Hoppa till huvudinnehåll

Milana ville inte leva längre

Bild av en flicka med ryggen vänd mot kameran. Hon klappar en brun häst.
Milana utbildar sig till hästskötare. Bild av en flicka med ryggen vänd mot kameran. Hon klappar en brun häst. Bild: Yle/ Tiina Grönroos panikångest,Milana,nedstämdhet,depression

Väldigt många unga män och kvinnor mår illa i dag. Hjälp finns, men kan vara svår att finna mitt i en depression. Det här är Milanas historia.

- Det var i den åldern när man blev mognare, började tänka mera på olika saker i livet och sig själv. I samma veva hade jag också en del motgångar. Jag kände mig till sist helt borta och kraftlös.

Milana, snart 17 år, insjuknade i depression när hon var knappt 15 år gammal. Hon tyckte att allt kändes tungt och meningslöst. Hennes relation till mamman var inflammerad och eftersom mamman var den enda föräldern Milana hade kontakt med, blev situationen ännu jobbigare.

Jag kände inte igen mig själv. Till sist blev jag helt galen.

Milana började också skolka från skolan.

- Jag har också haft ätstörningar och panikångest. När jag sedan ännu insjuknade i depression blev livet tungt och svårt. Jag kände inte igen mig själv. Till sist blev jag helt galen.

Det var då Milana försökte ta sitt liv och blev intagen på sjukhus. Där stannade hon i två månader. Det är månader hon knappt minns, en tid hon har förträngt.

I skolan visste knappt någon hur dåligt Milana mådde. Lärarna tog kontakt hem när Milana skolkade, men det var först i och med självmordsförsöket som klassföreståndaren fick veta mera. Ännu i dag är Milana rätt förtegen om sin depression.

- Men jag har haft några kompisar som jag hela tiden kunnat prata med och just då hade jag också en pojkvän som lyssnade på mig.

Jag trodde att jag aldrig kommer att kunna leva ett vanligt liv.

Två år senare säger Milana att hon har en blackout, hon har svårt att minnas hur det kändes. Hon vet bara att det var förfärligt, en känsla av att hon inte längre klarade av att ta hand om sig själv.

- Vägen tillbaka har varit jobbig, i början tänkte jag ofta att jag aldrig kommer att bli frisk. Jag trodde att jag aldrig kommer att kunna leva ett vanligt liv. Men kompisarna och släkten har hjälpt mig massor.

Milana berömmer också den regelbundna vårdkontakten till psykologen. Hon har också ätit mediciner.

- Idag känns det bättre. Jag har lärt mig hantera mina tankar. Om jag har en dålig dag vet jag hur jag ska hantera det. Mina kompisar vet också hur de ska hjälpa mig.

I dag studerar Milana på annan ort än hemstaden Helsingfors. Det har känts bra att få distans, samtidigt som det varit en hel del nytt att anpassa sig till, med internatsliv och mera eget ansvar.

Det finns alltid någon eller något som kan hjälpa dig.

- Min relation till mamma har blivit bättre, vi strider inte lika mycket som förr. Då när jag mådde som sämst tror jag inte att mamma riktigt förstod vad hon skulle göra med mig. Jag är äldsta barnet och mamma har aldrig haft liknande problem som jag. I dag förstår vi båda varandra bättre.

Milana har ett råd att ge andra unga som mår illa:

- Du ska inte ge upp. Det finns alltid någon eller något som kan hjälpa dig. Fast det känns för jobbigt så klarar man av svåra situationer och depressioner. Det blir nog bättre, fast det kan ta lång tid. Jo, det blir nog bättre sen.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa