Hoppa till huvudinnehåll

Sebastian Bergholm: Skriver den där Bob Dylan bra böcker?

Boktid - Bob Dylan
Nobelprisvinnaren Bob Dylan Boktid - Bob Dylan Bild: AccuSoft Inc. 6557 6009 000

Delade man ut Nobels litteraturpris för ljudböcker, för lyssnade historier, hade Bob Dylan nog fått priset för länge sedan. Men som det ser ut nu har förhållandevis få litteraturvetare läst Dylan. Det är inte så konstigt - han har bara publicerat ett par böcker under sin över 50 år långa karriär. Såhär gick det till då jag läste honom.

Min vän och kollega på tidningen Åbo Underrättelser, Jean Lindén, beskrev Bob Dylans Memoarer del 1 genom att konstatera att bokens anda går ut på att Dylan ungerfär minns hur han åt en smörgås 1962. Jag tyckte det lät utmärkt, så jag läste boken direkt.

Är han en bra författare? Om man ser på hans texter och breda karriär och de berättelser han lyfter fram och beskriver – absolut

Jag minns inte om han verkligen beskrev någon smörgås i boken, men han berättar om sitt liv som ung artist som försöker hanka sig fram i New York i början av 1960-talet.

Hur han blev en legend

Dylan rör sig på idag legendariska caféer i stadsdelen Greenwich Village, hänger på caféer och helt enkelt blir den gigantiska artist han är idag. Folksångaren Dylans New York är också beatpoeternas New York och han var med om en kulturell rörelse som skakade om det konservativa Amerika - både i de historierna de berättade och hur de berättade dem.

På 60-talet skrev han också en lyriksamling i samma anda av medvetandeström som beatförfattare som Jack Kerouac och Allen Ginsberg, läser jag på nätet. Dem har jag däremot läst, och fascinerats av hur de arbetar med jazzrytm i sina dikter. Hur de skriver fram sitt eget Amerika.

Texter som söker sig djupt in i själen

Men Dylans memoarer gjorde ett enormt intryck på mig.

Jag började lyssna på Bob Dylan ordentligt under mina första studieår i Åbo, egentligen en morgon då jag vaknade bakfull i ett sällskap som styrde kosan mot krogen. Med oss fanns en kille som älskade Dylan, beställde en öl, tände en cigarett och bad bartendern spela Dylan.

Det var första gången jag verkligen hörde en av de bästa låtarna och texterna i hela mitt liv, Billy 4.

They say that Pat Garrett's got your number
So sleep with one eye open, when you wander

Uppenbarligen var det också något i hela det här coola händelseförloppet som fångade mig. Det här är texter som förändrar liv, som söker sig bråddjupt in i själen.

Bob Dylan skriver inte många böcker, men texter har han skrivit hur mycket som helst. Han vägrade vara en röst för en hel generation. I sina memoarer minns han hur han introducerades på folkfestivalen i Newport 1964 med orden: ”You know him, he is yours”. En galen sak att säga, ansåg Dylan.

"Judas"

Det var många som ville äga Dylan. Då han under en turné i England 1966 kopplade i sin elgitarr och ställde sin akustiska gitarr åt sidan ropade en man i publiken: Judas.

Det är en lögn, jag tror dig inte, svarade Dylan.

Men vad är det då som gör hans självbiografi så fin? Kanske just att det inte är en biografi – den arbetar inte med några lineära förlopp, utan Dylan minns fritt episoder ur sitt liv. I den meningen visar han hur olåst han är av litteraturens konventioner, precis på samma sätt som han som musiker alltid valt sina egna riktningar och överraskat sin publik, inte alltid till allas förtjusning.

En bokpärm på Bob Dylans låttexter.
En bokpärm på Bob Dylans låttexter. Bild: Pelle T Nilsson/Stella Pictures/All Over Press Bob Dylan,Nobelpriset i litteratur

Hans minnen visar på det som hans texter låter en ana: hur bred hans litterära smak är. Han skriver faktiskt mycket om böcker och genom det låter han läsaren se in i honom – och läsningen av den här boken fick mig att förstå Dylans storhet, att han verkligen är en tänkare.

Dylan och de gamla grekerna

Det allra finaste, mest otippade och roliga är då Bob Dylan berättade om hur han bodde på en kompis soffa. Kompisen hade en enorm bokhylla med all möjlig litteratur. Det var böcker om filosofi, språk och historia. I ett läge då förhandsförväntningarna på den här boken handlade om att man hoppades få höra något om okända biografiska Dylan-episoder, som en motorcykelolycka han varit med om, skriver han – i viss mån med lite faktafel - om den grekiska historikern Thukydides som levde på 400 talet f.Kr.

Dylan reflekterar under förhållandevis långa stunder av boken om hur de tider Thukydides skrev om liknar hans egna, om hur människor står i ett motsatsförhållande till överheter. Där minns jag att jag förstod hur han sydde ihop den atenska stadsstaten med sitt eget Amerika och den frihetslängtan och auktoritetsmisstro som är så klädsam, i vissa situationer.

Men Dylan kan inte bara antik grekisk historia utan är också en ständig förvaltande av amerikansk folkmusik – bland annat har han och Johnny Cash spelat in en av de tidigaste countryhjältarna Jimmie Rodgers Blue Yodel #1.

Känsla för utanförskap

Som historieberättare har Dylan en stark känsla för amerikanska öden, för laglösa, och människor lite vid sidan om. Men hans kärleksbeskrivningar får också mig att känna den kärlek han beskriver så mycket bättre än många andra.

Är han en bra författare? Om man ser på hans texter och breda karriär och de berättelser han lyfter fram och beskriver – absolut – och om man läser han memoarer så ser man att hans låttexter, hans poesi och hans skönlitteratur på inget sätt är väsensskilda från varandra.

Han är en av vår generations största berättare, och om inte det är nog för att också kalla honom för författare, så är knappast något det.

Bob Dylans böcker uppradade på utnämningen av Nobels litteraturpris.
Bob Dylans böcker uppradade på utnämningen av Nobels litteraturpris. Bob Dylan,Nobelpriset i litteratur