Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Varför trallar trollen på hitlåtar från 1980-talet?

Trollen i Trolls dansar loss.
Trollen i Trolls dansar loss. Bild: DreamWorks Trolls © 2016 DreamWorks Animation LLC. All Rights Reserved. trolls

Ni har inte kunnat undgå dem. De finns överallt. Små färgglada troll med stora ögon och ännu större röster. Men hur bra är filmen Trolls – egentligen?

I en skog i ett land långt, långt borta bor ett gäng glada varelser som kallas troll. En samling energiknippen som lever för varandra och de gemensamma kramstunderna.

Deras enda naturliga fiende utgörs av de elaka bergsjättarna som tror att det enda sättet att känna lycka är att äta ett troll. Suga den positiva kraften ur dem. Bokstavligen.

Gärna skulle de sätta tänderna i trollprinsessan Poppy som är lika glad som buttre Branch är bitter. Medan Poppy tror att allt blir bättre om man bara sjunger och dansar så anser Branch att det är bäst att tiga. I alla lägen.

Behöver det sägas att det drar ihop sig till en musikeufori som i sin pastelliga yra får Saara Aaltos X-factor-framträdanden att te sig som svartvita stumfilmer?

Färggranna troll i antågande.
Färggranna troll i antågande. Bild: DreamWorks Trolls © 2016 DreamWorks Animation LLC. All Rights Reserved. trolls

Mycket väsen?

Visst finns det mycket som är både gulligt och charmigt med historien om hur Branch hittar fram till sin inre glädje och hur Bergatrollens tjänsteflicka Bridget och den ädle prins Gristle krossar klassbarriären.

Men visst finns det också sådant som irriterar. Det kan naturligtvis vara roligt med helheter som bygger på ett mischmasch av lån och hänvisningar, men när det gäller Trolls blir det hela mera ett knöligt lapptäcke än ett mjukt överkast.

Lite Peer Gynt, mycket Askungen, en fläkt av Smurfarna och en stor dos Shrek.

Men där Shrek vann på sitt spel med omvända skönhetsideal och könsroller så är Trolls i högre grad anpassad till ett traditionellt mönster. Den bortkomna tjänsteflickan blir inte sedd förrän hon sminkats, klätts upp, fått rätt hårsvall och lärt sig att posera som sexiga divor gör.

Snygg trolltjej poserar sexigt
Snygg trolltjej poserar sexigt Bild: DreamWorks Trolls © 2016 DreamWorks Animation LLC trolls

Dubbandets dilemma

I likhet med så många andra påkostade animationer bygger magin i Trolls långt på de skådespelare som ger ljudbilden klang och färg. Och har man Anna Kendrick och Justin Timberlake i huvudrollerna så vill man helst slippa inhemska versioner.

Visst sjunger Evelina och Petrus Kähkönen fint - men som så ofta ligger dialogavsnitten hela tiden ett tonläge högre än de borde. Finska barnfilmsskapare framhärdar således i tron att barn inte förstår annat än skrikiga överdrifter.

Vems musik?

Och så har vi musiken - den som utgör filmens hjärta. Ett hjärta som antagligen drabbas av skrämselhicka när låtar som Cindy Laupers True Colors översätts. Och som slår lite väl långsamt när Lionel Richies Hello vevas igång - det är helt enkelt svårt att överträffa den version som förekom i animationen Rio (2011).

Och så har vi det här med igenkänningsfaktorn - eller snarare primärpublikens brist på en sådan. De små liven lär nämligen knappast stämma upp i en spontan karaokeversion av Earth, Wind & Fires September.

Mammor och pappor är säkert med på noterna, men frågan är om det inte snarast börjar vara mor- & farföräldrar som har bäst koll på de discomoves som efterfrågas.

Inget ont i det - men var det faktiskt meningen?

Glada trollet Poppy försöker muntra upp bittre troller Branch.
Glada trollet Poppy försöker muntra upp bittre troller Branch. Bild: DreamWorks Trolls © 2016 DreamWorks Animation LLC. All Rights Reserved. trolls

Läs också