Hoppa till huvudinnehåll

18-åriga "Kristian": Jag har ingenting att göra - därför begår jag brott

Kille med ryggen mot kameran vid stenvägg.
Kille med ryggen mot kameran vid stenvägg. Bild: Yle/Anna Savonius unga vuxna,ungdomar,brottslingar,ungdomsbrottslingar,psykiskt illamående,Ungdomsarbetslöshet

Nyfikna, lite misstänksamma ögon tittar fram under skärmmössan. Djupa snabba sug på cigaretten. 18-åriga Kristian (fingerat namn) ger sin första intervju åt svenskspråkiga medier tillsammans med Nordens mest kända brottsling Jan Jalutsi, som blivit hans stödperson.

Vi träffas utanför Skatuddens fängelse i Helsingfors som numera inhyser ett hotell. Kristian har fått undantagslov att träffa Jalutsi.

- Jag har suttit i polishäkte tre veckor och väntar på min dom. Jag har reseförbud, vilket innebär att jag inte får gå ut efter tio på kvällen.

Han får inte heller avlägsna sig från hemorten. Han har närvarat vid en del rättegångar i norra Finland.

- Jag är beredd på två års fängelse, säger han. Som förstagångsbrottsling kan jag klara mig med hälften.

Han åtalas för sju fall av misshandel, en del av dem grova, samt rån, en del knarkbrott och vapenbrott.

Stämmer åtalen?

- En del nog men inte alla.

Kristian tar ofta pauser. Som om han funderar på hur mycket han kan berätta. Eller om han kan lita på att det han berättar återges på det sätt han själv avser.

Tatuering med texten "live fast die young"
"Kristian" har en tatuering med texten "Live fast, die young" Tatuering med texten "live fast die young" Bild: Yle/Anna Savonius live fast die young,brottslingar,ungdomsbrottslighet

Fängelsedomen ger honom en möjlighet att slutföra skolan. Han säger att han varken kan läsa eller skriva ordentligt. Det har varit svårt att gå i skola.

Är en fängelsedom rätt sätt att straffa dig?

- Det är svårt att säga. Fängelsestraff måste omprövas för varje fall, skilt för sig.

Har du förtjänat att bli straffad eller en ny möjlighet?

- Jag har nog förtjänat en dom i någon form, säger han fundersamt. Inte kan man få nya möjligheter hela tiden.

Han säger att om man får en dom gäller det att sitta ut den. Inte vela fram och tillbaka.

I Finland överges man ännu lätt när man kommer ur fängelset.― Kristian 18 år.

- Man kan ge en ny möjlighet en gång och fungerar inte det, så är det domen som gäller.

Det skulle vara viktigt att få livet i skick när man väl kommer ut ur fängelset, så att dumheterna inte fortsätter.

- I Finland överges man lätt när man kommer ut. Sen har man ingenting att stå på.

Kristian formulerar sig med omsorg. Han viker inte undan med blicken utan de mörka ögonen tittar rakt fram. Ibland skrapar han sig på halsen, också den tatuerad.

Jag begår brott för jag har ingenting att göra.― Kristian 18 år.

- Jag får inget jobb. Vem orkar sitta dagen lång och inte göra någonting, säger han.

Lång paus.

-Nånting måste man ju göra. Hela tiden, tillägger han sedan.

Folk borde få en chans att göra nånting.

- Då skulle man göra annat än dumheter, som jag sysslat med ända sedan liten. Jag har varit instängd på skolhem alltsedan jag minns. När jag kom ut fortsatte dumheterna.

Det har gått utför länge för Kristian. Som elvaåring sattes han på skolhem, "det värsta hemmet" enligt honom själv. Av skolgången blev det ingenting. Till sist blev han totalt avtrubbad.

- Jag orkade inte göra nånting alls.

Lång paus igen.

De äldre, 16- och 17-åriga pojkarna på hemmet ledde in honom på den brottsliga banan.

- De tvingade mig med, helt enkelt, berättar han.

Kille med händerna knäppta.
"Kristian" väntar sig en fängelsedom på två år. Kille med händerna knäppta. Bild: Yle/Anna Savonius Händer,knäppta händer,ungdomsbrottslighet

Vad skulle du vilja göra?

- Jag skulle vilja vara skogsmaskinsförare. Sen skulle jag vilja ha ett jobb för att komma på fötter, så att jag inte blir ensam.

Vad gör man när man blir ensam?

