Hoppa till huvudinnehåll

Förbundspennan: Mera pengar till toppidrottaren, inte till toppidrotten

David Andberg.
David Andberg skriver om resursfördelning. David Andberg. Bild: FSI david andberg

Efter de olympiska spelen i Rio har debatten kring den finska toppidrotten stundvis nått stormhastighet. Toppidrotten i Finland får idag mera pengar än tidigare och trots detta hade vi nyss det sämsta OS-resultatet genom tiderna. Om resultatet av de satsade resurserna är en bronsmedalj i Rio och att hälften av idrottarna lever under fattigdomsgränsen så är det något fel i systemet.

I Yle Urheilus gallup som publicerades förra veckan kan man läsa om att ungefär hälften av toppidrottarna lever under fattigdomsgränsen, det vill säga man har en månadsinkomst på under 1200 euro per månad. Det är inte konstigt att man inte kan fokusera på träningen om man är osäker på om man har mat så det räcker eller tak över huvudet. Vi behöver mera pengar till toppidrottaren och mindre till toppidrotten.

För att idrottarna ska kunna satsa på sin karriär men samtidigt också på sin skolgång så är det viktigt att säkra finansieringen för idrottsgymnasiernas framtid. Jag skrev för ett par år sedan en kolumn om idrottsgymnasiernas framtid och att resurserna borde säkras för dessa.

En gymnasieelev som tränar 30 timmar i veckan och går på gymnasiet på tre år, har ungefär 70 timmars arbetsvecka utöver sina tävlingar på veckoslut och kvällar. Ett fjärde år ger idrottarna studie- och arbetsro, speciellt för de som har tävlingssäsongen under hösten, vinter och våren. För tillfället beviljas kommunerna dispens för ett fjärde år ett år åt gången.

En bra satsning som vi än så länge har i Finland är de olympiatränare som är till för idrottare i åldern 15-23. Dessa tränare anställs för fyra år åt gången och bor där idrottarna finns. Olympiatränarna är en bra satsning på framtiden och möjliggör att idrottarna vet att de har en professionell och utbildad tränare under en längre period.

I flera länder i Europa, bland annat i Frankrike, Italien och Österrike är flera toppidrottare anställda av armén. Detta gör att de, utöver en fast lön, har möjlighet att delta i till exempel en världscup som tar upp fyra månader av året samt satsa på sin träning i kombination med jobbet. Sådana avtal kunde också till exempel skrivas på två eller fyra års basis. På detta sätt ges idrottarna ro att träna utan att tänka på hur de ska få mat på bordet för dagen.

Naturligtvis finns det många som anser att vi borde sluta stöda toppidrotten helt och hållet. Själv anser jag att vi borde fortsätta stöda toppidrotten, men fokusera resurserna på idrottarna och inte på att bygga nya och ännu mera komplicerade strukturer som varken gagnar idrottarna eller resultaten i tävlingar.

David Andberg
Ombudsman, FSI

Läs också

Nyligen publicerat - Sport