Hoppa till huvudinnehåll

Om konsten att få till den perfekta mördegen

Lotta Kühlhorn och Kristina Sandberg.
Lotta Kühlhorn har formgivit och Kristina Sandberg sammanställt kokboken "I köket hos Maj". Lotta Kühlhorn och Kristina Sandberg. Bild: Göran Segeholm Lotta Kühlhorn,Kristina Sandberg

I Kristina Sandbergs hyllade romantrilogi om hemmafrun Maj är det framför allt maten som tar plats. Mat som minne och hantverk, men också mat förknippad med skuld och skam. Nu finns recepten samlade i en kommenterad kokbok.

I min bokhylla finns några vältummade kokböcker som är slitna i ryggarna, på vissa ställen klibbar sidorna fast och här och där finns små handskrivna lappar inskjutna med recept på farmors bästa jullimpa och de möraste mandelkakorna - för att inte tala om svampstuvningen med det där lilla extra stinget.

Dessa kokböcker har jag fått i arv efter min mormor och min mor, min farmor och min svärmors mor – minnen av ett mathantverk som vandrat från hand till hand i generationer, kunskap och färdigheter som bara ett långt liv med respekt för råvaror och brist på pengar kan ge.

Det jag minns när jag bläddrar i kokböckerna är barndomens bågnande julbord på prästgården i Pargas, kafferepen med missionstanterna hemma hos mormor och mammas åga om att få till de perfekta kåldolmarna.

Handskrivna recept ur privat samling.
Handskrivna recept från farmors och mormors tid. Handskrivna recept ur privat samling. Bild: Yle/Marit Lindqvist kokbok,hemmafruar,matrecept,Husmor

I dessa välanvända kokböcker med flottfläckar här och där, liksom handskrivna kommentarer i marginalen, finns allt en skicklig och händig husmor bör känna till om att vardagens vedermödor och kokkonstens knix och tricks. Allt för att förmå sörja för familjens väl och ve på bästa sätt.

Köket som tillflyktsort och fängelse

I den svenska författaren Kristina Sandbergs romantrilogi om hemmafrun Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) spelar köket och maten en mycket central roll.

Trilogin tar sin början i mitten av 1930-talet och avslutas trettio år senare, och det man framför allt minns från bokserien är all mat som Maj ska laga till, alla timmar hon tillbringar i köket med att hacka, skära, fräsa, förvälla, mala och röra, krydda och smaka av.

Hon vill pröva och göra likadant med skinklådan som när hon lagar ugnsomeletten till jul. Även om det inte står i receptet. Om lådan då får särskilt fin konsistens. Och så ska hon lägga till lite finhackad lök, som hon långsamt låter smälta i smöret. Mjukna. Kallpotatisen tärnar hon smått – och låter dem svettas en stund med löken. ― ur Liv till varje pris

För Maj blir köket både en tillflyktsort och ett fängelse, och maten blir en källa till skuld och skam – men också ett sätt för henne att uttrycka sig och ta plats.

I förordet till I köket hos Maj konstaterar Kristina Sandberg att det trots allt är vid grytorna och kakdegarna som Maj kan känna en sorts lycka:

”När krabbstuvningen får den rätta smaken med hjälp av några droppar cognac, eller när drömmarna blir spröda, möra och smältande på tungan utan att smaka det minsta bränt. När handlaget, känslan, den förvärvade kokkonsten och erfarenheten förfinas till expertkunnande i Majs händer. Inför andra kan Maj inte stoltsera med att vara nöjd över de hemlagade rätterna, eftersom hon är rädd att verka märkvärdig och skrytsam, men det finns stunder av stolt tillfredsställelse. När köttbullarna har rätt konsistens och kryddning eller då hon märker att middagsgästerna tar om vid bordet och frågar efter recept.”

Pärmbild till "I köket hos Maj".
Pärmbild till "I köket hos Maj". Bild: Norstedts förlag Kristina Sandberg,kokbok,Lotta Kühlhorn,hemmafruar

I en intervju i mattidningen Allt om mat (nr 12/2016) framhåller Kristina Sandberg också att mat kan sägas vara omsorg, men också en källa till maktutövning.

För den känslomässigt stumma Maj blir maten framför allt ett sätt att uttrycka omtanke och kärlek: ”Vem blir hon om hennes mat inte är viktig?”

Husmorsbiblarna till heders

I dag är kokboksmarknaden oerhört snabb på att reagera på olika mattrender och dieter, men förr tydde man sig till några beprövade kokböcker som gav råd och rön för alla tillfällen.

I Majs kök finns ett exemplar av Husmoderns köksalmanack från 1933 som hon hade med sig hemifrån när hon gifte sig. Prinsessornas kokbok är en viktig husmorsbibel i köket i Örnsköldsvik, och ibland kan Kooperativa förbundets behändiga receptsamling visa sig vara nog så praktisk att ha tillhanda.

Kokböcker ur privat samling.
Kokböcker ur privat samling. Bild: Yle/Marit Lindqvist kokbok,matrecept,hemmafruar,Husmor

Nu har Kristina Sandberg samlat drygt 100 tidsenliga recept som återfinns i romanerna i en kokbok som fått titeln I köket hos Maj. Boken är ett slags blandning av gamla recept, textutdrag ur de tre böckerna och nyskrivna texter där Kristina Sandberg tecknar en kulturhistorisk bakgrund till det samhälle där Maj levde sina dagar – vilka normer var det som rådde, vilka ekonomiska och politiska faktorer var det som styrde hur folk bodde och levde i Folkhemssverige under decennierna kring mitten av 1900-talet?

Som livsuppgift att sörja för de sina

Maj kommer från enkla förhållanden, och på grund av tvingande omständigheter gifter hon sig med den femton år äldre frånskilde fabrikörssonen Tomas Berglund och tar därmed steget uppåt på klasstegen.

I det nya gemensamma hemmet blir maten en ständig källa till oro.

I en intervju för Dagens Nyheter från den 3 september konstaterar Kristina Sandberg att denna oro i första hand bottnade i de många uttalade och outtalade reglerna som fanns för vad som kunde serveras vid olika tillfällen: Kan Maj servera gädda första gången hon ska bjuda Tomas familj på middag? Vilken maträtt kan räknas som för fin eller för anspråkslös vid olika tillfällen? Är det tolv sorters kakor som ska bjudas på kafferepet, eller är det sju?

Hur många gånger i framtiden kommer Maj att bjuda på köttbullar, tunnpannkaka, Flygande Jakob, fiskgratäng, räksoppa och annat till den närmsta släkten utan att de har något med sig. Av tanklöshet, av bortskämdhet, av blicken som är lärd att inte uppskatta och värdera. Bara ta det dukade bordet för givet. ― ur Sörja för de sina

Kristina Sandberg konstaterar att hon ville skriva om en kvinna som försökte leva upp till de rådande normerna, inte om en kvinna som försökte bryta dem.

Att maten intar en så pass central plats i böckerna handlar om att så mycket i dessa kvinnors liv kretsade kring just maten – att se till att det fanns god, variationsrik och näringsriktig mat på bordet när man och barn kom hem från jobb och skola, att i tider av kris och ransonering få tag i råvaror, att vända på hushållsslantarna för att få pengarna att räcka till från månad till månad.

Det kan vara svårt för oss idag att tänka oss in i och förstå hur våra mödrar och framför allt våra far- och mormödrar och generationer av kvinnor före dem fick lov att ägna stor möda åt att planera dagen utifrån ruljansen med mat – planering av olika arbetsmoment, uppköp, tillverkning, servering, disk osv. Ingen frågade om de hade lust att laga mat eller om de hade gott handlag i köket. Matlagning var ofta ett otacksamt och osynligt jobb som resten av familjen tog för given.

Mat är egentligen så mycket roligare än pynt! Plötsligt tänker hon så – pyntet har hon inte i händerna som köttbullar och skinklådor. Pyntet hör mer till det konstnärliga i tillvaron. Även om hon på sätt och vis lägger ner sin själ i matlagningen – ett slags vardagskonst? ― ur Liv till varje pris

Det var först på 1950-60-talen som halvfabrikaten – pulver, djupfryst och konserverat – kom till för att underlätta livet för kvinnorna som i allt högre grad kom att ta steget in på arbetsmarknaden.

I dag finns en allt tydligare trend att göra saker från grunden, att laga långkok, stoppa sin egen korv, att baka surdegsbröd - men vi har ett val, det hade inte Maj och hennes väninnor.

Läs också