Hoppa till huvudinnehåll

Präst - scout - frimurare

Per Henric Amadeus Schmidt
Henric Schmidt Per Henric Amadeus Schmidt Bild: Yle/Minna Mäkelä himlalivgäst,präst,frimurare

Scoutingen bär på religiös ideologi

Henric har hela livet varit en lagspelare. Inom scoutingen, inom handbollen som han sysslat med och senare inom frimurarna. Som sju-åring gick han med i KFUM:s scouter Kamraterna i Åbo och efter flytten till Pargas blev han medlem i och senare kårchef för S:t Simons sjöfarare.

Henric som inom scouterna är känd under namnet Amadeus, hans andra namn, upplever att det finns ett behov av en präst i scoutrörelsen.

− Jag tror att dagens scouting har en benägenhet att tappa bort de andliga värdena. Min uppgift är att påminna att scoutrörelsen är uppbyggd kring religiös ideologi.

− Genom scoutingen har jag fått uppleva "Learning by doing − lära mej genom att göra". Lära mig att ta ansvar för mina kamrater, för gemenskapen men också för miljön och naturen.

Den unge prästen blir frimurare

Henric var en ung präst när hans förman uppmanade honom att bli frimurare. Valet var ganska enkelt. Hans far hade varit engagerad, hans förman var, och till och med hans biskop var engagerad i frimureriet. Tilltron till deras omdöme var nog för Henric när han tog steget in i rörelsen.

I början hade Henric Schmidt lite problem med att vara medlem i ett slutet sällskap. Men han har senare uppskattat tanken på att frimureriet vill få den enskilde medlemmen att mogna.

− Frimureriet gör inte en broder till frimurare - det är brodern själv som gör sig till frimurare.

Och Henric påpekar flera gånger att den svenskspråkiga frimurarrörelsen är lagd på kristen grund och kräver en kristen bekännelse av medlemmarna.

− Man kan nog säga att frimureriet är en vuxen skriftskola för män. Och man kan med skäl fråga sig på vilken annan plats jag ges möjlighet att regelbundet få förkunna för 60-70 män.

Som präst har Henric Schmidt inte haft betänkligheter för de ritualer som frimureriet innehåller.

− De uppgifter jag fått inom frimureriet har inte skapat problem för mig.

Idag fungerar han som ordförande för brödraföreningen Erasmus i Åbo samt är talman i Storkapitlet i Finland.

Frimureriet är kanske den sista bastionen som upprätthåller symbolspråket. Och det tycker Henric Schmidt är synd. Han har aldrig fördjupat sig i så hög grad i symbolspråket som han gjort som frimurare. Symbolspråket är en otrolig rikedom.

− Kyrkan borde våga stanna mera också inför symbolspråket. Vi pratar för mycket istället för att stanna upp och fundera ibland.

Yle FEM, måndag 17.10 kl 18:30
och onsdag, 19.10 kl 22:30

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro