Hoppa till huvudinnehåll

Humöret på topp, men inte konditionen

bild på motionärerna Synnöve Lindholm, Mirja Koponen och hennes man Arto, Karin Svahhnström och Heikki Kiili. De poserar ute på Karis idrottsplan med löpbanorna i bakgrunden. Solig kväll i september.
Tiinas soffpotatisar på konditionstest. Från vänster Synnöve, Mirja, Arto, Karin och Heikki (idrottsinstruktör, icke-soffpotatis) bild på motionärerna Synnöve Lindholm, Mirja Koponen och hennes man Arto, Karin Svahhnström och Heikki Kiili. De poserar ute på Karis idrottsplan med löpbanorna i bakgrunden. Solig kväll i september. Bild: Yle/ Tiina Grönroos motion,motion (idrott),Idrott och hälsa

Yle Vegas soffpotatisar är på gång, riktigt konkret. Karin, Synnöve och Mirja promenerar nu flitigt. Målet är att få upp konditionen. Resultaten från damernas konditionstest var, om inte tröstlösa, så i varje fall ganska dåliga.

Det var en bit in i september. Gåkampen 2016 hade nyligen kommit i gång. Så hade också våra soffpotatisar Karin Svahnström, Synnöve Lindholm och Mirja Koponen. Det var som i Tomas Ledins sång; ”Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända”. Nästan i alla fall. Vi hade stämt träff på Karis idrottsplan en solig torsdagskväll. Det som vi inte visste var att distriktets alla knatteidrottare med tränare och föräldrar också hade träff, eller egentligen tävlingar på samma plats, samma kväll.

Konditionen testas

Men finns det hjärtrum så finns det stjärtrum eller åtminstone plats för några vänligt sinnade soffpotatisar. Vi hade cirka en halv timme tid att testa soffpotatisarnas kondition på de fina löpbanorna. Mellan knattarnas löptävlingar i 60 meter och 600 meter skulle de tre damerna och Mirjas man Arto gå två kilometer i rask takt.

Med oss hade vi idrottsinstruktör Heikki Kiili från Solvalla idrottsinstitut. Han i sin tur hade med sig pulsmätare och tidtagarur. För att kunna göra ett UKK-test behövde vi veta kön, ålder, längd och vikt. Pulsmätaren skötte resten.

Mirja Koponen och hennes man Arto samt idrottsinstruktör Heikki Kiili på Karis idrottsplan en solig kseptemberkväll. Heikki visar tummen upp.
Mirja och Arto i startgroparna, Heikki tipsar och hejar. Mirja Koponen och hennes man Arto samt idrottsinstruktör Heikki Kiili på Karis idrottsplan en solig kseptemberkväll. Heikki visar tummen upp. Bild: Yle/ Tiina Grönroos Couch potato,heikki kiili

- Ni ska gå så pass hårt att ni blir lite svettiga. Föreställ er att ni har bråttom till bussen, var Heikkis råd innan han skickade iväg soffpotatisarna på sin två kilometer långa runda.

Heikki räknade varven, det gällde att promenera totalt fem varv runt Karis idrottsplan. Konditionstestet är ett promenadtest. Ingen ska springa. Det gäller också att inte lägga in någon slutspurt, för då kan testresultatet bli fel.

- Ni ska inte heller tappa takten på slutet, då blir testresultatet också missvisande, ropade Heikki till soffpotatisarna när de närmade sig mållinjen.

Nöjda motionärer

Väl i mål var alla soffpotatisar lite rosiga om kinderna och nöjda.

- Det kändes bra, sa Karin

- Jo, men min puls ändrade aldrig, den var lika både efter ett varv som vid målgång, funderade Mirja.

Synnöve fick en sluttid på 19.52, det vill säga knappt tio minuter per kilometer.

- Hörde du att Heikki sa ”härligt”, viskade Synnöve till mig och blinkade på ögat. Jag tror det gick ganska bra fast jag är lite förkyld.

