Hoppa till huvudinnehåll

Konsertrecension: Pubstämning på Kulturhuset

Minuten innan Passenger intog scenen.
Minuten innan Passenger intog scenen. Minuten innan Passenger intog scenen. Bild: Lisa Forss kulturhuset

Det var som att sitta på puben med sina kompisar men med skillnaden att trubaduren har egna stora hits i bagaget. Så tycker Lisa Forss som var på plats på tisdagens folk-rockkonsert.

Brittiska Passenger, som är känd för sin känsliga folkliga indie-pop och hitten Let Her Go från 2013, intog scenen 11.10 på Kulturhuset i Helsingfors. Trots att frontmannen Mike Rosenberg ofta uppträder ensam hade han nu ett liveband med sig, vilket gav sångerna ett helt nytt lyft. Med sju skivor bakom sig fyller Passenger en hel kväll med finurliga texter och känslosamma sånger.

Just to be clear, I wrote Let HER go. Not Let it go. Frozen ruined my life.― Mike Rosenberg

Publiken var en blandning av äldre och yngre lyssnare, med inslag av barnfamiljer här och där. Även enstaka band t-skjortor med betydligt tyngre bandlogon sågs, trots att musiken inte gav någon anledning att mosha. Inte fanns det någon moshpit heller för den delen. Publiken klappade och dansade istället.

Förutom med sina sånger underhöll Rosenberg publiken också med roliga anekdoter. Självironiskt säger han att han endast har en hit (hänvisande till Let Her Go), trots att den slutsålda konserten är ett bevis på annat. Ett proppfullt Kulturhus dansade med till hittar så som 27 Years och We’ve got Holes in our Hearts.

Stora hurra-rop fick även låten I Hate, som garanterat många kan relatera till. Sången behandlar saker som Rosenberg själv hatar, allt från rasism till onödiga Facebook uppdateringar och mattrender. Sången ackompanjerades av skrattsalvor från publiken, och Rosenberg avbröt också sig själv för att kommentera vissa av sina hatobjekt.

Do you know how awkward it was to sing "And the Botox, it makes them look fucked" in L.A.?― Mike Rosenberg

Publiken fick också höra om Rosenbergs bakgrund som busker (gatumusikant), och precis en sådan känsla varade genom hela konserten. Han uppträdde också utan sitt band, med bl.a. den vackra Travelling Alone, och en väldigt kraftig version av Simon & Garfunkel’s Sound of Silence, under vilken publiken satt knäpptyst, som hypnotiserad.

Hela salen lyste upp då publiken tog fram mobilerna.
Salen lyste upp då publiken drog fram sina mobiler. Hela salen lyste upp då publiken tog fram mobilerna. Bild: Lisa Forss kulturhuset

Lyssnarna uppmuntradeas till att att sjunga med i många av låtarna, och flera av de trallande melodierna fick hela salen att ljuda. Bandet tar också in en cover varje vecka, och till publikens förtjusning fick alla sjunga med till Can You Feel the Love Tonight från filmen Lejonkungen.

Någon spektakulär show var det inte fråga om, utan bandet stod på sina ställen i sina vardagliga kläder och spelade sin musik.

Det var en skön blandning både på gammalt och nytt, dansant och lugnt. Man kan ha en tanke om att Passenger’s sånger är deppiga eller allvarliga, men då han introducerade sången blev de mer realistiska än gråtframkallande.

Det kändes som om man suttit i sin lokala pub med ett par vänner och lyssnat på kvällens trubadur, eftersom samma varma familjära känslan fanns i konsertsalen. En verklig feel good-konsert, därifrån jag gick leende hem.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje