Hoppa till huvudinnehåll

Ingemo Lindroos: Dags för finskan att vinna respekt i Sverige?

Ingemo Lindroos.
Ingemo Lindroos. Bild: Yle hälsningar från korren

Finskan i Sverige har fått utstå mycket. "Ett fult språk" fick många höra förr, och idag finns fortfarande liten förståelse för flerspråkighet i Sverige. Börjar det vara dags att ge finskan en häftigare status?, frågar Nordenkorrespondent Ingemo Lindroos.

Den här veckan har jag sett på Sverige med lite andra ögon än vanligtvis. Jag läste nämligen den nyutkomna boken "Finnjävlar", en ironisk titel på en antologi med sexton sverigefinska författare.

De berättar, de flesta som andra genarationens sverigefinska invandrare: om hur det är att växa upp i Sverige och skämmas över sin finska, att inte få tala finska i skolan, att vara fattig och arbetarklass. De berättar om en allmän känsla av utanförskap och om att se sina föräldrar lida av alltför hårt arbete sedan unga år, och i vissa fall av alkoholism.

Men många klarar sig bra och lyckas bygga upp ett nytt liv i Sverige. De blir så småningom integrerade. Det är bara det, att det som idag kallas integration, i praktiken var assimilering. Man skulle inte tala sitt eget språk, man skulle glömma sitt arv och sina egna traditioner. Många har som barn fått höra att finska är fult.

Det var "ett land ett språk" och jag märker att mycket av det tankesättet fortfarande finns kvar i Sverige.

Det som slår mig när jag läser boken är att känslan av att vara mindre värd sitter så otroligt djupt. Flera författare går igenom orsaker, som det koloniala arvet. Det betyder till exempel att arbetskraft alltid har hämtats från Finland.

Ibland har arbetarna kommit frivilligt och ibland mindre frivilligt. Skogsfinnarna flyttades från Savolax till de västra delarna av Sverige för att lära ut svedjebruket till svenskarna, som en del av svensk bosättningspolitik. Fattigdom har ofta drivit finnarna västerut, som i stor skala har utnyttjats i det ekonomiska bygget av Sverige både före och under modern tid.

Få har en insikt i finskan

Bland många svenskar som jag möter finns det bara en marginell insikt i att finskan är ett nyanserat och mångsidigt, också poetiskt språk. De finska uttryck som möter en i Sverige är närmast "Ei saa peittää" och flera svärord.

Jag minns en intervjusituation i somras när jag skulle tala med bybor på Gotland. Jag presenterar mig som vanligt och säger "Hej vi är från Yle, Finlands radio och tv". Och till svar får jag en lång ramsa av saat*na perk**le suomi perk*le!

Meningen är väl att vara rolig, men personen som säger det har säkert ingen aning om hur groteskt det låter i en situation som den här. Ändå börjar man bli rätt van - jag nonchalerar kommentaren och fortsätter där jag blev. Som så många sverigefinländare har gjort i alla år.

En del svenskar som jag träffar säger att det var ett stort problem att finnarna, som kom som arbetare till deras hemort, inte lärde sig svenska. Man kan kanske hålla med om det. På samma sätt som inte alla finlandssvenskar lär sig så bra finska. Men det som väl är det egentliga problemet, som lämnar fler sår, är om man måste känna att ens eget språk är mindre värt.

Litet intresse för elevers hemspråk

Idag finns en lagstiftning i Sverige som ska ge möjlighet att läsa minoritetsspråk i skolan, som inte behöver vara elevens hemspråk. Meningen är att uppmuntra att lära sig ett språk som man har en koppling till, men som kanske bara talas av en äldre generation i släkten. Med finskan är det ofta så.

Ändå hör man ofta bland sverigefinländare om bristande intresse från skolornas sida – att fröken tvingas springa runt och samla ihop elever som kanske inte vill gå på finskan just idag. Hemspråksundervisningen ses inte som något som man behöver fästa uppmärksamhet vid, på till exempel elevens utvecklingssamtal.

Det allmänna ledordet i svensk toleransfostran är "alla mänskors lika värde". Det är ett fint arbete som görs i skolorna mot rasism, för kamratskap och mot mobbning. Men frågar man författarna till boken Finnjävlar kan de vittna om der motsatta. Kanske för att man inte har tagit med förståelsen för olika språkbakgrund i toleransfostran.

Det finska ses som häftigare idag

Jag tänker ibland så här om den svenska skolan: Är det så att man sätter så mycket fokus på att alla ska vara likvärdiga att man inte vågar berätta om olika bakgrunder som eleverna kommer ifrån? Vad jag har märkt ses det inte som en rikedom att eleverna kunde berätta som sina språk och dialekter och vad det betyder i deras liv.

Finlandssvenskarna får ju ofta erkänsla av finskspråkiga för sina bidrag tll kulturlivet i Finland. Jag kan som finlandssvensk tänka att det är lite sorgligt att man inte bland den svenska majoriteten uppfattar det sverigefinska som någon större tillgång till kulturlivet i Sverige.

Flera personer med sverigefinsk bakgrund har gjort karriär inom det kulturella, men de ses mer som svenskar och det finska får inte så stor uppmärksamhet.

Men det syns också någon slags ny stolthet bland sverigefinnar. Bandet Kent, som just nu gör sin avskedsturné smyger in det finska på ett underfundigt sätt. Senast syntes den finska flaggan i bandets uppmärksammade avskedsvideo. Två av bandmedlemmarna är som känt sverigefinnar och på ett av Kents album, som heter B-skivor, finns en låt på finska "Papin jahti", som ett "hidden track", eller ett dolt spår efter den sista låten.

Idag kan det till och med vara lite coolt med det finska arvet i vissa sammanhang. Men kanske det också är lite typiskt att när det kommer till det finska språket, så ska det vara lite undangömt, som efter det sista spåret på ett album som heter B-skivor.

Läs också

  • Allt fler i Finland väljer tåget – smidigt och miljövänligt

    Tåg är enklare än flyg, säger passagerare till Svenska Yle.

    Tågtrafiken ökar kraftigt i Finland och intresset för tågresor ser inte ut att minska. Enbart i juli gjordes 1,2 miljoner resor, en ökning med 13 procent. Orsakerna är många, men enligt VR påverkar även klimatdiskussionen. Svenska Yle har pratar med nöjda tågresenärer som bekräftar att smidigheten och miljön får dem att välja tåg.

  • Nya demonstrationer i Hongkong- nu kräver hongkongborna allmän rösträtt

    Demonstranterna ber Storbritannien om hjälp

    Tiotusentals hongkongbor trotsade tidigare idag förbudet att demonstrera och gav sig igen ut på gatorna i Hongkong efter några dagars lugn. Demonstranterna samlades först utanför det brittiska konsulatet för att be Storbritannien hjälpa sin forna koloni.

  • Dramapodd: Vem våldtog Liv på skolgården?

    Hela skolan fuckas upp av en våldtäkt efter en fest.

    Efter en blöt fest slocknar Liv och vaknar våldtagen ute på gården. Stämningen i hela skolan trasslas till i jakten på den skyldige och fler hemligheter dyker upp i podden "Det som hände Liv".

Nyligen publicerat - Utrikes