Hoppa till huvudinnehåll

Vem som helst av oss kunde vara brottsling

Författaren och kriminologen Christoffer Carlsson
Christoffer Carlsson besökte Helsingfors bokmässa. Författaren och kriminologen Christoffer Carlsson Bild: Yle/Eva Pursiainen Christoffer Carlsson (författare),bokmässan 2016,författare,kriminolog

Under vissa omständigheter är vi alla kapabla att begå ett brott, vi har det alla i oss. Det säger kriminalromanförfattaren och kriminologen Christoffer Carlsson. Han skriver om brott och forskar i brottslighet. Varför?

Produktiv tristess på skånska landsbygden

Christoffer Carlsson växte upp på landsbygden utanför Halmstad i Sverige och hade tråkigt. Barndomens ensamhet och tristess triggade honom: han började läsa böcker och skriva historier som tidsfördriv. Först Enid Blytons Fem-böcker, varpå skrev han små noveller om barn som löste mysterier. Senare läste han om Sherlock Holmes, och då gick en Holmes-aktig detektiv omkring på Halmstads gator i Carlssons historier (fast utan den kännetecknande hatten på huvudet, det hade varit plagiat). Sedan började han läsa Henning Mankell och Sjöwall & Wahlöö.

År 2013 fick Christoffer Carlssons roman Den osynlige mannen från Salem utmärkelsen Årets bästa kriminalroman. Han var då doktorand i kriminologi, och började skriva sin fyrdelade serie om den kantstötte polisen Leo Junker när han var 25. Den fjärde och sista delen kommer ut nästa vår. Det är rätt mycket mer än många som precis fyllt 30 år hunnit med under sitt liv hittills.

Nu talar han inbjuden på Almedalsveckan på Gotland, han intervjuas i tv och skriver på följande roman.

Det sägs att det är nyttigt för barn att ha tråkigt ibland.

Att lösa brott är inte det intressanta med brott

För den utomstående är det sammanlänkat, det här med att vara kriminolog och skriva kriminalromaner. Men det kanske inte är alldeles så enkelt.

- Kriminologin kom in betydligt senare än skrivandet, det var efter studenten och jag skulle undvika att jobba. Jobba, det är nåt som vuxna gör, och jag var inte vuxen. Jag ville heller inte bli polis, för jag ville inte lösa brott. Det var inte det med brott som tilltalade mig.

Två kriminalromaner skrivna av Christoffer Carlsson.
Två kriminalromaner skrivna av Christoffer Carlsson. Bild: Yle/Eva Pursiainen Christoffer Carlsson (författare),pocketböcker,kriminalromaner

Vad är det med brott som tilltalar då?

En riktigt bra kriminalroman handlar egentligen inte om brott, säger Carlsson.

- Brott är en katalysator för att berätta en större historia. En riktigt bra kriminalroman i sina minsta beståndsdelar handlar om kärlek, vänskap, skuld, svek, hämnd, makt, sex, beroenden eller lojalitet, girighet - allt det som gör oss till människor.

Kriminologen i honom säger: Om brott begås, då är det på grund av de där grundläggande sakerna som ställs på ända eller dras till sin spets.

- Brottsligheten är en sån smärtpunkt. Det är en nerv man kommer åt där. Stigma, skuld, vår straffande natur.. skam, vår rädsla. Så många starka känslor är förknippade med brott, universella känslor som ställs på sin spets.

Att skriva är att försöka förstå sig på världen

SVERIGE MÅSTE DÖ. Så börjar den första Leo Junkerromanen, Den osynlige mannen från Salem. Det stod skrivet i stora svarta versaler på en vägg intill tunnelbanestationen i Stockholmsförorten Hagsätra. Carlsson läste det där en vanlig morgon då han skulle till jobbet. Det är en bra början på en roman, tänkte han.

- Det signalerar nånting om ett tillstånd eller en känsla. Så spann jag vidare. Undrar vem det är som sitter och tittar på det? Ja, han sitter, det är en man. Han har återvänt, han är på besök här. Han har bott här förut... Varför bor han inte här längre?

