Hoppa till huvudinnehåll

När byråkrati och avoghet sätter hinder för drömmar om frihet

Anna Lena Bengelsdorff har skrivit en bok om flyktingflickan Jin.
Anna Lena Bengelsdorff har skrivit en bok om flyktingflickan Jin. Anna Lena Bengelsdorff har skrivit en bok om flyktingflickan Jin. Bild: Yle/Marit Lindqvist jin tao

”Den här boken skall handla om en av de många flyktingar som sökt sig till vårt land med inställningen att de vill ge sitt allra bästa för att vara till nytta för det samhälle de hamnat i.”

Så inleder Anna Lena Bengelsdorff sin berättelse om den kinesiska flyktingflickan Jin Tao som kom till Finland i början av 1990-talet med förhoppningen att kunna förverkliga sina drömmar om en ny framtid i sitt nya hemland.

Under sin vistelse i Finland stötte Jin dock på avoghet från såväl myndigheter som invånare, vilket resulterade i att Jin efter bara några år här köpte en enkelbiljett till USA där hon sedermera kommit att grunda familj och skapa sig en blomstrande affärsverksamhet.

Under senare tid har Anna Lena Bengelsdorff känt sig allt mer frustrerad och utmattad över att höra politiker och ekonomer uttala sig om vilka flyktingar vårt land borde ta emot, och därför beslutade hon sig för att skriva ner historien om Jin i boken Bara i mörkret är alla katter grå – en bok om Jin.

- När beslutsfattare och andra säger att vi bara ska ta emot flyktingar som kan nyttiga för vårt land blir jag arg: en människa kommer ju inte till Finland och ber om asyl med stämpeln ”nyttig” i pannan. Det syns ju inte utåt vem som är nyttig. Och när jag funderade på de här frågorna tänkte jag att jag i själva verket borde berätta Jins historia och hur det kan gå om vi inte förstår oss på vad en människa kan ha inombords ifall vi inte bryr oss om att ta reda på det. I dagens läge är det så att innan vi fått reda på graden av nyttighet är folk utvisade eller har gått under jorden eftersom de inte fått asyl.

Anna Lena Bengelsdorff poängterar att hennes bok inte handlar om den aktuella flyktingkatastrofen och de tragedier som utspelar sig idag, men med sin och Jins berättelse vill hon väcka debatt och diskussion om hur vi bemöter och tar hand om dem som flyr till vårt land idag. Intäkterna från boken går till flyktingarbete.

Lantbruket som gemensam nämnare

Innan sin pensionering verkade Anna Lena Bengelsdorff som lärare i historia, nationalekonomi, samhällslära och humanekologi i Helsingfors, och det var också i egenskap av lärare som hon kom i kontakt med Jin:

- I början av 1990-talet blev lantbruk ett tillvalsämne i många skolor, och i allmänhet var det biologilärarna som hade hand om undervisningen. Men i högstadiet i Norsen, där jag var lärare, ville biologilärarna inte ha hand om undervisningen i lantbruk. Eftersom jag i många decennier sysslat med jordbruk och boskapsskötsel på hemgården Kila i Raseborg vid sidan av mitt läraryrke tog jag hand om uppdraget. Det var rätt många elever som valde ämnet och jag började med att organisera en lägerskola till Korsholm.

Då dök rektorn upp med en ny elev som kom med i gruppen. Det var en kinesisk flyktingflicka som bara kunde lite engelska, så hon kom att ty sig rätt mycket till mig. Inom kort kom vi att bli mycket goda vänner, jag och Jin.

En driftig och nyfiken tjej

Bara i mörkret är alla katter grå består dels av kapitel skrivna av Anna Lena, dels av Jins egna anteckningar från 1990-talet samt texter av nyare datum.

I Jins textutdrag framgår hur familjens liv och vardag såg ut i kulturrevolutionens Kina.

Anledningen till att Jin kom just till Finland var att hennes mor redan bodde här. Jins mamma hade avlagt en svår examen och hon hade fått möjlighet att åka utomlands för att inhämta kunskaper som den kinesiska regimen ansåg att behövdes i hemlandet.

Från Danmark lyckades Jins mamma ta sig till Finland, och väl stationerad i Finland försökte modern få resten av familjen till Finland.

Efter många om och men lyckades man utverka pass och utresetillstånd för Jin att komma till sin mor i Finland.

