Hoppa till huvudinnehåll

Folkets musikskola: Vad är sampling?

Norman Cook
Norman Cook är bättre känd med sitt alias Fatboy Slim. Norman Cook Bild: Peter Kollanyi / EPA / All Over Press fatboy slim

Vi har alla hört låtar som har lånat melodier, verser och bakgrundskomp från andra sånger. Men hur går det här till? Måste man fråga lov, hur gör man det i praktiken? Folkets musikskola fick en fråga om detta och tog kontakt med doktoranden Kim Ramstedt, som är timlärare i musikvetenskap, för att reda ut begreppen. Kim håller kurser i musik och teknologi och är dessutom själv dj.

Vi börjar med ett konkret exempel. Artisten Fatboy Slim’s låt Praise You blev en stor hit 1998, men melodin är inte hans egen.

- I ett nötskal gjorde Fatboy Slim så att han samplade melodin från Camille Yarbroughs låt Take yo’ Praise. Han använde bara en kort snutt av sången, och byggde sedan upp en helt ny låt kring det. Han lade till nytt piano och nya trummor. Det intressanta är att han bearbetade de andra ljuden också till att låta som samplar, så sången låter nästan minst bearbetad.

- Många trodde att Yarbrough skulle ha blivit dåligt behandlad i dealen, men faktum är att hon tyckte väldigt mycket om den nya versionen och Fatboy hade alla licens som krävdes. Tack vare Praise You hittade man tillbaka till hennes 70-tals musik.

Yarbrough fick mer royalties från Fatboy Slims version än sin egen, så det verkade vara en win-win situation för dem båda.

Var har samplingen börjat?

Redan de klassiska tonsättarna höll på med sampling, berättar Ramstedt.

- Innan upphovsrättens uppkomst kring 1800-talets romantik var det väldigt vanligt att låna andra kompositörers musik. Det ansågs vara en stor ära att bli citerad, och på så sätt gav man en eloge.

- Hiphop kulturen har en central roll i det hela. Där ville man visa att man hör ihop med en viss tradition och kultur. Man byggde vidare på existerande musik för att visa samhörighet.

Under 1800-talet handlade det naturligtvis inte om att sampla från en CD-skiva, men de lånade instruktioner hur ett visst verk skulle framföras.

Det man menar med sampling i dagens läge är att man ”kopierar” ett visst uppförande, som ger mycket mer än en notskrift kan. Då inkluderas rumsklang, stämning, intonation och atmosfär, något som är väldigt svårt att kopiera själv. Att sampla är mycket mer konkret.

ljudproduktion på dator
Samplingen och musikens bearbetning har blivit lättare under åren. ljudproduktion på dator ljudproduktion

Tekniken central

I början av 80-talet använde man ännu så kallade samplers som bandade in musikklipp. Processen var arbetsdryg eftersom de endast kunde lagra upp till ett par sekunder musik.

Det ledde till att man bara kunde sampla enskilda trumslag och andra korta beat.

Då datorerna utvecklades kunde man göra musiken digital och se visuella representationer av musikbiten och sedan klippa och bearbeta den på datorn. Samtidigt försvann tidsbegränsningen.

Enligt Ramstedt nådde samplingskulturen sin peak under 80- och 90-talen. Sedan dess har musikindustrin lyckats skaffa rättigheter som gör det svårare att använda andras musik.

Stöld eller lån?

- Jag skulle undvika att kalla det stöld. Det måste man avgöra fall för fall. Som ett exempel Robbie Williams sång Millennium, som använder samma stråkar som Nancy Sinatras James Bond-sång You Only Live Twice. Han har bandat in stråkarna på nytt eftersom det skulle ha blivit för dyrt att använda samma inspelning, men han har garanterat köpt noterna till musiken lagligt. Därför måste man komma ihåg att ”lånad” musik inte direkt är stöld.

Det finns uppfattningar om att sampling är stöld och att teknologi är felaktigt. Ramstedt poängterar att det endast beror på hur man använder sig av den, teknologin i sig har ingen moral eller etik.

Ramstedt själv tycker att man borde skippa licenser. All musik borde vara tillgänglig för alla så länge man skriver ner rätt upphovsmän och ger credits till rätt personer. Problemet ligger i skivbolagen, som kräver så stora pengar att det inte är lönsamt.

kedjor runt handleder
Rättigheterna på musiken kan begränsa kreativiteten. kedjor runt handleder handbojor

Transparens i musiken

En stor aktör inom musiken har med sin senaste skiva gett mer transparens till musikindustrin. Beyoncés senaste, Lemonade, samplar rikligt från andra artister, men hon har skrivit ut varendaste en artist som låtskrivare på sin skiva. Det visar hur mycket musik bygger på det som kommit tidigare, hur kultur utvecklas ur existerande sådan.

Ramstedt menar att det är viktigt för folk att veta det här, att det musikaliska ”geniet” inte finns i samma utsträckning som under 1700- och 1800-talen. Inget nytt skapas från ett vakuum.

Förutom namnet som låtskrivare betalas ofta royalties åt artisterna.

Skam vs. ära?

Sampling är väldigt vanligt inom musiklivet, men ändå finns det de som tycker att det är helt fel. Men Kim Ramstedt menar att det beror på vilken egen bakgrund man har.

- I hiphop kulturen är det en självklarhet att syssla med sampling. Någon som inte känner till det här kommer naturligtvis att kritisera det, utan att förstå vad samplingen betyder inom hiphopen.

Om man lyssnar noga kan man höra hur många dagens låtar är inspirerade av tidigare musik.

Några självklara exempel:
Fatboy Slim lånade Camille Yarbrough sång i sin hit Praise You.
Robbie Williams bandade in samma stråkar till Millennium som i Bond-temat You Only Live Twice.
Beyoncé har bl.a. använt Major Lazor's Pon de Floor i sin hit Who Run the World?

Folkets musikskola: Fråga musikredaktionen!

Vad vill du att musikredaktionen ska ta reda på?

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje