Hoppa till huvudinnehåll

Skulle till affären för att byta gardiner - hamnade i polishäkte

Tugba Tekerek
Tugba Tekerek Bild: Yle/Jussi Koivunoro Turkiet

Det här är en historia om hur det är att vara journalist i dagens Turkiet. Om hur man kan hamna i häktet på vägen till affären bara för att man har tagit några bilder på gatan.

Tuğba Tekerek ordnar om i sin bokhylla hemma i sin bostad i Istanbul. Sedan kuppförsöket har hon varit på helspänn. Varje gång det ringer på dörren är hon rädd att det är polisen.

- Om de ser min bokhylla kommer de att inse att jag inte är så vänligt inställd till regeringen, säger hon uppgivet och bläddrar i några av böckerna. Jag funderar hela tiden på om jag har någonting här hemma som de kunde använda sig av för att sätta mig i fängelse.

I sovrummet skymtar ett par blommiga gardiner. De påminner henne om hur lätt det är att bli gripen och satt i häkte i Turkiet. En söndag för några veckor sedan bestämde hon sig för att ta en promenad och gå till affären för att byta gardinerna som var fel storlek.

På vägen till affären gick hon förbi en polisstation. Utanför stationen stod några personer vars anhöriga hade gripits och satts i häkte. Där fanns kvinnor med små barn. En del hade hämtat uppfällbara stolar och mat med sig. De väntade alla på att få veta något nytt om sina anhöriga som satt inburade.

Bilden som Tuğba Tekerek tog utanför polisstationen.
En av bilderna som TuğbaTekerek tog utanför polisstationen. Bilden som Tuğba Tekerek tog utanför polisstationen. Bild: Tuğba Tekerek Turkiet

Tuğba kände starkt för dem. Hon hade också stått här några gånger då hennes journalistkolleger hade gripits. Hon tog några bilder på människorna och tänkte att hon kanske kunde använda dem senare på Twitter.

- Det är inte förbjudet att ta bilder, och man kunde inte se polisstationen på bilderna. Men efter en stund stannade polisen mig och ville se mina papper. Plötsligt var också jag gripen och satt inspärrad, säger Tuğba.

- Jag sade till dem att ni inte kan fängsla mig utan att ange orsak och utan att jag får meddela någon att ni har gripit mig. Polisen stängde dörren med en smäll. Han slog näven i bordet och sade att det råder undantagstillstånd i landet och vi kan hålla dig här i dagar utan att meddela åt någon.

Bilden som Tuğba Tekerek tog utanför polisstationen.
Anhöriga utanför polisstationen som Tuğba Tekerek fotograferade på väg till affären. Bilden som Tuğba Tekerek tog utanför polisstationen. Bild: Tuğba Tekerek Turkiet

Efter en stund anklagade polisen Tuğba för att ha förolämpat presidenten. Polisen hade letat fram hennes twitterkonto och hittat en tweet om en kurdisk demonstration där folk sjunger slagord mot president Erdoğan.

- Det var bara en retweet, där jag berättade vad människor säger om vår president och nu är jag föremål för polisundersökning.

Polishäktena i Turkiet överfulla

Tuğba fördes till en liten cell där det fanns 28 personer. Det fanns inte plats att lägga sig ner, cellen var avsedd för högst fem personer. De flesta som fanns där var unga kvinnor.

De berättade för Tuğba att de anklagades för att vara medlemmar av Fethullah Gülens organisation men att de inte hade gjort något annat än tagit kreditkort från en bank med Gülenkopplingar.

- Ett väldigt märkigt brott. Banken de nämnde är en laglig bank, godkänd av staten.

Förhållandena i häktet var enligt Tuğba förskräckliga, det fanns inte tillräckligt med mat och vatten. Kvinnorna som varit där i över elva dygn visste inte om det var dag eller natt. Många av dem var religiösa men fick inte bära huvudduk.

- Polishäktet är inte ett ställe där människorna väntar på rättegång utan det används som straff. Det är ett straff att hamna där.

En del av kvinnorna frigavs, andra flyttades till fängelset. Tuğba blev frigiven efter ett dygn.

- Jag hade tur som blev frigiven, jag har journalistvänner som har suttit inne i flera veckor.

Sedan den misslyckade militärkuppen i juli har över 120 journalister gripits och 180 nyhetsredaktioner stängts. Många journalister, författare och andra intellektuella har gått under jorden eller åkt utomlands.

