Hoppa till huvudinnehåll

Någon måste svara "jag"!

Två tecknade figurer. En av figurerna är arg.
Två tecknade figurer. En av figurerna är arg. Bild: Sluta Panta sluta panta

Jag har ofta undrat vad det är som får en person att medvetet försöka skada någon annan och samtidigt anse det vara ok. Dumhet! Jag smakar på ordet igen. Dumhet! Det är den stomme, den grundpelare mobbaren lutar sig mot. Jag minns en pojke i min klass som tyckte om att fånga insekter och sedan dra av dem vingarna eller benen och iaktta dem rycka av vånda tills de dog. Och jag undrade redan då: Varför? För det bottnar i makt, en väldigt snedvriden makt som bygger på rädsla. Inte på respekt, inte på mod, vänskap eller kunskap utan på en så banal men ack så mäktig företeelse som rädsla. En pojke mot ett par insekter. Rättvist? Naturligtvis inte. Fegt på gränsen till omänskligt? Absolut.

Jag slänger in en fråga, vem vill på riktigt vara den personen? Vem vill se sig själv i spegeln efter att ha bundit fast en person vid ett träd och låtsats tända på, den som med tystnad fryst ut en annan eller den som satt avklippta nålar i någons cykelsadel?

Vem?

Jag menar, någon måste ju svara ”Jag!”. Någon har ju faktiskt gjort det, gör det och tänker göra det igen. Att säga att jag blir arg och uppgiven när jag hör om mobbning fyller ingen som helst funktion, jag bara visar världen mitt missnöje och att jag inte håller med, men inget ändras med det. Inget alls. Jag måste helt enkelt bli aktiv om jag skall kunna påverka.

De stereotypa fördomsmallarna över hur en man eller en kvinna skall vara eller rent av är från födseln hjälper dagligen till att underbygga mobbing och utanförskap. Att bortförklara våld med att ”alla barn bråkar” eller att ”killar är sådana” bygger på ignorans och dumhet. En man är naturligtvis inte på ett sätt bara för att han är man och vice versa gällande en kvinna. Alla homosexuella män är inte stöpta i samma bögform precis lika lite som att alla italienare äter spaghetti morgon, middag och kväll eller att alla finländare sover med en kniv under kudden (vilket jag fick höra som barn i Sverige).

Våldsdåd och illgärningar passar inte in i ett jämställt samhälle och vuxna som sår fördomens frö hos ungdomar får sen också skörda frukterna. Att arbeta mot mobbning i alla dess former är frustrerande men mest frustrerande är den passiva ignorans som många av oss vuxna visar när det gäller att ta itu med problemet.

Vi har alla två val när det gäller att mobba. Att göra det eller att låta bli. När allt är avskalat, alla om och men diskuterade, så handlar det just om det: att göra ett val och stå för det.

Larrie Griffis / Barnkulturproducent på Luckan i Helsingfors

Chatta med Larrie ikväll och imorgon (1.11), kl 19-22 på Sluta Panta. Du hittar chatten HÄR.

Nyligen publicerat - X3M