Hoppa till huvudinnehåll

Asylsökande skäms - och tiger därför om tortyr

Symbolisk grafik som föreställer ett par bundna händer.
Symbolisk grafik som föreställer ett par bundna händer. Bild: Yle tortyr,fångenskap

- Skallskador är vanliga, det förekommer nästan alltid slag och sparkar mot huvudet. Trumhinneskador, ögonskador, näsor blir sönderslagna, tänder blir utslagna.

Lotta Carlsson vid Rehabiliteringscentret för tortyroffer i Helsingfors räknar metodiskt upp de olika slags kroppsliga skador som hon observerar hos tortyroffer, som kommer dit för utvärdering eller rehabilitering.

- Om man fortsätter neråt är det axlarna. Då man har blivit upphängd och kanske varit medvetslös och har hängt länge kan man få så kallade plexusskador. Det gör att man kan ha jätteont med värk som strålar i armar och axlar för att nervsystemet har skadats.

En tredjedel av Carlssons arbetstid går åt till att skriva utlåtanden för asylsökande. En grundlig kartläggning tar två till tre månader och då går man igenom hela kroppen och dokumenterar var skadorna är och hurdana de är.

Offren skäms för övergreppen

Tortyroffer har ofta svårt att tala om det som hänt, för det handlar om saker som de gör sitt bästa att glömma.

- Det finns mycket sexuell tortyr och våldtäkter, både män och kvinnor våldtas lika mycket. Ofta förekommer också elektricitet mot könsorganen.

Då rapporterna om tortyren skrivs för migrationsmyndigheterna får tortyroffren läsa igenom sitt eget utlåtande. Många tortyroffer vill ta bort en del information för de vill inte att alla förnedrande detaljer ska finnas svart på vitt. En del saker är så känsliga att man kan bli utstött från sin familj eller sociala sammanhang om det blir känt vad man varit med om.

Den här sortens bilder används för att dokumentera tortyrskador. Bilden är från FN:s manual i samband med det så kallade Istanbulprotokollet om tortyr.
Den här sortens bilder används för att dokumentera tortyrskador. Bilden är från FN:s manual som gäller det så kallade Istanbulprotokollet om tortyr Den här sortens bilder används för att dokumentera tortyrskador. Bilden är från FN:s manual i samband med det så kallade Istanbulprotokollet om tortyr. kroppsdelar,tortyr,Lesion,kartläggning,FN

De flesta utlåtanden skrivs för asylsökande som redan har fått avslag på sin asylansökan. Carlsson ser det som ett tecken på hur svårt det är att berätta om tortyr, trots att det kanske skulle vara till fördel för asylsökande att berätta om hur de behandlats i sitt hemland.

- Inte förstår man vad som är taktiskt och vad som inte är det när man kommer som asylsökande. Man skäms ju enormt över att man har blivit torterad, det är något som ofta kommer fram i ett senare skede. Det kanske också är för att man träffar sin jurist och sjuksköterskorna mer än tidigare, det kanske diskuteras mera kring ämnet och först då börjar den personliga historien komma fram.

Traumat gör vardagen svår

Tortyr lämnar fysiska spår i kroppen, men skadar också psyket. Aggression, ångest, depression, sömnsvårigheter och koncentrationsproblem är vanliga bland tortyroffer.

Traumat är ständigt närvarande och det kan vara svårt att klara av vardagens utmaningar.

- Om man till exempel hör en ambulans är man direkt tillbaka i tortyrkammaren, det kan vara samma ljud som man hörde från polisbilar som körde förbi. Det finns så mycket stimuli som man konstant reagerar på. Det är jobbigt, om man till exempel sitter i en klass och ska försöka lära sig finska.

Uppskattningsvis en tredjedel av flyktingarna har utsatts för tortyr, men man vet inte med säkerhet, eftersom det är så många som inte berättar om sina svåra upplevelser.

Massage och hålfotsinlägg

När patienter kommer till Lotta Carlsson kan fysioterapin se väldigt olika ut beroende på patientens behov.

I ett hörn av hennes rum står en rollator och en konditionscykel, på golvet finns det stora kuddar och en gymnastikmatta. I samma rum finns också ett överbelamrat arbetsbord, en massagebänk och ett runt bord med bekväma stolar för diskussioner.

- En vanlig tortyrmetod är att slå fotbottnarna, det orsakar mycket skada och mycket värk. Då kan det gälla att ordna med hålfotsinlägg eller andra stöd och en betalningsförbindelse av socialbyrån för att anlita en fotexpert.

Lotta Carlsson är fysioterapeut och hjälper tortyroffer.
Lotta Carlsson rehabiliterar tortyroffer. Lotta Carlsson är fysioterapeut och hjälper tortyroffer. Bild: Yle / Victoria Wirén helsingfors diakonissanstalt

Till Carlssons jobb hör också att försöka lokalisera smärta som beror på psyket.

- Om en människa har blivit torterad kan fysiska men vara lättare att ta fasta på än psykiska, vilket gör att många så att säga somatiserar. De har värk i kroppen, och ibland kanske man inte mera känner igen riktigt var den där värken är.

Tillsammans försöker man då lokalisera och specificera värken och ge psykofysisk fysioterapi för att få kontakt med kroppen, som har blivit hårt åtgången.

Bara de som har uppehållstillstånd rehabiliteras

Eftersom rehabiliteringen kan ta upp till tio år i anspråk är det viktigt att de som inleder behandlingen kan fortsätta med den.

I praktiken betyder det att flyktingar ska ha fått asyl och uppehållstillstånd, eftersom man inte vill att den långvariga psykiatriska vården plötsligt avbryts till exempel för att personen utvisas.

Traumatiserade asylsökande blir därför tvungna att vänta länge innan de kan få en remiss till rehabiliteringscentret.

Antalet flyktingar i Finland har ökat kraftigt och resurserna räcker inte till för att rehabilitera alla som behöver hjälp. Därför blir det allt viktigare att kunskap om tortyr finns på mottagningscentraler, hälsocentraler, skolor och andra ställen där man möter flyktingar, säger Lotta Carlsson.

- Vår viktigaste uppgift är att utbilda, handleda och dela med oss av vår kunskap till alla de som nu jobbar med traumatiserade flyktingar. Nu är det så många som behöver hjälp att vår kapacitet inte räcker till, det går inte att tänka sig att vi skulle kunna ta hand om alla.

Rehabiliteringscentret för tortyroffer i Helsingfors är en del av Diakonianstalten och finansieringen för verksamheten kommer från Penningautomatföreningen.

Läs också