Smått segerrusiga och ytterst nöjda vinkade vi alla hej till varandra. Heikki skulle nu sammanställa resultaten för soffpotatisarna och sedan mejla dem till oss.

Mindre nöjda motionärer

Några dagar senare kommer resultaten från konditionstestet. Nu är minerna mer betänksamma. Antar jag, för vi kommunicerar via facebook. Men ganska snabbt dyker de glada smilisarna upp i vårt facebookflöde:

"Nu ska den här damen sätta tossorna på och stavarna i händerna", skriver Synnöve

"Heikki var snäll i sitt utlåtande, men testresultatet var under det genomsnittliga", skriver Mirja och förargas över att tågen inte stannar på de gamla, nedlagda stationerna längre. Då skulle hon stiga av tidigare och promenera hem.

Mirja är den av soffpotatisarna som reser mycket på grund av jobb, kurser och utbildningar. Hon upplever att dygnets timmar inte vill räcka till. På veckosluten är hon ute på långpromenader med sin man Arto, men det blir tajt att hinna med annat än arbete under vardagarna.

Nya tag, nya utmaningar och en ny PT!

Vi gör upp om en ny träff i början av oktober. Eftersom Mirja sitter på skolbänken träffas vi inte på spånbanan den här gången utan i Synnöves tygbutik. Synnöve har fått fart på sina promenader.

- Jag går mellan sex och sju kilometer per gång tre gånger i veckan, berättar Synnöve. Dessutom har jag lyckats få med mig några av företagarföreningens medlemmar på gym!

Synnöves förkylning är över och hon känner sig energisk. Hon skrattar när hon säger att hennes väninna brukar säga att hon är ”överdriven”.

- Det är gång, gång, gång och gym, gym, gym i några månader. Sedan brukar lusten avta, men nu tänker jag nog fortsätta med promenaderna. Det är ju det som är meningen med Gåkampen, säger Synnöve.

Synnöve Lindholm, profilbild på en av medlemmarna i Tiinas soffpotatisar i sin tygaffär i Karis
Synnöve, full av energi och sjutusan. Synnöve Lindholm, profilbild på en av medlemmarna i Tiinas soffpotatisar i sin tygaffär i Karis Bild: Yle/ Tiina Grönroos gåkampen 2016

Karin har också fortsatt sina dagliga promenader. De är inte lika långa som Synnöves, men i stället rör hon på sig oftare, rätt många gånger per dag faktiskt. Sedan månadsskiftet september-oktober har Karin en ny orsak att fara ut på promenader. Karin fyller år i november, men har redan nu fått en födelsedagspresent av sin son och hans vänner. Födelsedagsgåvan heter Albert och är en två månader gammal bichon havanais, det vill säga en hundvalp.

- Nu blir det inte så långa promenader för Albert vill mest vara i famnen. Min längsta hundlänk hittills var drygt två kilometer. Efter det var Albert helt slut och sov i flera timmar, säger Karin.

Em liten vit lurvig hundvalp ligger hoprullad på ett laminatgolv. Vilar vid sina mattes fötter.
Albert är ännu ganska bekväm av sig. Em liten vit lurvig hundvalp ligger hoprullad på ett laminatgolv. Vilar vid sina mattes fötter. Bild: Yle/ Tiina Grönroos hund,gåkampen

Tids nog, när Albert blir lite äldre, kommer promenaderna också att bli längre. Karin har fått sin PT, det vill säga en lurvig, liten och otroligt söt personlig tränare.

- Han älskar att hoppa och skutta i höstlöven, kanske jag också borde, skrattar Karin.

Karin Svahnström inne i en tygaffär med en vit, lurvig hundvalp i famnen.
Karin med sin PT Albert Karin Svahnström inne i en tygaffär med en vit, lurvig hundvalp i famnen. Bild: Yle/ Tiina Grönroos gåkampen,hund

Vill också du ta tag i dig själv och börja motionera igen? Det är inte för sent att anmäla sig till Gåkampen 2016.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa