Hoppa till huvudinnehåll

Nordenswan: Jesse är Edmontons mognadsprov

Jesse Puljujärvi i Edmontos tröja
Jesse Puljujärvi. Jesse Puljujärvi i Edmontos tröja Bild: Terry Lee/Icon Sportswire puljujärvi,ishockey,Edmonton Oilers,Jesse Puljujärvi

Vad har Edmonton Oilers, som ingen annan NHL-klubb har? Det lätta svaret: Connor McDavid, 19-åringen som kanske redan är världens bästa spelare. Det bättre svaret: möjligheten att bilda en duo som gör Edmonton till en NHL-dynasti igen.

Hur fantastisk än en så kallad franchise-spelare är, så behöver han hjälp. De allra största spelarna har ofta spelat ihop med en nästan lika bra spelare. Någon som inte bara tar emot pärlor, men också lyckas göra maestron till en ännu lite bättre spelare. Ett radarpar med andra ord.

Guy Lafleur gick inte att stoppa med Steve Shutt vid sin sida när Montreal Canadiens tog hem Stanley Cup 1976-79. Mike Bossy hamrade på beställning in avgörande mål assisterad av Bryan Trottier. Som resultat vann New York Islanders fyra raka Stanley Cup-pokaler 1980-83. Och den effektivaste duon av dem alla är såklart: Gretzky & Kurri. Slängde Glen Sather in dem på planen blev det resultat. I princip utan undantag.

Den gemensamma nämnaren är två spelare som i flera år kompletterar varandra på isen och i praktiken inte går att stoppa. De bildar den offensiva ryggraden, vinnarformeln som de övriga kan lita på att avgör de stora matcherna och matchserierna.

Följande odödliga radarpar kanske igen föds i Edmonton.

Kekäläinens hjärnsläpp gav Oilers chansen att dominera

Jesse Puljujärvi skulle inte hamna i Edmonton. Han var öronmärkt för Columbus som hade tredje turen att välja spelare vid NHL:s draft i Buffalo under midsommarhelgen 2016.

Av någon orsak hade Columbus Blue Jackets finska GM, Jarmo Kekäläinen, beslutat sig för att inte reservera sin landsman. Något som ytterst få utanför Blue Jackets förstod eller förstår.

Mest överraskad var visst Oilers GM Peter Chiarelli, som fick stiga upp på scenen och anmäla att Oilers väljer Jesse Puljujärvi. En gåva från ovan föll ner på prärien i Alberta. Något som ingen var förberedd på.

Edmonton fick en kille som på egen hand avgjorde U18 VM-guldet till Finland i april och några månader tidigare vann poängligan samt blev vald till MVP i U20 VM. Bland två år äldre spelare.

I jämförelse med sina jämnåriga i U18 VM var Jesse möjligtvis mera överlägsen än någon spelare i turneringens historia. Eller åtminstone lika överlägsen som Connor McDavid tre år tidigare.

Lägg till att "Pulju" som 18-åring är 190 cm lång, väger 92 kg och har enorm fart på skridskorna, så kan man tala om en ung man med "superstjärna" ingraverat med stora bokstäver i sin framtid.

Till motsats från vad Kekäläinen tycks ha trott, eller kanske fortfarande tror, så finns det nog inga frågetecken över Puljujärvi. Han har som hockeyspelare precis allt vad som behövs. Och allt annat fixar tiden, bara det finns tålamod att ge honom den.

Inser Oilers-cheferna möjligheten som föll i deras famn?

I dagens NHL-verklighet skall det egentligen vara på gränsen till omöjligt att en superjunior som Puljujärvi hamnar i samma organisation som den bara drygt ett år äldre "nya Gretzkyn", Connor McDavid. Dessutom är Puljujärvi ytter och McDavid center. Inget annat lag har en motsvarande duo i sina led. Nu säger någon Toews och Kane och träffar ganska nära, men potentialen som nu finns i Edmonton är högre. Toews är i jämförelse med McDavid en defensiv center.

De övriga supertalangerna i NHL har ingen av riktigt samma kaliber och på rätt spelposition i samma lag. Det är här som Edmonton som organisation ställs på prov.

Förstår man att fast den 18-år gamla Jesse, i jämförelse med det redan på alla sätt färdiga Edmonton-kungen McDavid, verkar som en vilsekommen pojkspoling från tundran, så kommer han inom några år att höra till världens absolut bästa ishockeyspelare. Om Oilers-bossarna bara visar tålamod.

Risken finns nämligen att att Edmonton inte behandlar honom rätt. Den närmast vansinnigt stora McDavid-hajpen, Puljujärvis problem med det lokala språket och eventuellt också med att anpassa sig tlll en ny omgivning kan bli för mycket att hantera för kostymgubbarna i Edmonton. Man kanske tror att McDavid kan ge Oilers allt redan nu och Puljujärvi, som man aldrig hade räknat med, får en undanskymd roll.

Om Jesse Puljujärvi skickas till AHL "för att lära sig spelet i liten rink" så vill jag påstå att Oilers gör en gigantisk felbedömning. Ett misstag som kanske förstör den största chansen organisationen haft sedan hösten 1980.

Då anlände en blyg kille utan nämnvärda språkkunskaper till Edmonton inför säsongen. Han hette såklart Jari Kurri och blev den spelare som på isen gav det jämnåriga underbarnet Wayne Gretzky möjligheten att använda hela sin enorma talang och Oilers möjligheten att bli en segermaskin. Istället för att nöja sig med att vara klubben som världens bästa spelare representerar.

"Pulju" skall få alla chanser han behöver

Just fallet Kurri-Gretzky borde Edmonton-ledningen studera mycket noga nu. Direkt då Glen Sather testade med att placera killarna i samma kedja så började det hända saker som fick hakorna att falla.

För att få Kurri att komma över hemlängtan, kulturchocken och stora svårigheter med att uttrycka sig på engelska tog Gretzky också en stor roll i att få Kurri att trivas utanför isen. Någonting som ju nog Oilers-coachen Glen Sather var huvudarkitekt till.

Inga "karaktärsbyggande" kommenderingar till farmarligan för den blyga finnen. Så hade också Sather själv handplockat Kurri till Edmonton. Kurri var bästa spelare i turneringen, då Finlands pojkjuniorer var EM-guldet 1978 och Sather insåg att den här pojken är en pärla som har förtjänat att komma in genom paraddörren.

Antagligen ett av ishockeyhistoriens klokaste personalpolitiska beslut. Någon träskalletränare i farmarligan skulle mycket väl ha kunnat knäcka självförtroendet på en ung Kurri. Då skulle 601 NHL mål kanske biivit ogjorda.

Sathers kloka agerande borde Oilers nuvarande coach Todd McLellan nu kopiera. Han borde sitta ner med lagets självklara ledstärna, Connor McDavid, och be honom ta den ett år yngre Puljujärvi under sina vingar. Både på och utanför isen.

Puljujärvi har under sina första 18 år redan gjort en sådan osannolik resa, från Torneå till var han är idag, att han inte behöver några fler mandomsprov. Den nordamerikanska klyschan om att europeiska spelare inte direkt är färdiga för NHL är fullkomligt struntsnack, då det gäller sådana allroundtalanger som "Pulju" som vänt ut och in på nordamerikaner både på U18 VM och U20 VM. Puljus jämnåriga konkurrenter Auston Matthews och Patrik Laine har direkt fått ansvar och förtroende och direkt också tagit sina platser.

Det som Jesse Puljujärvi nu behöver är stöd, uppmuntran och alla de möjligheter som krävs för att han skall känna sig hemma på isen som Connor McDavids högra hand. Då är chansen mycket stor att Edmonton har en ny storhetstid framför sig.

Betoningen är på "framför sig". I år eller ens nästa år är laget inte på något sätt färdigt för att kämpa om Stanley Cup. Och fast det skulle kräva att anställa en heltids personlig assistent för att få "Pulju" att känna sig hemma i NHL-världen, så är det värt det. Potentialen några år framåt i tiden är så enorm att bara en alltför ivrig barnrumpa inte inser det. Jesse Puljujärvi är värd röda mattan i Edmonton.

Få se om Edmonton Oilers organisation är mogen för framgång.