- Gamla kompisar lockar en tillbaks i gänget. När man alltid varit med samma typer så kan man inte vara med andra, sådana som "aldrig har gjort nånting". De känns underliga.

Många unga killar i din ålder har ingenting att göra i dag, visar statistiken. Hur stort problem är det om du tänker på dig och dina vänner?

- Det är nog ett stort problem men hur det går beror nog mycket på en själv.

Du kan inte göra något om du inte gått i skola. Inte stämmer det.― Kristian 18 år.

Kristian lyfter fram behovet av jobb för unga.

- Alltid lyfts skolan fram som villkor för jobb. Du är inte en god arbetstagare om du inte har gått i skola. Du kan inte göra något om du inte gått i skola. Inte stämmer det.

- Jag kan göra vad som helst, fortsätter han. Bara jag får lite handledning i hur det ska göras, ifall det är fråga om någonting jag inte gjort tidigare.

Han säger att han inte haft någon stödtrupp tidigare. I samma andetag säger han att han inte heller har varit intresserad av att få stöd.

Det blixtrar till i Kristians blick när han talar om villkoren för att få jobb. Som om han fått flera nej just för att han inte har ett betyg att visa upp. Som om han inte skulle fatta hur saker görs om någon visar det för honom.

Han berör också frihetsberövandet - vid ung ålder.

- När man blir inlåst på institution som ung så känner man sig övergiven. Tänk att låsa in barn på anstalt, säger han. Där blir livet förstört.

Ung kille med ryggen mot kameran vid stenvägg.
Kristian har fått många möjligheter men inte förmått använda dem. Ung kille med ryggen mot kameran vid stenvägg. Bild: Yle/Anna Savonius ungdomsbrottslighet,gäng,ungdomsgarantin och utslagning,brottslighet

Han säger ändå att det finns fall där anstalt i någon form är enda lösningen.

- Då tänker jag på dem som har allvarliga problem.

Jan Jalutsi tillsammans med en ung kille som står med ryggen mot kameran.
Jan Jalutsi har blivit stödperson för unga brottslingar efter egen lång kriminell bakgrund. Jan Jalutsi tillsammans med en ung kille som står med ryggen mot kameran. Bild: Yle/Anna Savonius Jan Jalutsi,fångvård,ungdomsbrottslighet,stödpersoner,fängelser

Kristian träffar Jan Jalutsi på Skatudden i Helsingfors för att få goda råd på vägen. Jalutsi har lovat ta sig an den unga killen för att försöka bryta hans brottsliga bana i ett tidigt skede. Själv har Jalutsi suttit inne i över 20 år och rymt sju gånger från olika fängelser i Norden. Det har nu gått sex år sedan han kom ut ur fängelset.

- Hoppas att det nu är sista gången, säger Jalutsi.

Han funderar ett bra tag när han får frågan om Kristians möjligheter under och efter fängelsetiden.

- Min åsikt är att han är en smart och stark kille med personlighet. Om jag och de andra som förhoppningsvis försöker stöda honom gör vårt bästa, så har Kristian goda möjligheter att gå vidare i livet, säger Jalutsi.

Kristian måste enligt Jalutsi hitta sina egna möjligheter i livet. Han har ju gått en del av kursen för skogsmaskinsförare redan, vet Jalutsi berätta.

Det viktigaste är ju att man vill göra saker och ting.― Jan Jalutsi

Han betonar också att skrivande och läsande i dagens samhälle inte behövs överallt och för alla. Man kan studera praktiskt ändå.

- Det viktigaste är ju att man vill göra saker och ting. Man kan få en utbildning med väldigt lite läsande och skrivande idag.

Men hur väl andra än vill Kristian, så räcker det inte.

- Allt beror ändå på honom själv, betonar Jalutsi.

Jalutsi sitter avspänt bakåtlutad på den lilla stolen utanför fängelset på Skatudden. Glimten i ögonen är pigg och vaksam. Han är van att uppträda i media och mån om att finnas med i sitt nya sammanhang - att stöda unga brottslingar.

Rymde sju gånger

Jalutsi är både känd bankrånare och känd rymling. Det har skrivits flera spaltkilometer om hans öden och han har själv givit ut böcker om sitt liv. Rymmandet förklarar han med frihetsbehov.

- När man är fängslad i ett litet utrymme blir behoven djuriska. Behovet att bli fri är starkt.

Jalutsi fick sin första dom som 23-åring.

- Först var det egendomsbrott, sen började jag råna banker, berättar han. Jalutsi har dömts för 23 bankrån.

Det enda positiva var ju att jag aldrig skadade någon fysiskt.― Jan Jalutsi.

Gör fängelser brottslingar till bättre människor?

- Nej, tyvärr. Fängelser som hade varit "säkrare" hade gjort mig till en sämre människa, funderar han.

- Ju mera du låser in, ju mera du tar bort det mänskliga från oss människor, desto tydligare kommer de dåliga egenskaperna fram, tyvärr.

Vilka egenskaper stärks i fängelset?

- Hat och misstro mot samhället, ja allt. Men fängelserna har förändrats mycket. Vi har många goda grejer på gång nu. Individuell fångvård är ledordet och fångarnas starka och svaga egenskaper gås igenom.

Jalutsi säger att det gäller att locka fram de bästa sidorna under tiden i fängelset.

Hans egna erfarenheter visar också att fängelsepersonalen kan må lika illa som fångarna ifall anstalten är väldigt sluten.

Att få träffa och röra sina anhöriga gör oss till människor.― Jan Jalutsi.

Gamla stora fängelser som Skatudden och Kakola var smutsiga anstalter, säger han men där fanns mänsklighet, eftersom folk fick kommunicera och träffa varandra.

- Man fick träffa och röra sina anhöriga och det gör oss till människor. Tar man bort allt det så tar man bort det mänskliga.

- Om man sätter in en människa i tio år och håller honom totalt isolerad, så är det en farlig kille som kommer ut. Att spöa och straffa utan att rehabilitera är en dålig kombination.

Hur viktigt är nätverket efter att man kommer ut?

- Eftervården är det viktigaste. Jag vet det själv för jag har mycket att tacka mitt nätverk för när jag blev fri för ungefär sex år sedan.

Till Jalutsis nätverk hör flera deckarförfattare som Jarkko Sipilä och Harri Nykänen. Han nämner också Antti Reini, som gestaltar Vares på film, som en av hans stödpersoner med stort hjärta.

- De har hjälpt och stöttat mig mycket, säger han.

Jan Jalutsi arbetar med unga brottslingar för att få dem att avbryta sitt beteende i tid.
Jan Jalutsi har varit sex år på fri fot nu. Livet är i ordning.. Jan Jalutsi arbetar med unga brottslingar för att få dem att avbryta sitt beteende i tid. Bild: Yle/Anna Savonius stödperson,ungdomsledare,ungdomsbrottslighet,brottslig bakgrund

Vad var avgörande för att få dig att sluta med brotten?

- Vändpunkten var inte någon omvälvande grej, typ en religiös upplevelse, säger Jalutsi.

- Kanske jag blev vuxen och insåg hur dumt det är att sitta inne och bara se likadana människor omkring mig. Det kommer unga in i fängelset och det står skrivet i deras panna: jag kommer att sitta inne 20 år av enbart dumhet, bara för att jag ser upp till brott och brottslingar.

- Kanske kunde jag med mina erfarenheter hjälpa dem som suttit inne bara en gång. Att de inte skulle hamna in på nytt. Det har blivit min uppgift och jag jobbar nu via en förening med det.

Jalutsi berättar att han hittat en livskamrat, som stöder honom, en kvinna utan ett eget brottsligt förflutet. Han studerar också till ungdomsledare som bäst.

Skulle han själv ha tagit emot den hjälp han nu erbjuder 18-åriga Kristian?

- Nej, det skulle jag inte ha gjort. Det finns dumma och klantiga människor med höga förhoppningar om sin egen intelligens. Jag var tvungen att gå igenom allt det jag gjort.

- Kanske om jag haft någon nära mig, så hade jag inte behövt gå så lång brottslig väg som jag nu gjort. Vissa måste göra det och jag var en av dem, tyvärr.

Medan Jalutsi pratar vankar Kristian omkring på den gamla fängelsegården på Skatudden. Han röker i ett, efter att ha fått köpa ett cigarettpaket på Jalutsis räkning.

Vad händer nu i ditt liv?

- Jag vet inte riktigt. Nu åker jag hemåt. Därifrån får jag inte gå någonstans, utan väntar tills reseförbudet tar slut och jag får min dom.

- Sen sitter jag min dom och blir fri. Efter det får vi se vad som händer.

  • Om hur frisläppta brottslingar får stöd efter frigivningen
  • Läs Jan Jalutsis blogg här!
  • Se videoklipp ur OBS och Efter Nio med Jan Jalutsi!
  • Läs också

    Nyligen publicerat - Hälsa