Hoppa till huvudinnehåll

Lars Huldén och fångarna på Kajaneborg

Gustav Wiklund, Lars Huldén, Kristian Thulesius
Lars Huldén med sina två alter egon, Johannes Messenius och Lars Wivallius, gestaltade av Gustav Wiklund (t.v) och Kristian Thulesius. Radioteatern hyllar minnet av Lars Huldén genom att reprissända Kajaneborg 1636 från år 2012. Gustav Wiklund, Lars Huldén, Kristian Thulesius Bild: Yle/ Radioteatern kajaneborg

För några år sedan brukade jag alltid emellanåt fråga Lars Huldén om han inte hade någon lämplig text för Radioteatern. Och så en dag kom en liten volym på posten: Kajaneborg 1636, Författarmonologer upptecknade och på nutidssvenska återgivna av Lars Huldén.

Det visade sig vara en bok som han hade gett ut på eget förlag, för att den skulle bli klar i tid för poesidagarna i Kajana 2010 där den skulle bli en överraskning för publiken. Det var en vana Huldén hade, att vid olika tillfällen överraska sin publik med någonting nyskrivet. Oftast handlade det om en enstaka dikt. Den här gången blev det alltså en hel diktsamling.

Mellan de anspråkslösa pärmarna mötte jag två berömda fångar som på 1600-talet satt inspärrade på fästningen Kajaneborg, mitt ute i den finska urskogen. Det var professorn och historikern Johannes Messenius och poeten och äventyraren Lars Wivallius. Den ena satt där för misstankar om samröre med polska katoliker, den andra för att under falskt namn ha gift sig med en skånsk adelsfröken.

Det är två vitt skilda personligheter som i dikterna delar de hårda levnadsvillkoren i ödemarksborgen. De iskalla vintrarna. Våren och sommaren som bara kan anas bakom de tjocka murarna.

Något sällskap har de inte heller av varandra. Messenius vägrar träffa Lars Wivallius.

En odåga har förpassats hit,
en före detta student,
en äventyrare och bedragare
från mitt eget land –
en Lars Svensson,
som kallar sig Wivallius.
Vilket sällskap för mig,
Johannes Messenius!
/---/
Jag har beslutat att aldrig se
Lars Wivallius.

Wivallius å sin sida ser Messenius som en inbilsk gammal dåre som sedan tjugo år tillbaka sitter och diktar ihop Sveriges historia.

Ändå reflekterar de ständigt över varandra. Ändå kan de inte upphöra att sysselsätta sina tankar med Den Andre. Professorn och äventyraren. Vetenskapsmannen och diktaren.

Det ligger nära till hands att se dem som två sidor av Lars Huldén själv.

Mitt namn är Lars.
Jag är förvisad.
Hit.
Till Kajaneborg,
innerst inne i den östliga ödemarken.

”Nog är det ju en väldigt personlig diktsamling", konstaterade Lars Huldén, på tal om sin idé att använda de två fångarna som tolkar av sig själv. "Kanske den mest personliga jag har skrivit.”

Ändå såg han inte kontrasten mellan vetenskapsmannen och poeten som det mest väsentliga. Utan snarare den betydligt mera djupgående frågan om hur man har levt sitt liv, hur man har blivit den man är.

Att det fanns stoff för ett hörspel i diktsamlingen var uppenbart. Men - till de två alter egona ville jag lägga Lars Huldén själv.

Manus och bok av Lars Huldèn på ett bord
Kajaneborg 1636. Boken och manuskriptet. Manus och bok av Lars Huldèn på ett bord Bild: Yle/ Jannia Jansson Lars Huldén,Kajaneborg

En iskall vinterdag 2012 åkte Radioteaterns ljudtekniker Niko Ingman och jag i väg till det huldénska hemmet. Vi blev bjudna på kaffe och vi pratade länge medan bandspelaren gick.

När Lars Huldén några månader senare hörde den färdiga föreställningen märkte jag att han först blev lite häpen, kanske till och med lite bestört. Av alla de många timmarna vi hade bandat var det mest ljudet av hans steg, klirret av kaffekoppar och hans kommentarer kring vardagliga sysslor som fanns med.

Just det hade varit min tanke. Att låta hans konkreta, fysiska närvaro i hemmet i Mejlans möta och sammansmälta med fångarnas i ödemarksborgen. Att låta alla tre uppgå i varandra och bilda ett slags multiporträtt.

Fyra år har gått sedan vårt samarbete.

Nu är Lars Huldén borta. Men hans närvaro – i de här Kajaneborg-dikterna, liksom i allt han skrivit – känns starkt.

En närvaro, i tomrummet han lämnat efter sig.

Radioteatern hyllar minnet av Lars Huldén med en reprissändning av Kajaneborg 1636. Yle Vega söndag 23.10 kl 18.03 och söndag 30.10 kl. 06.03 samt 30 dagar på Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje