Hoppa till huvudinnehåll

Avdelningen för svåra förlossningar, början på ett föräldraskap - och en bok

Författaren Ina Westman
Författaren Ina Westman. Författaren Ina Westman Bild: Yle/Eva Pursiainen ina westman

Hurdant är det på avdelningen för komplicerade graviditeter? Hur känns det då alla ens drömmar om ett visst sorts liv går om intet, när ett moderskap inte börjar som förväntat? Det har Ina Westman skrivit om i sin bok Syliin, en omvälvande men viktig läsning.

Det är svårt att börja läsa.

Det är så man slukas in i boken och sitter där igen på sängkanten i en sal med tre andra kvinnor med nyfödda, men ändå är man ensammast i världen. Med en egen baby som man längtat efter så länge och älskat redan innan barnet föddes, men som man nu tittar på totalt handfallen och förvirrad och undrar hur i hela världen man ska klara av det här.

Borde hon ha låtit bli att fästa sig vid det här barnet, hållit avstånd, låtit bli att tänka på namnlistor, hårfärg, vad de ska göra tillsammans, låtit bli att köpa den där lilla tröjan, låtit bli att fråga efter könet?― Ina Westman, Syliin

Så. Därför är det svårt att börja läsa Ina Westmans bok Syliin. Den för direkt in på det mest sköra och sårbara: balansgången mellan liv och... det man vägrar tänka.

- Det är en vanlig reaktion hos läsarna, säger Ina Westman när vi träffas på Helsingfors bokmässa.

Har man inga barn själv och läser boken förhåller man sig förmodligen mer neutralt till beskrivningen om ett moderskap som börjar så häftigt, tror hon. Det finns också andra stråk i boken att ta fasta på.

Det självupplevda blev fiktion av misstag

Avdelning 42, Kvinnokliniken i Helsingfors. Avdelningen för komplicerade graviditeter. Där börjar romanen. Beskrivningarna av den gruvliga väntan och, senare, av en dramatisk operation är väldigt långt självbiografisk beskrivning av det som hände Ina Westman när hon väntade sina barn.

När kroppen började förbereda sig för förlossning på tok för tidigt, i vecka 25, blev hon inlagd. Det andra barnet föddes med akut kejsarsnitt under dramatiska former.

Under tiden som hon låg där och försökte förmå sin kropp att behålla barnet ännu lite till, mötte hon allt det hon inte ville veta fanns. Den värkande ensamheten, rädslan att förlora mer än man någonsin haft. Där fanns gråtande kvinnor som rullades bort i sängar och som aldrig kom tillbaka. Där fanns också humor mellan kvinnorna, men ingen sade ändå högt det som alla visste: Det kan hända att det inte går vägen. Det kan hända att vi inte klarar detta. Det sade inte ens läkarna rakt ut. Det gick inte.

- Jag hade länge undvikit att tänka på mina upplevelser. Jag tänkte bara att vi ju fick två friska barn till slut och slukades av babytiden. Jag berättade inte särskilt mycket ens för mina vänner.

Under sin andra föräldraledighet började hon ändå plita ner några rader om allt det omvälvande som hon nästan förträngt. Det som först var några antecknade rader om det egenupplevda blev sedan fiktion av misstag.

- Vi undviker att prata om det svåra alldeles i onödan, säger Westman. Jag har aldrig läst något om hur det går till på en avdelning för komplicerade graviditeter.

I Syliin möter man också andra öden. En del klarar sig från avdelningen med ett litet knyte. Andra inte. En del fixar föräldraskapet, ansvaret. Andra inte.

Inte "bara" en moderskapsbok

Westman tror inte att moderskap eller föräldraskap är något som man har skrivit tillräckligt om.

- Inte på nära nog! Och ingen undrar ju om inte alla deckare eller krigsromaner är skrivna redan. Moderskap hänger ju tätt ihop med samhälleliga förändringar, det behöver beskrivas ur olika synvinklar om och om igen.

Syliin handlar också om hur tärande föräldraskapet är, hur vi trots goda intentioner hamnar på olika planeter. Mamman är hemma med barn som inte sover, och pappan jobbar mer än någonsin. Alla är trötta, alla är uppgivna, alla undrar hur det blev så här.

Hon bestämmer sig för att åter bli pigg, glad, en god människa som lagar hälsosam och kvalitativ ekomat till familjen, för barnet till musiklek och hobbyer och tar glatt emot mannen på kvällen. En riktig hemmafru. Bara hon fick sova nån gång.― Ina Westman, Syliin

Det är förbannade samtal hemifrån med en hysteriskt skrikande baby i bakgrunden, som hela det viktiga jobbmötet får ta del av. Det är plågsam, desperat längtan efter sömn och hasande runt i sunkiga hemmabrallor, in i det sista med mascara på fransarna, som ett sista försök att hålla kvar något slags anständighet - tills också det känns meningslöst.

- Hade jag skrivit den här boken nu i höst i stället för ett år sedan hade den blivit mycket mer samhällskritisk än den är nu, säger Ina Westman. Jag har fått ett uppvaknande på sistone och ser problemen i att så många mammor stannar hemma med barnen.

Hemmamammakulturen, resultatet av ett strukturellt problem

Varifrån kommer upplevelsen av att man borde vara mamma på ett visst sätt, och att man aldrig räcker till? Varför är speciellt mammor så stränga mot varann? De här frågorna bollade Ina Westman med sig själv när hon skrev.

- Jag tror det handlar om en utpräglad hemmamammakultur. Jag säger inte att det är fel att bli ivrig över tygblöjor, hemlagad barnmat och annat, men då man är länge hemma med sina barn uppstår ett tomrum gentemot ens tidigare liv, som lätt fylls av de här sakerna, utan att man har annat som också stöder sin identitet, sin person.

Westman förstår att man uppgår i den sortens moderskap för fullt, som av andra kan uppfattas som närapå en hysteri. Hon ser de långa hemmaperioderna med små barn som problematiska för kvinnor över lag, speciellt eftersom den absolut största andelen hemvårdsstöd betalas just till kvinnor. Det är ett strukturellt problem att ta på allvar, tycker hon.

Vad skulle någonsin vara viktigare än det första leendet, de första orden, och att hon fick vara hemma för att bevittna det? Inget, men ändå tänkte hon ibland, när hon dammsög för fjärde gången inom en vecka, att hon kunde ha gjort något annat med sitt liv.― Ina Westman, Syliin

- Jag inledde själv precis mitt tredje år som hemmamamma, och det är ett faktum att mångas liv blir så här enbart av ekonomiska orsaker - pappan tjänar så mycket mer än mamman att det är otänkbart att leva på mammans lön. Pengar styr valen i barnfamiljer.

Glad mamma är bättre mamma

Ina Westman är nu en gladare, lugnare mamma säger hon.

- Vi klarade oss igenom det värsta, och jag har lärt mig att vara snäll mot mig själv. Jag är knappast den bästa mamman i världen, men jag är den bästa mamman för mina barn.

Ännu ett tag är bokbloggaren och förlagsredaktören Westman hemma med sin yngsta - men en till bok bränner i fingrarna. Om barnen sover och är friska lär det bli en till.

Skrivandet har varit en fristad för Ina Westman.

- Det må vara stökigare i hemmet men åtminstone är jag glad. Och det är oftast ganska viktigt för barnen: Att föräldrarna är lugna och glada.

Syliin (Kosmos) på finska, utgiven våren 2016. Citatens översättningar av Eva Pursiainen.