Långsamt växte den funderingen sig fram till en berättelse om vänskap. Christoffer Carlsson började skriva på boken när han var kring 25 år gammal och funderade mycket på vänskap. I ett läge där man inte längre är tonåring men befinner sig i svängdörren in till det riktiga vuxenlivet infinner sig frågor som: Vilka relationer förblir, vilka brister? Hur är det med dem man är nära med, varför förlorar man dem och kan man mötas igen?

- Jag tänker inte ut allt först, utan skrivandet i sig är ett sökande. Jag skriver mig in i berättelsen. Jag vet inte vad det är jag gör.


Skriver du för att förstå dig själv?

Han tystnar en stund.

- Ja, det gör jag nog, För att förstå mig själv och min plats i världen. För att försöka förstå världen.

För Carlsson är skrivandet av en roman också ett personligt projekt för att finna något hos sig själv. Det behöver inte nödvändigtvis vara kopplat till handlingen i själva berättelsen, men om inte nånting står på spel, då kommer läsaren att märka det och tycka att det fattas nånting, säger han.

Om det händer något hos författaren när hen skriver, då upplever läsaren ett driv och en tyngd i romanen som är mer än bara berättelsen.

Man begår brott när man inte har något skäl att låta bli


Folk behandlade varann så här för att de kunde. För att de var uttråkade. För att ingen brydde sig.

Det här är ett citat ur Den osynlige mannen från Salem, en beskrivning av besinningslöst våld som bara förekommer där, på gatan, en kväll bland andra, våld bland allt annat våld. Här tar kriminolog Carlsson över.

- Den beskrivningen kommer från många av de personer jag intervjuade för min doktorsavhandling. Jag ville veta hur det kom sig att de började göra brott. De vanligaste svaren var inte att de var så fattiga eller att det var svårt hemma, även om det fanns med. De vanligaste svaren var: För att det var kul. För att inte hade något för mig. För att ingen brydde sig. För att jag kunde.

Det drar mot en människosyn som är ganska cynisk, säger Carlsson. För vi har alla den här kapaciteten i oss. Om vi inte ser nåt skäl till att låta bli att göra något, och att vi inte har något att förlora på det, då är vi rätt kapabla att göra hemskheter även om det skulle såra någon annan.

Möjligheten att begå brott finns inuti oss, men om vi gör det beror mycket på vilken bakgrund vi har.

Under rätt - eller fel - omständigheter är vi alla kapabla att göra något illa.― Christoffer Carlsson, författare och kriminolog

- Jag förstår att det är en provocerande tanke att vi någonstans alla skulle vara kapabla till att begå brott, att man inte alls känner igen sig. Samtidigt visar kriminologin att så är fallet. Under rätt - eller fel - omständigheter är vi alla kapabla att göra något illa.

Banden mellan oss människor

Vi pratar om segregering, om att politiskt märka vissa förorter som problemfyllda. Det är populär retorik bland politiker att poängtera sådana aspekter av exempelvis invandring som är negativt laddade och skär av banden mellan oss, i stället för att stärka dem.

Väldigt mycket handlar om hur våra liv fortlöper. Har vi en driven mamma eller pappa som tar oss till rådgivningen för att få hjälp med koncentrationssvårigheter eller har vi en fotbollstränare som ser att den här killens energi behöver kanaliseras på något smart, då är risken mindre för att det ska gå snett för oss.

- Ett samhälle som håller ihop, där har människor något att förlora på att gå mot varandra eller svika varandra. Människor bryr sig för att de själva är beroende av att andra sköter sig.

Hur var det att växa upp i Salem? Jag minns det så här: den första polis jag någonsin såg hade inte rakat sig på länge. /.../ Den fjärde polis jag såg placerade oberört och oprovocerat en batong mellan benen på en av mina vänner, medan hans två kollegor lika oberört stod intill och tittade på något annat.― Ur "Den osynlige mannen från Salem" av Christoffer Carlsson.

Men de där sociala banden som får oss att veta hut mot varann, de banden är väldigt sköra, fortsätter han. Kraftiga strukturförändringar som finanskris, snabbt ökande arbetslöshet, eller andra saker som att de unga blir väldigt många kan ganska fort rycka isär ett sådant band.

Det är det som i någon mån har hänt, säger Carlsson.

- Redan Sjöwall & Wahlöö skrev om folkhemmets förfall, och det är kanske nånstans där vi är.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje