Hoppa till huvudinnehåll

Kreativ bokföring får biståndet att se större ut

mörkhyad pojke i klassrum
EU bidrog sammanlagt med 37 miljarder euro mindre än lovat i bistånd och utvecklingshjälp i fjol. Det är ett bortfall som Kepa befarar är stort nog för att fälla FN:s globala utvecklingsmål. mörkhyad pojke i klassrum Bild: Jari Kivelä bäddat för katastrof

Pengar som används i hemlandet men räknas som bistånd får många EU-länders biståndsinsatser att se större ut på papper. Också i Finland, som snart kan anses vara ”bland de största målen för finska biståndspengar”. Samtidigt bryter EU sina biståndslöften.

Samtidigt som biståndsbudgetarna minskar i så gott som hela EU försöker regeringarna få biståndet att se större ut genom kreativ bokföring. Det skriver organisationen AidWatch i en färsk rapport.

Också i Finland har pengar som räknas in i biståndsbudgeten använts till andra ändamål, till den grad att biståndsorganisationernas paraplyorgan Kepa i veckan skrev att Finland håller på att bli den största enskilda mottagaren av finska biståndsmedel.

35,2 miljoner euro är till exempel summan pengar Finland använde på flyktingar och asylsökande inom landets egna gränser ifjol.

Trots att de här pengarna alltså inte gick till utlandsbistånd var de på papper en del av de pengar Finland satsade på bistånd.

Uppblåst bistånd vanligt

Timo Lappalainen är verksamhetsledare på Kepa och menar att det är ett vanligt och medvetet sätt för regeringar att få biståndssatsningarna att se större ut.

– Det talas om att blåsa upp hjälpen. Siffrorna låter påskina att det är frågan om stora biståndssummor men när man börjar skala löken kommer kanske en annan, mer sanningsenlig bild fram.

I AidWatch rapport verkar den här uppblåsta delen av den finska biståndsbudgeten växa.

Lappalainen tror att det beror på att regeringen vill få Finland att framstå som det mönsterland i biståndsfrågor det länge har varit.

Finland har fortsatt att förbinda sig till FN:s mål om att budgetera 0,7 procent av bruttonationalprodukten till bistånd - men har samtidigt skurit ner biståndet med hård hand.

– Och kanske det då också leder till sådana här trick. När man har tryck från två olika håll vill man genom att visa bättre siffror göra en obekväm situation lite mer bekväm. Men det är sist och slutligen ett statistiskt trick, att flytta pengar från en ficka till en annan.

Mot biståndets grundprinciper

Ett bortfall på 37 miljarder euro som dessutom hotar att stiga betyder i praktiken att det här programmets mål inte kommer att nås, att den extrema fattigdomen inte kan knäckas och ojämlikhetsutvecklingen brytas.― Timo Lappalainen, Kepa

Också på andra håll än i Finland har pengar ur biståndsbudgeten använts för att täcka kostnader i givarländerna som inte är knutna till biståndet.

Katri Suomi på Kyrkans utlandshjälp är oroad över utvecklingen.

– Hela tanken med bistånd och utvecklingsmedel är att det ska bekämpa fattigdom och ojämlikhet framförallt på ett sätt som är långsiktigt och hållbart. Om det här stödet alltså istället används i länderna som borde vara givare är det rätt tvivelaktigt, säger Suomi.

– Då kan man ju inte arbeta med att lösa de problem de här pengarna är ämnade för.

Timo Lappalainen vill påpeka att Finland definitivt inte är ensam och långt ifrån värst i EU då det gäller att vara kreativ med biståndsbokföringen.

– Delvis kan man försvara Finland. Vi hör inte till de värsta men vi är inte längre den mönsterelev vi en gång har varit. Finland skulle säkert placera sig någonstans i mitten bland biståndsgivarländerna i den här frågan.

Katri Suomi menar att det finns vissa regler inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD för hur man borde rapportera om bistånd.

Reglerna borde vara klara men tolkas olika till exempel vad gäller att hjälpa flyktingar.

– För flyktingar kan man enligt reglerna registrera kostnader för det första året. Men det finns stora skillnader mellan olika länder hur de här kostnaderna beräknas. Sverige har registrerat en hel del av kostnaderna, medan Finland har varit lite mer stram och det finns ännu större skillnader i andra länder, säger Suomi.

– Men det gör inte grundprincipen med biståndet, alltså att hjälpa människor i de allra fattigaste länderna att komma ur fattigdom och att bekämpa ojämlikhet, mindre gällande. Om man då använder pengarna i länder som Finland och Sverige strider det mot den principen.

Brutna löften

Finland är inte heller ensamt om att skära ner på hjälpen till utvecklingsländerna

En konsekvens som delvis beror på att biståndspengar går till andra ändamål - men för det mesta på att så gott som hela EU skär när på sina biståndspengar - är att biståndslöftena till omvärlden nu bryts.

Det är sist och slutligen frågan om så små summor att om vi inte lyckas nå dem så kan man fråga om man ens egentligen vill göra det här jobbet.― Katri Suomi, Kyrkans utlandshjälp

AidWatch rapport gör gällande att EU sammanlagt har låtit bli att betala 37 miljarder euro av det bistånd som hade lovats ifjol.

EU är som block världens största biståndsgivare och Lappalainen säger att det är klart att nedskärningarna får stora följder.

FN har bland annat satt upp en rad globala mål som ska nås år 2030, enligt den så kallade Agenda 2030-planen.

Kan fälla FN-mål för 2030

Ett undernärt barn i Senegal.
FN:s mål är att få slut på den extrema fattigdomen i världen till år 2030. Planen räknar ändå med högre biståndsnivåer. Ett undernärt barn i Senegal. Bild: EPA/HELMUT FOHRINGER undernäring

Ett av målen är att extrem fattigdom ska förpassas till historien, men målen bygger på uträckningar som inte beaktar bantade biståndsbudgetar.

– Ett bortfall på 37 miljarder euro som dessutom hotar att stiga betyder i praktiken att det här programmets mål inte kommer att nås, att den extrema fattigdomen inte kan knäckas och ojämlikhetsutvecklingen brytas, säger Lappalainen.

– EU har dessutom varit en slags galjonsfigur som har framstått som en kraft för gott och har försökt få andra länder att satsa på bistånd och utveckling. Då visar det inte ett speciellt gott exempel att skära ner och inte hålla sina löften. Det finns en stor risk för att andra följer det här exemplet.

Lappalainen förhåller sig också kritiskt till att allt fler traditionellt sett stora biståndsgivare sett till andelen bistånd av bruttonationalprodukten, bland dem Finland, allt mer förlitar sig på privata sektorn för att förverkliga utvecklingsprojekt.

Lappalainen är inte kategoriskt mot sådana projekt, men det finns en klar avigsida med att skära ner biståndet och förvänta sig att privata sektorn ska ta över.

– Privata sektorn rör sig ganska motvilligt till sådana områden där infrastrukturen är skörare och det allmänna läget är lite osäkert. Det betyder att de allra fattigaste länderna, som behöver utvecklingshjälpen allra mest, tenderar att falla bort i de här företagsdrivna projekten eftersom risken ses som för hög för privata sektorn, säger Lappalainen.

De fattigaste blir utan

Planen var att Finland skulle lägga 0,2 procent av BNP på hjälpen till just de fattigaste länderna i världen.

Enligt AidWatch höll inte det löftet, Siffran blev sist och slutligen 0,14 procent.

Suomi menar att hjälpen som riktas till just de här länderna på många sätt är den allra viktigaste och också den där pengarna kan få mest till stånd.

– Det är de fattigaste länderna, som oftast är de mest sköra, som behöver hjälpen mest. Stöds de inte får det också allvarliga konsekvenser. Om förhållandena är sådana att man inte kan överleva, möta sina behov eller om de mänskliga rättigheterna kränks så kommer folk att tvingas söka sig till ställen där de kan tänkas hitta en bättre framtid, säger Suomi.

– Följderna kan vara mångsidiga och påverka säkerhet och stabiliteten också globalt.

Politisk vilja

Juha Sipiläs regering tillträder.
Regeringen fattade beslut om historiska nedskärningar i biståndet. Fler nedskärningar kommer årligen fram till åtminstone 2018. Juha Sipiläs regering tillträder. Bild: Statsrådet / Sakari Piippo regeringen sipilä

Tidigare var det meningen att EU skulle nå en biståndsnivå på 0,7 procent av BNP men för Finlands del blev det ifjol 0,57 procent.

Fler nedskärningar på kommande varje år fram till 2018. Suomi är också oroad över vilken signal EU-länderna ger med sin biståndspolitik.

– Vi har kommit överens om vissa mål för att försöka skapa stabilitet och hjälpa och samtidigt har vissa förväntningar av andra länder. Då ger det nog ingen bra helhetsbild om vi inte håller vad vi lovar, säger Suomi.

– Det är sist och slutligen frågan om så små summor att om vi inte lyckas nå dem så kan man fråga om man ens egentligen vill göra det här jobbet.

Enligt Suomi är det långt frågan om bristande politisk vilja att biståndsbudgetarna minskar.

– Jag har svårt att se andra förklaringar. Det är när allt kommer omkring en så liten del av till exempel den finska statsbudgeten men samtidigt kan man uppnå så stor nytta. Man kan åstadkomma så mycket jämfört med de pengar man satsar inom utvecklingsbiståndet att man verkligen får valuta för pengarna, säger Suomi.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes