Hoppa till huvudinnehåll

Raimo Sailas fyrtioåriga krig för balans i statskassan

Raimo Sailas är känd för att förespråka åstramningar i statsekonomin.
Raimo Sailas är känd för att förespråka åstramningar i statsekonomin. Raimo Sailas är känd för att förespråka åstramningar i statsekonomin. Bild: Kimmo Brandt / AOP Raimo Sailas,budgetpolitik,tjänsteman

Man kan inte missta sig på att den legendariska tjänstemannen Raimo Sailas är den stora hjälten i Jarkko Vesikansas bok "Laman taittaja - Raimo Sailas ja kolme talouskriisiä" (fritt översatt "Recessionens överman - Raimo Sailas och tre ekonomiska kriser). Onekligen är Sailas ett fenomen, han har haft en central ställning i trettiosex budgetberedningar och är inofficiell världsmästare i schack.

Schackvirtuos eller inte, det är framför allt det långa perspektivet inom statsfinanserna som gör Sailas intressant. Raimo Sailas karriär på Finansministeriet sträcker sig ända från Kekkonen-epoken till år 2013.

Dessutom är Raimo Sailas sällsynt frispråkig i sin bedömning av den förda ekonomiska politiken. I boken på cirka femhundra sidor skräder Sailas följaktligen inte orden, då han betygsätter sin tids politiker.

Kekkonens nödtillståndsregering ett fiasko

För fyrtio år sedan, år 1976, arbetade Raimo Sailas som ung tjänsteman på Finansministeriet och skissade på ett tal till nödtillståndsregeringens statsminister Martti Miettunen. President Urho Kekkonen hade tvingat fram en regering med motiveringen att arbetslösheten stigit över 60 000.

Regeringen, som hade samlats till krismöte i statsministerns tjänstebostad Villa Bjälbo, hade ett skrämmande bytesbalansunderskott att tackla.

Regeringens enda uppdrag var att få arbetslösheten att gå ned till vilket pris som helst. Finland var i djup recession i oljekrisens efterdyningar och ingen ljusning fanns i sikte. Företagen kämpade för sin överlevnad.

Miettunens regering blev till slut ett gruvligt misslyckande, arbetslösheten fördubblades och regeringen avgick efter ett drygt år.

Sailas kritik av regeringens agerande är mördande:

- De förstod inte att ekonomin måste ses som en helhet, arbetslösheten kan inte särskiljas från resten av ekonomin. Det här begrep man inte, men man förstod ändå att avgå.

Jag trodde länge att Miettunens regering var den sämsta jag upplevt, men tyvärr fick jag fel. Katainen-Stubb-koalitionen var ännu sämre― Utdrag ur Sailas bok

Två kaotiska år följde innan landets ekonomi skulle stå på stabil grund igen. Till det behövdes en ny regering och tre devalveringar.

Men lärdomarna av recessionen uteblev efter Miettunens misslyckande. Den ekonomiska politiken kom i andra hand då partierna koncentrerade sig på presidentspelet under åren som följde.

Med fart från casinoekonomi till bankkris

På 1980-talet öppnades finansmarknaden och den finska ekonomin upplevde det som senare skulle kallas de galna åren under casinoekonomin. Raimo Sailas bedömning är att politikerna drabbades av fartblindhet.

- Det var fördelningspolitiken som gällde, skuldsättningen ökade kraftigt och exportsektorn tilläts förtvina.

Sailas kritiserade då ökningen av de offentliga utgifterna, men hans varningar hade ingen som helst effekt.

I början av 90-talet rasade östhandeln över en natt. Flera banker gick omkull och skattebetalarna fick ställa upp för att rädda bankerna. En halv miljon finländare miste sina jobb.

Den stabila markens politik resulterade i att exportindustrin inte var konkurrenskraftig. Raimo Sailas blev rikskändis som alla nedskärningars fader, då han lanserade sitt ofantliga sparpaket på 20 miljarder mark år 1992.

Sailas övertygade Esko Ahos och Paavo Lipponens regeringar om nödvändigheten av budgetnedskärningar. Men politikerna saknade mod att reformera den offentliga ekonomin, något som Sailas hade hoppats de skulle klara av.

Snart följde det stora uppsvinget med mobiljätten Nokias fantastiska framgångar, och Finland kunde lyfta sig ur krisen snabbare än någon hade räknat med.

Nokialand struntar i Raimo Sailas

I början av 2000-talet blev Raimo Sailas en rätt ensam domedagsprofet. Sailas sysselsättningsrapport från år 2003 betecknades som nyliberal och högervriden, och politikerna närmast struntade i rapporten.

Sailas hade heller inte någon framgång då han varnade för det så kallade hållbarhetsgapet år 2007. Tvärtom accelererade fördelningspolitiken som aldrig förr.

I Nokia-Finland fanns det inte riktigt utrymme för Sailas profetior och han stod inte längre i rampljuset på den politiska scenen.

Det var först då finanskrisen bröt ut år 2008 som det igen fanns efterfrågan på Raimo Sailas krassa visioner.

"Det förlorade decenniet"

Trots sin centrala roll i budgetarbetet under flera decennier upplever Raimo Sailas ändå att han inte har lyckats påverka den ekonomiska politiken i tillräckligt hög grad.

- Jag har plågats av Katainen-regeringens tafatta obeslutsamhet och stort bättre är det inte nu.

Regeringarna famlar, helhetsbilden saknas, man försöker hitta på olika trick och arbetslösheten bara förvärras.― Utdrag ur Sailas bok

Sailas oroar sig nu för att 2010-talet är ett förlorat decennium. Han betvivlar att Juha Sipiläs regering ska lyckas med att skapa 110 000 arbetsplatser.

Raimo Sailas delar en del bedömares uppfattning om att ekonomin är i mycket sämre skick än man allmänt tror.

- Det är en ödesfråga att höja sysselsättningsgraden från 68,5 procent. Det är bara genom att förbättra sysselsättningen som man får ned skuldsättningen, allt annat är som att ropa i skogen.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes