arbetsmöjligheter går förlorade.

Om ortens enda bageri, VVS-firma eller blomsterbutik läggs ner kan det vara lite surt.― Jan Sten, ekonomie doktor

Ekonomie doktor Jan Sten på Hanken i Helsingfors tror inte på någon boom. Han påpekar att majoriteten av företagen i Finland har noll till en anställd. Det betyder i praktiken att det egentligen inte finns något att föra över till någon annan.

- I en stor stad som Helsingfors, märks det inte att ett litet företag försvinner, säger han. I glesbygden eller på mindre orter är det en annan sak. Om ortens enda bageri, VVS-firma eller blomsterbutik läggs ner kan det vara lite surt.

Jan Sten, ekonomie doktor från Hanken i Helsingfors.
Jan Sten uppmanar företagare funderar igenom sin situation ordentligt när det börjar bli dags att ge över eller sälja företaget. Jan Sten, ekonomie doktor från Hanken i Helsingfors. Bild: Yle/Mira Myllyniemi jan sten

Om man ser ett värde i sitt företag och inte har tänkt lägga ner verksamheten finns två andra alternativ; Antingen generationsskifte, där en yngre familjemedlem tar över företaget, eller försäljning till en utomstående.

Av de här alternativen är generationsskiftet inom familjen är lättare, slår Jan Sten fast. Man vet vem personen eller personerna är som ska ta över det. Man har ofta talat om det och alla inblandade har förberett sig på det en längre tid.

Försäljning är knepigare.

- Man kan inte gå ut med det så tidigt för att inte göra personalen orolig för bland annat vad som kommer att hända med jobben.

Samma sak gäller för kunderna.

- De kan börja fråga sig om det vore bättre att fortsätta tillsammans med någon annan partner, eftersom de inte vet hur det kommer att gå i fortsättningen. Plus att det ska mycket till för att någon vill köpa just det som är till salu just då.

Man borde besluta sig för när man vill sluta före man blir 60. Efter det blir det svårare att fatta beslutet.― Jan Sten

Frågan om när en företagare ska börja förbereda sig på att dra sig tillbaka varierar. Det finns ingen egentlig forskning om när den optimala tidpunkten är. Jan Sten talar för att man borde besluta sig innan man fyller 60.

- Det betyder inte att man måste pensionera sig vid 60, men man borde besluta sig för när man kommer att göra det. Efter 60 blir det svårare att fatta beslutet.

Se programmet på Arenan:

Programmet sänds också i Yle Fem, måndag 3.10.2016 kl 20.00
Yle Fem, tisdag 3.10.016 kl 17.25

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland