Hoppa till huvudinnehåll

"Finnjävlarna" ger sin version av historien

Kristian Borg är redaktör för boken "Finnjävlar"
"Finnjävlar" är en slags upprättelsebok, säger Kristian Borg, som är redaktör för boken. Kristian Borg är redaktör för boken "Finnjävlar" Bild: Yle/Ingemo Lindroos kristian borg, finnjävlar

Sverigefinnars verklighet har ofta handlat om att känna sig mindre värd som finskspråkig i Sverige, om förtryck och fördomar. Sexton skribenter med sverigefinsk bakgrund söker upprättelse i boken "Finnjävlar".

I de personliga berättelserna i "Finnjävlar" är de svåra minnena genomgående: att vara arbetarklassbarn, att inte få tala finska eller att skämmas över finskan. Att känna att man är mindre värd.

Många har vuxit upp i så kallade miljonprogramsområden - förorter som redan på den tiden var ganska segregerade med finländare som största invandrargrupp.

En del av skribenterna berättar om dubbelt förtryck - att vara både rom och finne, eller om flera identiteter: irakisk, finsk och svensk.

De flesta av författarna är andra generationens invandrare, av vilka en del har egna barn idag. De har efterhand sett de sämsta uppfattningarna om sverigefinnar ge vika och så småningom blir det lättare att andas fritt, som andra eller tredje generationens sverigefinnar.

Upprättelse för föräldrarna

"Gå till talpedagog. Säg efter mig: mor är rar. Far kör bra. Inte sör. Schör. Far kör bra. Inte pra. Vi ska visa dem." Så skriver Kristian Borg om skammen över att inte kunna svenska, om erfarenheter av att växa upp med finskspråkig bakgrund i Sverige på 1980-talet. Borg är redaktör för boken och står bakom den urspungliga idén.

- Det finns en gemensam berättelse, det är den om det koloniala arvet som behandlas och hur det finns inom oss alla idag. Hur vi handskas med skam och diskriminering.

- Men också en stolthet, att man är stolt över arbetarklassidentiteten. Jag ser det som en upprättelse för våra föräldrar, en sorts upprättelsebok. För de som kom hit på 60- och 70-talet och jobbade och kämpade ensamma.

- Man knöt näven i fickan. Deras barn kanske inte gör det på samma sätt, utan en del har gjort en klassresa, åtminstone blivit medelklass, säger Borg.

Offer för assimilationspolitik

En av dem är Victoria Rixers pappa, som drabbades konkret av föräldrarnas flytt till Sverige, då de åkte iväg efter jobb och barnen lämnades till en början på barnhem i Finland.

Senare följde barnen med, men barndomen präglades av matbrist. dåliga boendeförhållande och en mamma som kom hem från jobbet bara till helgerna.

Berättelsen är full av pappans svåra minnen: att inte få tala finska, att tvingas tala svenska i skolan fast man inget kan, att ständigt vara fattig.

- Han var ju definitivt ett, inom citationstecken, offer för assimileringspolitiken. Hans familj kom redan tidigt 50-tal och han fick inte tala finska i skolan, blev bestraffad när han pratade finska, blev också väldigt retad och utstött.

Ville glömma det finska

Pappan har gjort en klassresa, utbildat sig, jobbat hårt som företagare, köpt villa, så att säga tagit revansch.

- När jag och mina syskon föddes och var små så var det aldrig tal om att vi skulle få finsk hemspråksundervisning eller gå i finsk skola. Jag tror han vara inställd på en klassresa, på en framåtrörelse, där han uppfattade det som att det var nödvändigt att göra sig av med det finska bagaget för att kunna få det bättre i Sverige. Han bytte också sitt namn.

Victoria Rixer är en av skribenterna i "Finnjävlar".
Victoria Rixer skriver om sin pappans förhållande till det finska, om svåra erfarenheter, men också om en ny stolthet. Victoria Rixer är en av skribenterna i "Finnjävlar". Bild: Yle/Ingemo Lindroos victoria rixer, finnjävlar

Så här skriver Victoria Rixer om en dialog som pappan förde mellan det finska och det svenska.

"Pappa brukade berätta sedelärande historier som gick ut på att om man siktar på trädtopparna kommer man aldrig till himlen, och om man nöjer sig med att önska nya hjul till sin rullstol kommer man aldrig att få uppleva miraklet att stå på egna ben. Han ville vara stark och fri, leva gott. Som en svensk. Men svensken vet inte vad lidande är. //Till svenskarna kommer stekta sparvar flygande rätt in i munnen. Men det får man väl inte säga i det här jävla landet."

Stereotyper som har gällt i 60 år

Flera böcker behandlar det sverigefinska, som Susanna Alakoskis och Mikael Niemis romaner. Hur mycket finns det ett behov av fortafarande behandla det här?

- Efter alla dessa år, det är ju 60 år sedan min pappa och alla de kom - och trots att vi är så många med finska rötter, håller vi på och pratar om schablonbilderna och stereotyperna. Jag tycker att det är märkligt att man inte har kommit längre, säger Rixer.

Den ironiska titeln "Finnjävlar" leker med skällsordet som förr var ganska vanligt. På bokomslaget finns bilder av de vanligaste stereotyperna om finnar och Finland: en hockeyhjälm, skog, bastu, en kniv, spritflaskan och en Nokia-telefon av gammal modell.

Bild av boken "Finnjävlar".
Stereotyper om sverigefinnar är ett tema i boken. Bild av boken "Finnjävlar". Bild: Yle/Ingemo Lindroos finnjävlar, bok, anotologi

- Jag tror att många svenskar skulle behöva läsa den här boken och att det kanske behövs en utbildningsinsats bland svenskar om den gemensamma historien. Det finns olika historieskrivningar också men i den här boken är den dominerande linjen att det är en postkolonial historia. Att Sverige har utnyttjat den finska befolkningen, man tog arbetskraft från Finland, säger Borg.

Sorgen över finskan som glömdes bort

Flera författare beskriver det fysiskt hårda livet som den första generationens arbetskraftsinvandrare utsattes för. De hade rykte om sig att vara goda arbetare. Å andra sidan led föräldrarna ofta av värk i kombination med mentala problem eller alkoholism på äldre dagar.

Och hur ska man förstå vad personalen säger på långvårdsavdelningen, om det enda språk man längre minns är barndomsspråket finska?

Boken ger också en insikt i historiska sammanhang som går längre tillbaka: finnar som importerades för att bygga Kungliga slottet och finnar som senare, om än frivilligt, invandrade för att jobba i den starkt växande industrin i Sverige.

En del av författarna behandlar en sorg över att som andra generationens invandrare inte ha lärt sig finska ordentligt eller kunna ge det vidare till sina barn. Att man idag hade valt annorlunda och lärt sig finska om det hade uppmuntrats av skolan eller samhället.

- Jag har ju finska föräldrar och har talat finska hemma, gått på hemspråksundervisning i ungefär sex år. Men sedan har det bara försvunnit, när man inte längre åker till släktingarna i Finland på somrarna som man alltid har gjort. Vad är det finska i mig, jag kan ju det här språket, varför använder jag det inte?

- Jag har inte fört vidare det till mina barn - det känns dumt, varför har jag inte gjort det?, frågar Borg.

Ny stolthet över det finska

Under de senaste åren har det också kommit en starkare lagstiftning som ska skydda minoritetsspråken i Sverige. Ändå finns det många brister i hur lagen fungerar och flera skribenter i boken upplever än idag en bristande förståelse för modersmålets betydelse för identiteten.

Men en ny stolthet över det finska arvet börjar synas. Victoria Rixer skriver om hur det också syns i pappans liv.

- Parallellt med resan har intresset för Finland förändrats jättemycket. I början ville han etablera sig i Sverige och ville till ett medelklassliv - då ville han inte tala om det finska arvet alls.

- Men nu när han har landat där och har ett tryggt medelklassliv i Sverige, vill han bara tala finska. Finland är det bästa som finns! Han har gift om sig med en finsk kvinna och älskar Finland. Han har ordnat tangofestival i Karlstad och grundat SvenskFinska sällskapet. Han vill bara pyssla med Finland nu!, säger Rixer.

Hon ville skriva om sin nästan 75-åriga pappa, eftersom pappan är den enda i släkten som är kopplingen till det finska. När han inte sedan längre finns kommer den bron till det finska att försvinna.

  • Seger ett måste när damerna ställs mot Israel

    Anna Signeul vill fira jul med sex poäng i bagaget.

    Om Finlands damlandslag i fotboll på allvar vill vara med i kampen om en VM-plats sommaren 2019 gäller det att plocka poäng i det första av två möten med Israel. Yle direktsänder VM-kvalmatchen från Tölö på söndag i Yle TV1.

  • Mladić dömdes till livstid för folkmord och brott mot mänskligheten

    Den forna generalen fälldes på tio åtalspunkter av elva

    Den förre bosnienserbiske generalen Ratko Mladić har dömts till livstids fängelse vid den Internationella krigsförbrytartribunalen för före detta Jugoslavien. Den 75-årige Mladić hade elva åtal emot sig, två av dem var åtal för folkmord. Rätten anser att Mladić är skyldig till bland annat folkmord, etnisk rensning, mord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje