Hoppa till huvudinnehåll

Ragnar Granit – bortglömd finländsk Nobelpristagare

Ragnar Granit tilldelades Nobelpriset i fysiologi och medicin 1967 för sin forskning i synens färgseende. Trots att han var svensk medborgare låg hans rötter i Finland och den åboländska skärgården.

Ragnar Granit (1900-1991) erhöll Nobelpriset tillsammans med Haldan Keffer Hartlin och George Wald för deras forskning kring näthinneprocesser och färgseende. Forskningen hade skett redan i 1930-talets Oxford och Finland, många menade att priset borde ha kommit 1947 när Ragnar Granit publicerade en vetenskaplig avhandling.

I ett mörkt rum med grodor

Ragnar Granit studerade vid den medicinska fakulteten och blev inspirerad av psykolog och filosof Eino Kaila. Han blev medicine kandidat 1924 och doktor i medicin och kirurgi 1927. Granit forskade vidare i ämnet psykofysiologi.

1928 reste Granit till Oxfords Universitet för att jobba under Sir Charles Scott Sherrington, som var den tidens stora forskare inom det centrala nervsystemet. Ragnar Granit flyttade sedan vidare till Philadelphia i USA där han fördjupade sin syn- och näthinneforskning.

Tillbaka i Finland fortsatte Ragnar Granit med sin forskning och blev docent i fysiologi vid Helsingfors universitet 1929.

Dag ut och dag in tillbringade han i ett mörkt laboratorium tillsammans med unga forskare där de gjorde experiment på grodor.

Vissa, till exempel universitets professor i fysiologi Robert Tigerstedt, var skeptiska till hans forskning och varnade unga forskare för att kollra bort sig med synens färgforskning.

Professor Kristian Donner från Helsingfors universitet berättar att det nya Granit gjorde var att han sökte efter färgseendet i nervsystemet.

Till Sverige från krigets och finskhetens Helsingfors

I Saija Uski-Sutelas och Hyppe Salmis dokumentärfilm beskrivs Ragnar Granit som karismatisk, men också ambivalent. Han var intelligent och charmade studenter och kolleger, men kunde också vara otålig och elak. Han brände broar omkring sig, han var snabb och krävande, och ville att andra skulle vara det också. Granit ville inte bli en finlandssvensk medelmåtta, som "blommar tidigt och vissnar länge".

Vid Helsingfors universitet, och i Finland överlag, rådde på 1930-talet en finsksinnad atmosfär. Ragnar Granits forskning fick inte stöd, och Granit visste att han aldrig skulle få en egen institution, trots att han blev ordinarie professor 1937.

I början av 1940-talet blev Ragnar Granit erbjuden tjänst både vid Harvard universitet, USA och vid Stockholms universitet. Den 9 augusti 1940, då det tillfälligt var fred, reste Ragnar Granit med båt från Korpo till Stockholm. Han blev chef vid neurofysiologiska institutionen vid Karolinska institutet och erhöll svenskt medborgarskap 1941.

Efter sin synforskning övergick han till att forska i de neurofysologiska orsakerna till muskelkontraktioner.

Fifty-fifty-finländare och alltid Korpobo

Många ser Ragnar Granit som en svensk, men han föddes i en finlandssvensk familj i Riihimäki. Fadern Arthur Granit var agronom. De flyttade till Helsingfors när Ragnar var ung.

Granits släkt kom från Korpo; farfadern Jeremias Granit, var sjökapten.

Sjökaptenens gård Vikminne i Korpoström var en viktig plats för Ragnar Granit genom hela livet.

Ragnar Granit i familjealbum
Ragnar Granit i Korpoström med barnbarn (familjealbum) Ragnar Granit i familjealbum Bild: Yle videostill, Arkivet Ragnar Granit,barn

Ragnar Granit tillbringade alla somrar i Korpo och angav ofta både Stockholm och Korpo som sina hemorter.

Granits son Michael Granit berättar i dokumentären om sin barndom och om sina föräldrar, fadern Ragnar och modern Marguerite (Daisy) Bruun (1902-1991).

Redaktör Pertti Salolainen intervjuar Ragnar Granit och Marguerite (Daisy) i Oxford, där Ragnar Granit är hedersdoktor. Salolainen undrar om Ragnar känner sig som en finländare eller en svensk.

"Fifty-fifty", säger Ragnar Granit.

Också fru Granit är finländare, påpekar Salolainen. Hon är lika glad som sin man över priset.

Ragnar Granit dog 1991 och är begravd i sitt älskade Korpo.

Text: Heidi Sommar och Ida Fellman

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.