Dessutom har myndigheterna tagit till nya åtgärder för att pressa de som flytt; man har gripit deras familjemedlemmar. Det betyder i praktiken att man har tagit dem som gisslan.

Journalistfru hålls som gisslan

Dilek Dündar öppnar dörren till sitt hem och emot oss springer familjens hund Tarçın som betyder kanel på turkiska. Tarçın är den enda som sedan i somras håller Dilek sällskap i det stora huset med utsikt över Bosporen. Huset ser ut som allt annat än ett fängelse men Dilek hålls här mer eller mindre som gisslan. Myndigheterna har dragit in hennes pass.

Hennes man, Can Dündar, som är en av Turkiets mest kända journalister, var i Europa då den misslyckade militärkuppen ägde rum och har inte vågat komma hem sedan dess.

Dilek Dundar med sin hund i Istanbul
Hunden Tarçın håller Dilek Dündar sällskap medan hennes man är utomlands och inte vågar komma tillbaka till Turkiet. Dilek Dundar med sin hund i Istanbul Bild: Yle/Jessica Stolzmann Turkiet

- Om Can kom hem skulle de gripa honom och sätta honom i fängelset. De skulle hitta på något att anklaga honom för, säger Dilek.

Dilek har antagligen rätt. Can Dündars namn finns på regeringens lista som läckt ut över journalister som ska gripas.

Can Dündar, som var chefredaktör för tidningen Cumhuriyet, blev känd förra året då han publicerade en video som sades visa hur den turkiska underrättelsetjänsten för vapen till rebeller i Syrien. En rättsprocess inleddes mot honom och han dömdes till fem års fängelse för att ha avslöjat statshemligheter.

Domen överklagades och Can och hans journalistkollega väntar nu på beslut från högsta domstolen.

Journalisterna Can Dündar (t.v.) och Erdem Gül (t.h.) anländer till domstolen i Istanbul på fredagen 25.3.2016
Journalisterna Can Dündar (t.v.) och Erdem Gül (t.h.) anländer till domstolen för ett år sedan i Istanbul. Journalisterna Can Dündar (t.v.) och Erdem Gül (t.h.) anländer till domstolen i Istanbul på fredagen 25.3.2016 Bild: EPA/SEDAT SUNA Turkiet,journalister,rättegång

Dilek skulle i början av september åka till Tyskland för att träffa sin man men när hon kom till flygplatsen fick hon inte lämna landet.

- Jag hade packat mina resväskor och tagit mig till flygfälten men då jag kom till passkontrollen så sade de att mitt pass var inhiberat. Så det vara bara att åka hem igen, säger Dilek.

- De vill på det här sättet säga åt min man att om du vill träffa din fru så ska du komma tillbaka till Turkiet. De håller mig som en sorts gisslan, säger Dilek. Enligt henne har de till och med gripit och fängslat journalistfruar med samma motivering.

Dilek tänker nu sätta all sin tid och energi på att överklaga beslutet. Enligt henne har framtidsutsikterna för Turkiet aldrig varit så dystra som nu.

- Vi är inte långt ifrån ett inbördeskrig. Turkiet är mer tudelat än någonsin tidigare. Dels mellan turkar och kurder, dels mellan religiösa och sekulära. Dessutom har vi två islamistiska grupperingar, Erdoğans AKP och Fethullah Gülen, som kämpar mot varandra och samtidigt burar in intellektuella, akademiker och journalister.

- Europa borde oroa sig. Annars kommer ni att få en hel våg av turkiska flyktingar.

Det är många som delar Dileks oro om inbördeskrig i Turkiet. Inte ens grannlandet Syrien verkar fungera avskräckande längre, här finns så mycket hat, säger journalisten Tuğba Tekerek. Vad som helst kan hända.

Tuğba blir tårögd när hon får frågan om sin egen framtid. Hon vill fortsätta att jobba som journalist men har svårt att tro att det lyckas.

Tugba Tekerek
Varje gång det ringer på dörren är Tuğba Tekerek rädd att det är polisen. Tugba Tekerek Bild: Yle/Jessica Stolzmann Turkiet

- Att jobba som journalist kan liknas vid ett självmordsförsök. Om jag skulle vara rationell så skulle jag lägga av med det här jobbet med det samma. Men Turkiet behöver journalister just nu, det är viktigt att vi rapporterar om vad som försiggår i landet. Vi måste kämpa för Turkiet.