Hoppa till huvudinnehåll

Han har begravt över 1000 människor

Porträttbild på Henry Marjamäki
Henry Marjamäki Porträttbild på Henry Marjamäki Bild: Yle/Minna Mäkelä himlalivgäst

Henry Marjamäki har varit begravningsentreprenör i 40 år. Han har varit med och begravt över 1000 människor. Lyckliga begravningar, självmord, trafikoffer, vänner, föräldrar, barn.

- Jag har känslorna med i alla mina uppdrag, säger Marjamäki men att begrava en vän, då kan det bli riktigt jobbigt. Det var en av mina löparkompisars barn som avled och på den begravningen så sjöngs Claptons Tears in Heaven. Då brast det för mej.

Tar hand om allt

Begravningsentreprenörens uppgift är att ta hand om i princip allt som som de anhöriga önskar. Allt från transporter, svepning, sång och textläsning om så önskas, servering, till bouppteckning, hjälp vid val av kista eller urna, gravsten osv.

Och att vara den som lyssnar.

- När människorna kommer till mig, då kan det vara första platsen de kommer till efter dödsfallet, berättar Marjamäki. De kan vara uppgivna och ur balans. De kan berätta en hel del. Andra berättar ingenting. Men det gäller att nå dem på något sätt. För man måste få någonslags konversation till stånd för att komma vidare. Men det handlar väldigt mycket om att lyssna.

Regler vid dödsfall

En hel del regler omger ett dödsfall som det är begravningsentreprenörens uppgift att upplysa de anhöriga om. Man kan använda hemmagjorda kistor om man så vill men de måste uppfylla vissa miljökrav och naturligtvis vara hållbara.

Gravstenen behöver inte vara stereotyp men olika begravningsplatser har lite olika regler. Man får strö ut askan t ex i havet men man måste kunna uppge koordinater och ha tillstånd av länsstyrelsen.

Och av villagrannarna om det sker vid sommarstugan.

Man får inte dela på askan och strö ut en del i havet och lägga ner resten i jorden eller begrava delar i Finland och forsla resten till ett annat land.

Olika trossamfund har egna interna regler hur de vill att de döda skall begravas. Med den ökade invandringen och flyktingströmmen ställs ytterligare nya krav på begravningsentreprenörens smidighet och kompromissvilja.

Prästen kom aldrig

1000 begravningar måste rimligtvis innefatta en hel del dråpligheter mitt i all sorg.

- O ja, skrattar Marjamäki. Jag minns begravningen där prästen aldrig dök upp. Jag fick ringa till pensionerade kyrkoherden som satt och åt och be honom rusa till kyrkan. Jag försåg honom med de nödvändigaste data och han skötte uppdraget briljant. Prästen som inte kom vet jag inte vad det blev med.

- Eller begravningen där kistan skulle flyttas till en annan begravningsplats utan att jag var medveten om det och begravningsbilen inte var på plats. Jag flög över muren med rocken fladdrande ut åt sidorna och lyckades vara på plats med bilen just när begravningsföljet kom ut.

Att göra bort sig

Förutom regler så är begravningar tyngda av traditioner som kan variera från ort till ort. Det kan vara viktigt att de anhöriga sitter på ett visst ställe i kyrkan eller att kistan bärs ut av enbart manliga släktingar. Traditioner som mer och mer håller på att luckras upp.

- Anhöriga frågar ofta mej att tänk om vi gör bort oss. Och jag brukar svara dem att finns ingenting som är varken rätt eller fel vid en begravning om vi håller oss inom ramarna, säger Marjamäki med 40 års erfarenhet. Allting som sker avlöser varandra och prästen håller allt i sin hand. Så det är ingenting att vara rädd för. Vill man gråta så gråter man. Vill man låta bli så är det också okej.

Den egna begravningen

Sin egen begravning ser Marjamäki framför sig som en ljus och trevlig tillställning. Ingen molltonad stämning.

- Och det skall spelas åtminstone When the saints go marching in, säger han med glimten i ögat.

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro