Hoppa till huvudinnehåll

Landsförsvar: Inne i det schweiziska berget

Kanontorn eller hölada - bunker i Schweiz.
Kanontorn eller hölada? Kanontorn eller hölada - bunker i Schweiz. Bild: Yle / Johnny Sjöblom Kanontorn,hölada,Schweiz,försvarsmakten,försvar,säkerhetspolitik

Långt in på 1990-talet var de ryggraden i försvaret av Schweiz. Under de kyligaste åren av det kalla kriget var deras antal uppe i 20 000. Ofta djupt insprängda och väl kamouflerade skulle bunkrarna och försvarsanläggningarna hålla fienden borta från det neutrala landet.

På sluttningarna växer träden nuförtiden tätt. Endast uppe på toppen av det lilla berget är landskapet fortfarande öppet. Det halvlånga gräset vajar för sensommarvinden och här uppifrån kan man se floden Rhen flyta genom dalen nedanför.

Fåglar flyger runt och några av dem slår sig ner på taket av en av de tre små hölador, som finns uppe på berget.

Skulle den europeiska säkerhetspolitiska kartan se ut som den en gång gjorde, kunde de här fåglarna ha fått sitt livs chock på just det här taket. Höladorna som står här har nämligen aldrig haft något med hö att göra.

Roterande lador

Tar man sig en närmare titt kan man se att det sticker fram några centimeter betong mellan marken och väggen. Bakom ladan finns också en ungefär tre till fyra meter lång träkonstruktion, som verkar sakna funktion.

Men en funktion har konstruktionen i alla fall. Den är menad att dölja det kanonrör som sticker ut från ladan.

Kanontorn och hölada
Kanontorn och hölada Bild: Yle / Johnny Sjöblom Schweiz,försvarsmakten,försvar,säkerhetspolitik,bunker

Inne i ladorna finns nämligen de bepansrade tornen till tre 10,5 centimeters kanoner.

Varje torn och således också varje lada kan rotera 360 grader, så att kanonerna kan riktas mot möjliga mål i varje riktning.

Under mina fötter, till största delen långt inne i berget under det böljande gräset, finns artillerifortet Magletsch.

Virrvarr av gångar

För att kunna komma in i kanontornet och själva fästningen måste jag promenera tio minuter till baksidan av berget.

Bruno Schoch
Bruno Schoch Bruno Schoch Bild: Yle / Johnny Sjöblom bruno schoch,Schweiz

Vid den enda ingången till fästningen träffar jag den tidigare officeren Bruno Schoch. Under åren 1968 till 1976 fungerade han som utbildare vid fästningen. I dag visar han upp innandömet av berget för intresserade.

Vi öppnar den tunga metalldörren och stiger in i den nedre våningen av fortet.

Hur fortet egentligen ser ut är omöjligt att beskriva. Så fort man börjar gå längs de otaliga gångarna tappar man greppet om alla riktningar.

Så småningom har man inte heller något grepp om var man befinner sig i höjdled. Först när Bruno Schoch visar mig en tredimensionell skiss över fortet förstår jag varför.

Modell av bunker inne i berget i Schweiz.
Modell av bunker inne i berget i Schweiz. Bild: Yle / Johnny Sjöblom Schweiz,försvarsmakten,försvar,bunker,säkerhetspolitik,modeller (tekniskt objekt)

Topphemligt

Men det är som sagt många och långa gångar. Ibland trappor upp, ibland trappor ner. Mycket betong, sparsamt med ljus. Kyligt och en ständig lukt av fukt.

Fram till mitten av 1990-talet var allt det här omöjligt för en utomstående att uppleva.

– Från byggstarten år 1939 till mitten av 90-talet var allt här absolut hemligt. Inte ens de som bor runt berget visste vad som fanns här inne. Nu vill vi visa mänskorna vad som egentligen var så hemligt under alla dessa år, säger Schoch.

På väg mot kanontorn nummer två i bunker i Schweiz
På väg mot kanontorn nummer två. På väg mot kanontorn nummer två i bunker i Schweiz Bild: Yle / Johnny Sjöblom Kanontorn,säkerhetspolitik,försvar,försvarsmakten

Vi tar oss upp för en av de branta och långa trapporna. Bredvid trappstegen löper en hissanordning som en gång användes för att transportera granaterna upp till kanontornet. Väl uppe i tornet under höladan är det trångt och varmt.