Jin kom att stanna i Finland i 3-4 år. Under de åren vistades hon rätt mycket hemma hos familjen Bengelsdorff, framför allt på deras gård i Västnyland, och Jin visade sig vara synnerligen företagsam och intresserad av allt i sin omgivning:

- Vi umgicks mest på gården i Öby där hon arbetade under somrarna. Så småningom blev hennes engelska också allt mer begriplig och vi kunde kommunicera bättre och bättre med varandra. Det visade sig att Jun hade stora planer för vad hon ville åstadkomma i sitt liv. I början av sin vistelse här tyckte hon att Finland var ett vänligt land och att hon blev väl mottagen. Hon fick asyl och hon insåg att hon skulle kunna bli finländsk medborgare. Men snart märkte hon att Finland är ett kallt land, och att finländarna inte var särdeles förtjusta i kineser - till skillnad från t.ex. japaner som ansågs nyttiga och som lämnade efter sig pengar i landet . Jin visste att hon dög till mycket mer än vad hon skulle kunna åstadkomma i Finland, och snart valde hon att köpa en enkelbiljett till USA. Där gick Finland miste om ett praktexemplar!

Familjen Bengelsdorff har fortfarande kontakt med Jin, som kom att bilda familj i USA.

Anna Lena Bengelsdorff har skrivit en bok om flyktingflickan Jin.
Anna Lena Bengelsdorff har skrivit en bok om flyktingflickan Jin. Bild: Kila Bok jin tao

En dröm om frihet

I sina anteckningar skriver Jin en hel del om sitt stora intresse för litteratur, och hon citerar en revolutionär som skrivit följande rader:

”Livet är dyrbart, kärleken betyder ännu mer, men för friheten kan jag avstå från båda.”

I boken framgår med all tydlighet hur Jin drevs av en dröm om frihet – frihet att leva som hon ville och att skapa sin egen framtid.

- Kina var ju inte ett land i krig när Jin lämnade det. Hon riskerade inte fängelse, men det rådde en tryckande atmosfär som gjorde att man inte kände sig fri. Man fick passa sig för vad man sade och gjorde. I hennes hemtrakter rådde stor brottslighet, och myndigheternas händer sträckte sig över hennes liv på ett otäckt sätt.

Välfärdsflyktingar och hjärnflykt

Anna Lena Bengelsdorff konstaterar att Jin var vad man skulle kunna kalla för välfärdsflykting ”om man med välfärdsflykting avser sådana som är beredda att jobba hårt och bidra till det nya landets utveckling”.

I dagens debattklimat anses en välfärdsflykting ofta vara någon som kommit till vårt land för att snylta på vår välfärd:

- Flyktingarna målas ut som brottslingar även om de flytt och lämnat sina länder och ofta olidliga förhållanden. Är det brottsligt att vilja ett nytt liv? Jag tänker i synnerhet på människor som Jin som ville vara till nytta för sitt nya hemland och som ville bli skattebetalare …

I dag talar man mycket om våra egna unga som i allt högre grad söker sig utomlands för att studera och jobba, kanske man också skulle kunna kalla dem för ett slags välfärdsflyktingar?

- Många unga flyr också pga. den tryckande och otäcka atmosfären i vårt land. Men det skulle vara viktigt att poängtera att det alltid finns alternativ. Jag önskar att de unga skulle läsa norrmannen Fridtjof Nansens tal när han mottog Nobels fredspris år 1922. När vi idag säger att situationen är hopplös, så kunde vi dra oss till minnes den tid när Europa var fullt av flyktingar utan identitetshandlingar och utkomstmöjligheter. Den tid när Europa hade genomlevt första världskriget och hur Nansen ensam redde upp allt detta. Jag läste någonstans att man funderat på att åstadkomma s.k. Nansenpass åt de papperslösa flyktingarna och att på detta sätt ge dem en identitet på detta sätt. Också Nansen råkade ut för motstånd under sin tid, men det oaktat lyckades han samla ihop pengar, flytta på folk och bereda rum för hur många flyktingar som helst. Jag skulle önska att vi skulle hitta en Nansen i Finland som skulle skapa entusiasm och föra in Finland på nya spår. Det skulle vara viktigt och betyda något för de ungdomar som tycker att atmosfären här hemma är trist.

Mer från programmet