Hoppa till huvudinnehåll

Brexit kan riva upp gamla sår i Nordirland

En klar majoritet av nordirländarna, 55,7 procent, röstade för att stanna i EU i folkomröstningen i somras. Det finns en viss oro om att den långa konflikten kan blossa upp igen om Storbritannien lämnar EU. Det som verkar oroa mest är ändå vad som händer med landgränsen till Irland.

På gatan i Belfast, är en överväldigande majoritet av dem som ställer upp för intervju emot att Storbritannien lämnar EU. Men frågan delar folket.

- Jag kommer inte på något negativt med brexit, säger Daniel O'Sullivan, som röstade för.

Patsy O'Neill håller inte med.

- Vi diskuterade saken för någon dag sedan med min man, och vi kommer inte på något bra med brexit, säger hon.

- Det var en alldeles dum omröstning som baserade sig på skrämselpropaganda och rädsla för immigration, säger George Sloan.

- Jag tycker att brexit är bra, vi får våra rättigheter tillbaka. Allt är för politiskt korrekt nuförtiden, säger John Ferguson.

- Jag tycker inte att över 60 åringar borde få rösta. Jag röstade som mina barn ville, säger Maurice Patten, som röstade för att stanna i EU.

- Vi har haft fri passage över gränsen till Irland och fri handel. Jag vill inte att vi förlorar det, säger Leo King.

Många av dem som röstade emot brexit är påtagligt frustrerade, eftersom de befarar att Nordirland blir styvbarnet som ingen tänker på när Storbritannien och EU gör upp om sin skilsmässa.

- Jag är rädd för att Nordirland kommer att drabbas hårt. Vi har inte en så bra relation till London, säger George Sloan.

Det bor färre än två miljoner människor i de sex grevskapen som utgör Nordirland, så det är inte de här väljarna de brittiska politikerna kommer att vilja behaga i första taget.

- De kommer inte att tänka på oss. De har mycket fler väljare i andra regioner i Storbritannien, säger Michael McCavanagh.

Vem betalar när EU-pengarna försvinner?

Nordirländarnas oro får gehör av Eunan O'Halpin, som är professor vid Trinity College i Dublin och specialist på brittisk-irländsk historia.

EU har investerat mycket i Nordirland, både i fredsprocessen och i infrastruktur. Sedan år 1995 har EU betalat ungefär 1,3 miljarder euro för olika fredsprojekt i Nordirland.

Nordirlands blodiga konflikt - vad handlade det om?

  • Konflikten i Nordirland sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden
  • Trots att man talar om protestanter och katoliker, handlar det i första hand inte om religiösa motsättningar utan om social diskriminering
  • Irland blev självständigt från Storbritannien år 1922, medan de sex nordirländska grevskapen stannade kvar under brittiskt styre
  • Den nordirländska provinsen styrdes av en protestantisk majoritet som diskriminerade den katolska befolkningen
  • Mot slutet av 1960-talet började en fredlig medborgarorganisation kräva lika rättigheter för alla
  • Protestanterna såg sin maktställning hotad och svarade med våld
  • Konflikten eskalerade till en väpnad konflikt där IRA slogs för ett enat Irland medan olika protestantiska paramilitära grupper slogs för att Nordirland skulle förbli brittiskt
  • Den brittiska armén skickades till Nordirland för att uppehålla ordningen år 1969 och gjorde sig också skyldig till mycket våld
  • Under konflikten förekom militärkontroller på motorvägarna men hela gränsen mot Irland kunde aldrig kontrolleras
  • Över 3 700 personer dödades i konflikten
  • År 1998 slöts ett fredsavtal, Långfredagsavtalet, som gav Nordirland ett begränsat självstyre
  • Avtalet löste inte alla problem och det nordirländska samhället är fortfarande mycket delat
  • Konflikten anses ha tagit slut år 2007 när Nordirland fick en provinsregering där både protestanter och katoliker är representerade

Det är oklart vem som ska betala när EU-pengarna dras bort. O'Halpin säger att Nordirland är fattigt och definitivt i behov av fortsatt investering.

- Tyvärr är Nordirland inte högst på någon viktig politikers lista över platser som måste få fortsatt investering. Jag tror inte att de brittiska skattebetalarna - framförallt inte den typen som röstade för brexit - kommer att vilja betala, säger professor O'Halpin.

- Jag är jordbrukare, och brexit är en katastrof för oss jorbrukare. Jag vet att EU har mycket regler, men vi kommer aldrig att få så mycket pengar av Storbritannien som vi får av EU, säger Maurice Patten.

O'Halpin tycker att Nordirland i princip helt glömdes bort under brexitkampanjen.

- Man kommer att fortsätta ignorera Nordirlands problem, samtidigt som problemen bara blir värre. Nordirland kommer ju att ha en landsgräns till EU, säger O'Halpin.

Vad händer med gränsen?

Förutom ekonomi och handelsrelationer, är det just framtiden för landsgränsen till Irland som verkar oroa folk mest. Det är en femhundra kilometer lång gräns som löper rakt genom flera samhällen.

Resan mellan Belfast och Dublin tar mindre än två timmar med motorvägen. Tiotusentals pendlar över gränsen varje dag. Folk jobbar, bor och shoppar om varandra i de olika länderna.

- Jag jobbar ofta i Dublin. Jag vet inte hur det blir med det, säger Richard O'Grady.

I dagens läge är det en landsgräns som man korsar utan att lägga märke till det.

Det finns varken flaggor eller välkomstskyltar, bara små skyltar med information om att enheten för hastighetsbegränsningen ändrar. Nordirland använder miles per hour och Irland kilometer i timmen.

Gränsen mellan Irland och Storbritannien, sedd från Irland.
Gränsen mellan Irland och Storbritannien, sedd från Irland. Bild: Yle/ Lina Winqvist gränser

Snart är det Storbritanniens enda fysiska gräns till ett EU-land. I dagens läge vet ingen vad brexit innebär för handeln och den fria rörligheten.

- Tanken på att jag skulle måsta visa mitt pass eller på något sätt identifiera mig när jag reser omkring i Irland skrämmer och irriterar mig, säger Victor Wilkinson.

För många, väcker tanken på någon typ av gräns minnen från konflikten i Nordirland.

- Det får mig att tänka på min barndom, då gränsen inte var någon särskilt trevlig plats, med soldater och taggtrådsstängsel, säger Michael McCavanagh.

"Det skulle ju bli som på Cypern"

I Irland, upprör tanken på en gräns till nord minst lika mycket.

- Vi är en liten ö med färre än sex miljoner människor. Att ha en gräns här fungerar helt enkelt inte. Det skulle vara som på Cypern, säger Michael Reidy.

Tonårsflickorna Alicia Kirwan och Molly McCullagh ser tveksamma ut.

- Vad skulle hända med oss om vi vill åka från Dublin till Nordirland, skulle vi liksom vara tvungna att ta med våra pass, frågar de sig och fnissar osäkert åt tanken.

Gränsens öde avgörs i Bryssel

Både Irland och Nordirland vill ha kvar den öppna gränsen. Problemet är att den här frågan inte avgörs av Dublin och London, utan i Bryssel.

- EU är medvetet om att varken vi eller Storbritannien vill ha någon gräns här, säger Dara Murphy som är Europaminister och representerar det styrande partiet Fine Gael.

Storbritannien och Irland har haft en passunion, lik den mellan de nordiska länderna, sedan år 1923.

- Det är mycket viktigt för oss att vi får hålla kvar den fria rörligheten, säger Timmy Dooley från det irländska oppositionspartiet Fianna Fáil.

Från EU-håll har man ändå gjort klart att Storbritannien inte kan föra separata förhandlingar med enskilda EU-länder.

Paul Cunningham, som är politisk korrespondent på det irländska rundradiobolaget RTÉ, säger att Irland försöker få någon form av specialarrangemang som tar hänsyn till de två länderna historia.

- Vi är inte säkra på om vi får det. Vi är rädda för att Irland råkar i kläm. EU och Storbritannien kommer att strida och det blir vår ö som förlorar, säger Cunningham.

Hotar att röra upp känslor

En så kallad "hård" gräns skulle inte bara vara väldigt opraktiskt, det kan också få mycket långtgående psykologiska konsekvenser. Det finns farhågor om att brexit kan blåsa nytt liv i den långvariga konflikten.

Under ytan finns ännu en splittring mellan de huvudsakligen protestantiska unionisterna, som ser sig som britter, och de vanligtvis romersk-katolska nationalisterna, som vill höra till Irland.

I Belfast syns den fortfarande på gatorna, i form av laddade väggmålningar som inte sticker under stol med vilken sida de stöder.

"Det brittiska styret måste sluta" står det på den här väggmålningen på Falls Road i Belfast.

EU, och den nära relationen till Irland, har fungerat som ett slags plåster på såren efter konflikten i Nordirland.

Röster höjs för ett enat Irland

I det så kallade Långfredagsavtalet från år 1998, fredsavtalet som satte stopp för årtionden av våld, finns en klausul om att folket ska få rösta ifall en majoritet verkar vilja att Nordirland hör till Irland.

Flera röster har höjts om att en folkomröstning om ett enat Irland borde hållas nu. Historieprofessor Eunan O'Halpin håller ändå inte med.

- De flesta nordirländare ser sig som britter, det kommer inte att ändra bara på grund av ekonomisk nedgång eller brexit.

Många av de unionistiska väggmålningarna visar olika paramilitära gruppers logon.

Flera undersökningar har visat att en majoritet av irländarna stöder ett enat Irland. Professorn är ändå skeptisk.

- Jag tror säkert att många irländare vill se ett enat Irland om någon annan, till exempel Finland, betalar, säger O'Halpin.

Europaminister Dara Murphy från det styrande partiet Fine Gael säger att en omröstning om ett enat Irland inte kommer på fråga. Det faktum att Skottland planerar en andra folkomröstning om självständighet, påverkar inte situationen.

- Skottland har inget att göra med Irland. Det blir inte fråga om någon omröstning om ett enat Irland, säger ministern bestämt.

Oppositionspartiet Fianna Fáil är mer positivt.

- Det är ett långsiktigt mål för mitt parti. Men tiden är inte rätt nu. Hellre borde man se på en lösning där Nordirland och Skottland stannar i EU, säger Timmy Dooley från Fianna Fáil.

Enat Irland känslig fråga

De nordirländska partierna vill inte svara och på gatan i Belfast väcker tanken på ett enat Irland mycket blandade reaktioner.

Många på gatan i Belfast tror att brexit, och framförallt diskussionen om ett enat Irland, nog kan få känslorna att hetta till. Att det skulle kulminera i en ny blodig konflikt som den under den senare delen av 1900-talet, tror de ändå inte.

- Det har varit fred under en så lång tid nu. Människor kommer inte att vilja återgå till så som det var, säger Richard O'Grady.

- Jag litar på att människor har lärt sig att krig inte löser något. Det finns inte en enda plats på jorden där krig skulle ha löst något, säger Victor Wilkinson.

Historien kastar fortfarande en skugga över politiken och samhället i Nordirland.