Hoppa till huvudinnehåll

Fruktan spökar i gästvänligt Kina

Svenska Yles medarbetare Björn Ådahl.
Svenska Yles medarbetare Björn Ådahl. Bild: Yle/Jyrki Valkama korrespondenter,hälsningar från korren

Ingen av dem som arbetade på det stora hotellet kunde mer än några ord engelska. Min hustru och jag ville få reda på hur vi skulle ta oss till en sevärdhet i trakten, men det verkade vara omöjligt att få ett svar.

Två förmän gjorde sitt bästa för att hjälpa genom att på sina smarttelefoner använda den kinesiska versionen av tjänsten Google översätt. Vi kom ingenvart.

Det är så svårt att översätta kinesiska till engelska att smarttelefonerna ofta inte klarar av det. Svaren vi fick var därför för det mesta abrakadabra.

Jag motsätter mig kommunistpartiet, censuren och förföljelsen av människorättsadvokater.― Tjänstemannen Shi

En stor del av kineserna är övertygade om att deras smarttelefoner fungerar bra i alla avseenden. Följaktligen blir det allt vanligare att de tyr sig till sina telefoner när de har att göra med utlänningar.

Räddande ängel

En hotellgäst hade hela tiden följt med vad som pågick, och efter ett tag anslöt han sig till sällskapet. Via sin smarttelefon frågade han om han kunde hjälpa - den frågan rodde alltså telefonen i land med.

Jag var övertygad om att den digitala diskussionen med den här mannen inte heller skulle leda någonvart, men tji fick jag. Efter många om och men slutade det hela med att vi kom överens om att han nästa morgon skulle köra oss till sevärdheten.

Lyckan ler

När vi efter frukosten träffades i receptionen fick vi se att mannen uppenbarligen hade använt kvällen till att på sin smarttelefon skriva flera mer eller mindre förståeliga meningar på engelska. Hans engelska var så obefintlig att han eventuellt hade varit tvungen att jobba också en del av natten med texterna.

Vi fick nu veta att mannen kom från nejdens största stad och att han hade två dagar kvar av sin en vecka långa sommarsemester. Han hade inget att göra, så han hade bestämt sig för att tillbringa de här dagarna som vår personliga guide.

- En sådan otrolig tur, tänkte jag. Vi befann oss i det sydligaste Kina nära gränsen till Vietnam, och vi ville ta oss till platser dit det var svårt eller omöjligt att komma med allmänna fortskaffningsmedel.

Gåtfull konst

Vi körde iväg i mannens splitternya Volkswagen. Snart var vi framme i en by där vi hyrde en flodbåt som förde oss till en mäktig, lodrät klippvägg.

Tjänstemannen Shi (andra till vänster) på väg till den främsta sevärdheten i trakten. Båtfärden kostade 30 euro.
Tjänstemannen Shi (andra till vänster) på väg till den främsta sevärdheten i trakten. Båtfärden kostade 30 euro. Tjänstemannen Shi (andra till vänster) på väg till den främsta sevärdheten i trakten. Båtfärden kostade 30 euro. Bild: Yle/Björn Ådahl Kina,flodbåtar,Flodbåt

Högt uppe på väggen hade människor för två tusen år sedan med röd färg målat en massa väldiga människo- och andra figurer. Ingen vet med säkerhet vilket folk konstnärerna hörde till eller varför de gjorde den oerhörda ansträngningen att dekorera klippväggen.

Också vår nya vän var imponerad. Det här var den mest kända sevärdheten i hans hemtrakter men han hade aldrig sett målningarna.

Klippmålningarna togs sommaren 2016 med på Unescos lista över världsarv. Bara forskare har tillträde till gångbron som har uppförts invid dem som är målade nära klippans fot.
Målningarna togs i somras med på Unescos lista över världsarv. Bara forskare har tillträde till gångbron som har uppförts invid dem som är målade nära klippans fot. Klippmålningarna togs sommaren 2016 med på Unescos lista över världsarv. Bara forskare har tillträde till gångbron som har uppförts invid dem som är målade nära klippans fot. Bild: Yle/Björn Ådahl Kina,hällmålningar

Ofattbar frikostighet

När vi skulle betala för båtfärden insisterade vår vän på att det var han som stod för fiolerna. Det var helt enkelt omöjligt att få honom att ta emot vår andel av kostnaderna.

Det här upprepade sig sedan varje gång som vi skulle betala för något. Han bjöd på måltiderna och allt öl och det var han som köpte alla inträdesbiljetter som i dagens Kina är påfallande dyra.

Vi körde flera hundra kilometer, men han vägrade att ta emot bensinpengar. Alla vägtullar betalade han dessutom, och också de var en avsevärd utgift.

Som tjänsteman får herr Shi en synnerligen anspråkslös lön. Än en gång var det han som stod för kalaset.
Som tjänsteman får herr Shi en synnerligen anspråkslös lön. Än en gång var det han som stod för kalaset. Som tjänsteman får herr Shi en synnerligen anspråkslös lön. Än en gång var det han som stod för kalaset. Bild: Yle/Björn Ådahl Kina,måltider

Vems pengar?

Under den första dagen tillsammans fick vi veta att vår vän hette Shi i efternamn och att han var tjänsteman. I själva verket jobbade han på en byrå som hade i uppgift att verkställa det styrande kommunistpartiets berömda antikorruptionskampanj i Shis hemstad.

Det här var intressant, för tjänstemännens löner är så låga att de under inga omständigheter har råd att köpa en Volkswagen. Under de två dagarna som Shi tillbringade med min hustru och mig spenderade han mer pengar än han officiellt förtjänade under en månad.

Å andra sidan var det svårt att föreställa sig att den försynta och beskedliga mannen var korrumperad. Han följde pliktskyldigt alla trafikregler, och han visade tydligt att han ogillade dem som bröt mot dem eller andra regler.

- Kanske han har rika föräldrar. Här i Kina kan man aldrig var säker på något, kommenterade min hustru.

Shi fotograferar en jordbrukarfamilj som turistar i sitt hemlandskap. Den inhemska turismen blomstrar då allt fler kineser har råd att besöka sevärda platser. Själv tog Shi sina fotografier med en iPad.
Shi fotograferar en jordbrukarfamilj som turistar i sitt hemlandskap. Den inhemska turismen blomstrar då allt fler kineser har råd att besöka sevärda platser. Själv tog Shi sina fotografier med en iPad. Shi fotograferar en jordbrukarfamilj som turistar i sitt hemlandskap. Den inhemska turismen blomstrar då allt fler kineser har råd att besöka sevärda platser. Själv tog Shi sina fotografier med en iPad. Bild: Yle/Björn Ådahl Kina,turism

Ingen kommunist

När vi nästa dag tog avsked av Shi framkom det att han på kvällen hade skrivit tre meningar på engelska på sin smarttelefon. Han ville absolut att vi skulle läsa dem.

- Jag motsätter mig kommunistpartiet, censuren och förföljelsen av människorättsadvokater, löd den första meningen.

Den andra meningen fastslog att flertalet av kineserna i det fallet är av samma åsikt som han. Sedan beklagade han att han inte har gett oss hans riktiga namn då han är rädd för att han skulle råka illa ut.

Av allt att döma hade han räknat ut att jag var journalist. Jag ställde honom inte några besvärliga frågor, men å andra sidan såg han att jag under bilfärderna ständigt skrev i min dagbok.

Hans besked påminde oss om den starka fruktan som otaliga helt vanliga kineser känner i det allt mer välmående Kina. Vår rundresa visade i sin tur att landet också blir allt mer gästvänligt.

Läs också