– Det kan bli oerhört varmt i kanontornen under soliga dagar, säger Schoch.

Bruno Schoch inne i kanontornet i en bunker i Schweiz
Inne i kanontornet är det varmt på sommaren och kallt på vintern. Bruno Schoch inne i kanontornet i en bunker i Schweiz Bild: Yle / Johnny Sjöblom Kanontorn,bruno schoch,Schweiz,säkerhetspolitik,försvarsmakten,försvar

Under vistelsen inne i berget förblir värmen i tornet den enda indirekta kopplingen till världen utanför. De enda gluggarna där man kan se ut från fästningen går inte längre att nå då trappan upp är för farlig att bestiga utan säkerhetslina.

Överblickar Rhen

Bergsfästningen Magletsch byggdes ursprungligen för att försvara Schweiz mot det nationalsocialistiska Tyskland. Fortet byggdes ut och användes vidare under det kalla kriget.

Där fästningen finns insprängd i berget har man fullständig kontroll över delar av den schweiziska östgränsen.

I det område som fästningens kanoner täcker finns så gott som hela lilliputlandet Liechtenstein och stora delar av den dal där floden Rhen flyter ner mot Bodensjön.

Som mest hade fortet en styrka på 400 soldater. För att hålla fienden borta från fästningens närområde fanns det ytterligare 600 soldater på utsidan.

Enligt planen skulle fästningen och dess besättning klara sig i tre månader på de förråd man hade. Inne i fästningen fanns bland annat sjukhus, kraftverk och egna vattenreservoarer.

– Det är svårt bedöma om fästningen verkligen hade stått emot ett tyskt anfall. Delar av fästningen var dessutom rätt så halvfärdiga under de första krigsåren. Som tur kom det aldrig till krig, säger Schoch.

”Vansinnesbygge”

Och att det aldrig kom till ett fientligt anfall, varken under det andra världskriget eller senare har Schweiz sina fästningar att tacka för. Så lyder bedömningen om man frågar personer som försvarar den schweiziska militära doktrinen fram till år 1995.

Sedan flera år tillbaka pågår i Schweiz nämligen en debatt om den så kallade ”reduttmyten” - om fästningarna en gång räddade landet eller om det bara var ett enormt slöseri med pengar.

Så ingår fästningen Magletsch också helt konkret i den schweiziska redutt som var tänkt att säkra landets överlevnad.

Om fienden anföll var det tänkt att man skulle dra sig tillbaka till de centrala och lättast försvarbara delarna av landet och strida här så länge krafterna tillät, eller till ett krigsslut.

– Det är en del av vår historia och vi vill visa våra besökare att hotet en gång var konkret. De som säger att det hade funnits andra lösningar kan sällan säga vilka de här lösningarna kunde ha varit.

– Man bestämde i tiderna att fästningsbygget var det bästa för landet och nu står de här fästningarna här, säger Schoch.

Bland dem som besöker Magletsch går åsikterna ändå ofta isär.

– Många tycker att det är helt vansinnigt att man byggt här inne i berget. Andra är imponerade av de tekniska aspekterna, men samtidigt är de flesta överens om att försvarsstrategin nog kostade en hel del.

Bunker i Schweiz.
Bunker i Schweiz. Bild: Yle / Johnny Sjöblom Schweiz,bunker,försvarsmakten,försvar,säkerhetspolitik

”Bäst utan”

Försvarsstrategin hade också en annan följd, nämligen den att Schweiz i dag sitter på en massa bunkrar och försvarsanläggningar som man inte har någon användning för.

När det kalla kriget var som kyligast hade Schweiz omkring 20 000 större och mindre bunkrar och försvarsanläggningar. Många av dem står i dag och förfaller.

Runtom i landet försöker man därför nu hitta nya användningsområden för anläggningarna.

Förutom att de rustas upp till museum används vissa som hotell, och andra som till exempel ostlager eller arkiv. I några finns nu också dataservrar.

En stor del kommer ändå att förbli utan användning och förfalla.

– Att skydda stället för fukt och att hålla allt här inne i någorlunda skick kräver både arbete och pengar. Många anläggningar står därför nu tomma och det hade väl varit bäst om man inte hade behövt bygga dem, konstaterar Bruno Schoch.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes