Hoppa till huvudinnehåll

Yrsa Stenius om orden, könsord och Olof Palme

Yrsa Stenius
Yrsa Stenius ser orden som sitt trumfkort. Yrsa Stenius Bild: Yle/Parad Media Yrsa Stenius,journalistik,journalist,författare,chefredaktör,Aftonbladet,Pressombudsmannen,ord

Att Yrsa Stenius under sitt yrkesverksamma liv fått sitta på rätt tunga poster har främst berott på mycket tur och lite skicklighet, enligt henne själv. Detta och mycket annat tar hon upp i sin nya bok Orden i min makt där hon berättar om sin yrkeskarriär.

- Jag har alltid varit väldigt ambitiös och ganska äregirig. Men jag har fått tillfälle att utveckla min talang, just med orden, det vill säga min förmåga att uttrycka mej. Och om jag får vara lite självgod så gäller det också förmågan att tänka. Det gav mig en arena där jag kunde göra mej gällande, och sedan har det helt enkelt handlat om tur också.

Kulturchef på Aftonbladet

Det var många lite lustiga omständigheter som bidrog till att Yrsa Stenius först fick anbudet om att bli kulturchef på Aftonbladet.

- Där kunde jag hävda mej så pass att jag sedan fick vidare erbjudanden. Sedan när jag senare blev allmänhetens pressombudsman i Sverige var det för att min företrädare dog och posten blev ledig i förtid, jag hade aldrig fått den annars. Vi var ju rätt så jämngamla och hade han verkat sin tid ut hade jag varit för gammal. Men nu blev det så här, konstaterar hon.

Viljan att skriva

Yrsa berättar att hon vid behov haft vassa armbågar, men just de poster hon har haft har hon egentligen aldrig eftersträvat från början.

- Det enda som gjort att jag sedan velat ha posterna är att de har gett mig arenan där jag får skriva, säger hon. Men visst har jag varit smickrad, glad och lite självbelåten också, att jag har fått de här framskjutna posterna. Men det är orden, och att jag har fått en arena där man lyssnar på mig som har gett mig den där stora tillfredsställelsen. Sen har det varit ett bonus att få det som sedan kan kallas karriär.

Framgångens pris

Men på samma gång har karriären också haft ett pris, i synnerhet på det privata planet.

- Det blev så att jag inriktade mitt liv på det jag visste att jag var bra på och jag svältfödde det som jag inte var så säker på att jag var bra på, nämligen mitt privata jag med drömmar om familj med man och barn, sådant som jag trodde att jag inte var så vidare skapt för, säger Yrsa Stenius.

Hon satsade på sina trumfkort istället och det var orden och skrivandet.

- Det här gjorde att det blev en hel sektor av livet som aldrig odlades, det som har med kärlek, familj och tät gemenskap att göra. Och det finns vissa orsaker som säkert ligger väldigt långt bak i min barndom, att jag hade väldigt svårt för att släppa människor väldigt nära mig. Då blev det orden istället.

Medievärld i förändring

Under sina år i Sverige har hon haft möjlighet att jämföra de språkliga klimaten i både Finland och Sverige.

- Sverige är på många sätt ett fint samhälle där man debatterar och för dialog, men man är ovarsam med orden. Man förstorar och dramatiserar och ofta piskar man upp stämningar som inte alls är på sin plats i sammanhanget. Detta medan finnarna igen förminskar med sitt lakoniska språk och ibland till och med så pass mycket att det blir skadligt, för att sådant som behöver komma till uttryck inte får göra det. Men det kan också vara bra, stor dramatik i världen mår bäst av att inte dramatiseras utan beskrivas så sakligt det bara går, menar hon.

Under de femtio år som Yrsa Stenius har varit yrkesverksam har mediefältet också genomgått enorma förändringar.

- För femtio år sedan hade man en eller två stora tidningar och man hade radio. När jag blivit vuxen hade vi ännu inte television, och då blir ju på sätt och vis tyngdpunkten hos orden som offentliggörs väldigt stor. Men också makten att skada naturligtvis. Och när man som nu har ett jätte utbud, så blir de enskilda medierna och ordens betydelse mindre, samtidigt som den samlade makten hos medierna, från de lätta till de seriösa, blir mycket större.

Samtalet av Olof Palme

En person som på olika sätt kom att påverka Yrsa Stenius yrkesmässiga liv och som hon också nämner i boken var politikern Olof Palme. Bland annat för att Aftonbladet, där Yrsa Stenius först jobbade som kulturchef och senare chefredaktör, var en socialdemokratisk tidning och därför hade vissa beröringspunkter med ledningen för socialdemokraterna.

- Däremot hade Olof Palme i sig ingen större betydelse för min karriär, det gick inte till på det viset. Man hade inte ett sådant samspel mellan politiker och journalister då, det är klart att vi hade med varandra att göra sporadiskt, p.g.a. att det var en socialdemokratiskt tidning.

Men en gång ringde Olof Palme till Yrsa Stenius, trots att det inte hörde till vanligheten att en politiker i hans ställning tog kontakt med journalistkåren på det viset.

- Men Olof Palme var spontan med ett häftigt temperament, så han ringde mig. Det var en lördagsmorgon, väldigt tidigt enligt mej, klockan var kring sju eller halv åtta och jag låg och sov, berättar hon. Jag hade en kobratelefon som stod bredvid sängen och jag svarade bara och hörde en röst som sade “Gomorron! Detta är Olof Palme.”

- Och jag tänkte ju bara att det här igen var någon av kompisarna som busringde, så jag svarade bara “Kyss fittan!” och lade på luren. Men så ringde det efter en halv minut igen, säger hon med ett skratt. Och då kända jag igen hans rösten och jag blev ju så generad! Jag har aldrig i mitt liv varit så generad.

- Men han låtsades som om det regnade och sade ingenting om det här, fortsätter hon. Han framförde sitt budskap alldeles vänligt, med lite skratt i rösten. Och när han avslutade samtalet så sade han “och nu ska jag aldrig mera ringa dej.” Och det gjorde han inte heller.

Vulgärt på finlandssvenska

Skillnaderna i hur man använder språket i Sverige och i Finland är stora. Just det ordet, för det kvinnliga könsorganet, är ett väldigt laddat och problematiskt ord i Sverige.

- Det är ju egentligen en fennicistisk olat som vi har här och kanske hade ännu mer tidigare, men i Sverige är det totalt omöjligt att säga. Man gör verkligen bort sig, menar Yrsa Stenius. Men det tog flera månader för mig att inse att man inte kan säga att något är fittigt.

Till sist var det författaren P.O. Enqvist som bjöd ut henne på lunch, och konstaterade att det överhuvudtaget inte går för sig att använda det ordet, och att en kvinnlig kulturchef på Aftonbladet helt enkelt inte kan uttrycka sig som Yrsa gjorde.

- Och då började jag ju akta mej väldigt noga för att säga så. Och det måste jag väl säga, att hade jag varit vaken när Olof Palme ringde så hade jag knappast sagt som jag gjorde, men nu föll jag tillbaka i min kultiverade finlandssvenska jargong, skrattar hon.

Palmemordet

Mordet på statsministern Olof Palme lade också sin prägel på det svenska samhället och inte minns på Yrsas liv.

- Det är lite paradoxalt med det var både det stora dramat och den stora sorgen,minns hon. Det var ohyggligt omtumlande, fullkomligt omöjligt att begripa. Jag minns att vid ett tillfälle kunde jag inte hålla det minnestal jag var utsedd att hålla för att jag grät så mycket. Men samtidigt så greps man av en slags nyhetseufori, det hände ju så mycket på en enda gång och jag hade en så viktig position.

Yrsa Stenius blev ofta ombedd att kommentera och debatter händelsen och var dessutom mycket i kontakt med polisen. Hon minns det som en mycket febrig tid.

- Sedan blev ju mördarjakten ett fiasko och vi fick uppleva det här med hur stora tragedier i Sverige lätt kan blir stora konflikter. Till sist var alla i luven på varandra. Och det blev inte bättre av att det hela slutade med att Svea hovrätt till slut frikände den man som uppenbarligen ändå var mördaren. Diskussionerna om vem som mördade Olof Palme kommer att fortsätta länge ännu, konstaterar Yrsa Stenius.

Yrsa Stenius är gäst i Efter Nio med temat ord på måndag 10.10.2016 kl. 21.00 på Yle Fem och Yle Arenan.

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje