Hoppa till huvudinnehåll

Brittas flyktinghjälp började med 260 euro

Profilbild på Britta Lindblom utomhus i Ingå i soligt oktoberväder.
Britta Lindbloms hjärta slår för Kos. Profilbild på Britta Lindblom utomhus i Ingå i soligt oktoberväder. Bild: Yle/ Tiina Grönroos britta lindblom,Kos,Grekland,flyktingar,flyktingläger,flyktingarbete

Journalisten Britta Lindblom tröttnade för ett par sedan på de långa, mörka vintrarna i Ingå. Hon reste till Kos i Grekland för att skriva en bok och för att njuta av ett lugnt pensionärsliv. Det blev inte så. Britta är i dag engagerad i flyktingarbetet på Kos.

- Det droppar främst in ungdomar från Pakistan och Afghanistan. Men avtalet som EU slöt med Turkiet har nog strypt en del av flyktingsströmmen. I dag söker sig flyktingarna och smugglarna andra vägar.

Idag finns inga tältbyar på Kos längre. I dag bor det cirka tusen personer på ett så kallat hot spot-läger, det vill säga ett nödläger. De yngsta, minderåriga flyktingarna finns utsprida på enkla hotell. Men för drygt ett år sedan var det fullständigt kaos på Kos och flera andra öar i Grekland.

- Det var väldigt chockartat, det skedde mer eller mindre över en natt, berättar Britta. Först tyckte jag det var behjärtansvärt när det kom ett 60-tal flyktingar som kunde inkvarteras i en gammal nattklubb. Nästa dag kom det tvåtusen flyktingar. Och så fortsatte det, varje dag.

Först tänkte jag inte engagera mig alls, men så kunde jag inte låta bli.

Britta berättar hur det kom små barn, höggravida, nyfödda, gamla kvinnor och gamla män. Hela familjer men också många ensamma eftersom de övriga familjemedlemmarna hade drunknat under färden till Grekland.

- Det var alldeles förfärligt. Först tänkte jag inte engagera mig alls, men så kunde jag inte låta bli.

Britta Lindblom och hennes väninna Jaana Trakossa hade på varsitt håll fått lite pengar från Finland. Där stod de med 260 euro och funderade vad de skulle göra. De köpte mat- och hygienprodukter. Det blev cirka tjugo paket som de beslöt att dela ut till barnfamiljer. Paketen tog slut på sex minuter.

- Vi insåg att behovet var stort så vi fortsatte. Vi delade säkert ut närmare tusen matpaket under den intensivaste perioden. Sedan lugnade det ner sig. Många flyktingar fortsatte till fastlandet och Aten och vi började koncentrera oss på handikappade.

Britta och Jaana har samlat ihop till rullstolar, kryckor, mediciner med mera.

De har panikångest, skriker om natten och har mardrömmar.

- Nu på sistone har vi engagerat oss i minderåriga, främst pojkar. Deras vardag är himla tråkig.

Britta berättar hur ungdomarna som finns på Kos är ambitiösa och många går i språkskola för att lära sig engelska och grekiska.

- Men det finns också de som är helt apatiska eller traumatiserade av den hemska flykten. De har panikångest, skriker om natten och har mardrömmar. De kommer nog att ha det väldigt svårt i framtiden.

Britta Lindblom har varit på snabbvisit till Sverige och till sitt hem i Ingå. Men hon är redan på väg tillbaka till Kos. I Finland är hon besviken på det rådande främlingsfientliga klimatet.

- Jag blir beklämd när jag hör på nyheterna. Jag är besviken på vår nuvarande regering samt Migris misslyckanden. I dag är det tillåtet att säga saker som man inte ens hade drömt om att säga tidigare.

Rösten stockar sig på Britta Lindblom.

- Det handlar om människor som kämpar för att överleva. Människor som har levt i grushögar i Syrien och som har riskerat sina liv för att ta sig därifrån.

jag åtminstone skulle bli helt galen om det skulle bli en massa långsam byråkrati kring vårt hjälparbete.

Britta är också kritisk till de stora, internationella hjälporganisationerna, som hon med egna ögon kunnat följa med på Kos.

- Jag är lite beskviken på Röda Korset. Jag har sett dem gå omkring i sina röda snygga uniformer och sett dem stå i stora grupper och prata med varandra. Jag har inte sett dem ta kontakt med flyktingarna, men kanske de gör det någon annanstans. De som jobbar inom FN i sin tur har akademiska utbildningar och leker gärna med de riktigt små flyktingbarnen. Men det verkar som om de inte riktigt vågar ta kontakt med de unga syriska eller afghanska pojkarna, de som mår riktigt illa.

Britta Lindblom säger att hon har lättare att få kontakt med 15-åringarna. De visar stor respekt mot äldre och ser henne kanske som en mormor.

De grekiska hjälporganisationerna strider mycket sinsemellan. Alla vill vara chefer och deras sätt att jobba är byråkratiskt.

- De grekiska organisationerna har sett hur jag och min väninna Jaana jobbar. De vill gärna haka på, i synnerhet när de har märkt att vi får en del donationer från Finland. Vi har räknat ut att vi på tumanhand hjälpt cirka femtusen flyktingar. Vi har sagt blankt nej till samarbete, vi är vana vid talkoarbete, jobbet löper bra och jag åtminstone skulle bli helt galen om det skulle bli en massa långsam byråkrati kring vårt hjälparbete.

När Britta Lindblom återvänder till Kos åker hon med lätt bagage. De förnödenheter som hon och hennes väninna samlar ihop till flyktingarna köper hon på Kos. Dels blir det billigare så, dels stöder hon lokala företagare på Kos. Turismen har nämligen gått ner med mellan 30 och 40 procent.

Men Britta far inte till Kos för att dricka paraplydrinkar och hänga vid någon pool. Hon fortsätter med hjälparbetet för flyktingar och dessutom är hon aktiv inom en förening som hjälper hemlösa djur. Hemma hos sig på Kos har Britta numera också tre hittekatter, Sokrates, Stella Symaskin och Pelle Bottenlös.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle