Hoppa till huvudinnehåll

Nordiska författare riktar blicken inåt

Kandidaterna till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Kandidaterna till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Bild: Norden.org nordiska rådets litteraturpris 2016

Sedan år 1962 delas Nordiska rådets litteraturpris ut till ett skönlitterärt verk som skrivits på ett av de nordiska ländernas språk.

Verket kan vara en roman, ett drama, en dikt-, en novell- eller essäsamling eller annat verk. Verket bör dock uppfylla höga litterära och konstnärliga krav.

Nordiska rådets litteraturpris är ett prestigefyllt pris som också är betydelsefullt rent ekonomiskt – vinnaren tilldelas en summa på ca 49 000 euro (350 000 DKK).

I år har de nationella bedömningskommittéerna nominerat sammanlagt 14 verk från de olika nordiska länderna och de olika språkområdena.

Vem som får priset kungörs i samband med en stor prisgala i Köpenhamn tisdagen den 1 november.

Det sammanlagda sidantalet uppgår till 3 599 och enligt vågen väger verken 5 kg tillsammans. Av de nominerade verken är 5 lyrikverk, och om man ser till könsfördelningen är 8 verk skrivna av kvinnor och 6 verk skrivna av män. Intressant att notera att Danmark utsett två manliga lyriker att representera den danska litteraturen, medan Finlands samtliga tre kandidater (Åland inberäknat) är kvinnor.

Den privata sfären en central utgångspunkt

Under många år har en specifik litterär tendens varit tydlig i de verk man valt att lyfta fram i detta sammanhang – nämligen böcker som balanserar mellan fakta och fiktion och där författaren riktar sökarljuset inåt.

Detta år är inget undantag. Man kan till och med notera en viss ökning i de verk som specifikt, och uttalat, tar avstamp i egna erfarenheter och personliga upplevelser. Av våld och misshandel. Av missbruk och depression. Av sorg och saknad. Av död och smärta.

I bokhögen finns också ett antal berättelser där den egna familjehistorien utgör ett starkt fundament, och en rik och bördig mylla, för historien.

Kandidaterna till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Bild: Yle/Marit Lindqvist Nordiska rådets litteraturpris,nordiska rådets litteraturpris 2016

Den nordiska romanen har av hävd också tagit ett fast grepp om historien, och i år finns också ett antal verk nominerade som skildrar det egna landets, eller grannlandets, historia som en spelplats och/eller spegling av dagens värld.

Vid sidan av dessa texter finns enstaka verk som högre grad dyker ner i samtiden, och som tar fasta på aktuella och brännande frågor antingen i det egna närsamhället eller i omvärlden.

Fiktionens förhållande till verkligheten

I fjol gick Nordiska rådets litteraturpris till den norska författaren och dramatikern Jon Fosse, och vi kan konstatera att Norge också i år har två starka kandidater till priset.

Geir Gulliksen är författaren som blev förläggare och han är också mannen bakom några av de stora litterära stjärnorna i hemlandet Norge idag, nämligen Karl Ove Knausgård och Linn Ullman.

I romanen Historie om et ekteskap (även utkommen på svenska med titeln En historia om ett äktenskap) skildrar Gulliksen hur en familj faller samman när hustrun blir förälskad i en annan man. Genom att bl.a. omkullkasta våra ingrodda föreställningar om traditionella könsroller lyckas författaren få syn på oväntade aspekter av samspelet i en relation och i en familj.

Förra veckan gick Geir Gulliksens tidigare hustru ut i norska Aftenposten och ondgjorde sig över att hennes privatliv blivit offentligt på ett sätt som hon känner sig obekväm med:

”Livshendelser gjennom kjærlighetsliv, utroskap og skilsmisse, som de fleste av oss ønsker å beholde som private, er i mitt tilfelle blitt offentliggjort via en skjønnlitterær roman. Som kunst. Og jeg kan ikke gjøre noe med det.”

Marianne Bang Hansen önskar att litteraturfältet (förläggare, författareföreningen, författare, kritiker m.fl.) i högre grad skulle föra en diskussion om etik och moral i fiktionen – när överskrider en författare gränsen för det opassande, det privata, det stötande.

När ligger fiktionen alltför tätt inpå verkligheten? Det här är en diskussion som förts titt som tätt, inte minst kring Geir Gulliksens adept Karl Ove Knausgård och hans romanserie Min kamp.

Geir Gulliksen är kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Geir Gulliksen är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Bild: Oda Berby Geir Gulliksen,nordiska rådets litteraturpris 2016

Att minnas sin far

Titeln på Geir Gulliksens roman anspelar på Ingmar Bergmans klassiska äktenskapsskildring i tv-serien ”Scener ur ett äktenskap”.

En av de stora förhandsfavoriterna att ta hem Nordiska rådets litteraturpris är norska Linn Ullmann som också hon utgår från sin närmaste familjekrets i den kärleksfulla romanen De urolige (utkommen på svenska med titeln De oroliga).

Tillsammans med sin far, film- och teaterregissören Ingmar Bergman, hade Ullmann planerat att skriva en bok om faderns liv, och om att åldras.

Åren innan fadern dör träffas far och dotter under ett antal timmar för att tala om sitt gemensamma bokprojekt, men tiden går och samtalen blir allt mer fragmenterade och förvirrade. Efter faderns död sommaren 2007 förlägger dottern bandupptagningarna och bokprojektet faller i glömska.

Flera år senare skriver Linn Ullmann den personligt hållna romanen De uroliga om sitt liv i relation till sin far och till sin mor. Ett liv som präglats av olika ytterligheter. Å ena sidan av osäkerhet och kaos, å andra sidan av strikta förhållningsregler och noga utstakade vanor.

Här lägger sig fiktionen som en tunn hinna över verkligheten, och Linn Ullmann skriver själv att det är nödvändigt att skapa fiktion av personer som existerar, eller existerat, eftersom det är det enda sättet att blåsa liv i dem. Hon understryker att konsten att minnas är knuten till vår förmåga att gång på gång kunna se oss omkring med häpnad:

”For å skrive om virkelige personer, som foreldre, barn, kjærester, venner, fiender, onkler, brødre eller tilfeldige forbipasserende, er det nødvendig å gjøre dem fiktive. Jeg tror at det er den eneste måten å blåse liv i dem på. Å huske er å se seg rundt, igjen og igjen, like forbauset hver gang.”

Den danska författaren Bjørn Rasmussen skriver också om saknaden efter en död far i diktsamlingen MING. ”Ming” som fadern Flemming kallades i sin barndom.

Hand i hand med sorgen går kärleken till partnern som författarjaget står i beråd att gifta sig med, samtidigt som en avgrundsdjup depression sätter in.

Dikterna är starkt fysiska och kroppsliga, lekfullt absurdistiska och smärtsamt sköra.

Tom Malmquist är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Tom Malmquist är kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Bild: Viktor Gårdsäter nordiska rådets litteraturpris 2016,Tom Malmquist

Sorgens och förlustens landskap

Sorg och saknad är också det centrala temat i de båda svenska kandidaternas verk.

Tom Malmquists skildring av sambon Karins oväntade och plötsliga död i boken I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv.

Tom och Karin har levt tillsammans i tio år och de glädjer sig åt att bli föräldrar för första gången. I slutskedet av graviditeten drabbas Karin av symptom som tyder på en kraftig förkylning.

När Karin några dagar senare får svårt att andas åker de till sjukhuset där undersökningarna visar att Karin drabbats av akut myeloisk leukemi.

Man beslutar sig för att förlösa barnet med kejsarsnitt. Karin dör, men barnet överlever och får namnet Livia.

I boken I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv skriver Malmquist naket och öppet om sin bottenlösa sorg, sin oändliga saknad, och om sin rädsla för att drabbas av depression.

Parallellt med chocken och sorgen över en förlorad livskamrat löper också berättelsen om Toms pappa, en hårdkokt och uppskattad sportjournalist vid Expressen, som drabbats av cancer tio år tidigare och som dör bara 4 månader efter att Karin dött.

Också lyrikern Katarina Frostenson skriver om sorg och saknad, längtan och ensamhet, i verket Sånger och formler.

Den ryska poeten Marina Tsvetajeva framstår som en central gestalt i diktsamlingen – som inspirationskälla och samtalspartner, som ledsagarinna och ledstjärna.

Många dikter handlar också om den tomheten och känsla av rotlöshet som en avliden mor lämnar efter sig:

”(---) Att gå ut i världen utan en mor i den / var en händelse / att famna i luften // krypa ihop i gruset (---) Mor utan / utanför nu ingen / i hela världen (---)”

Katarina Frostenson är också den enda av de nominerade författarna som tar in världen, aktuella samhällsdiskussioner samt glimtar från det världspolitiska läget och oroshärdar i sina texter. En syrisk kvinna på tv-nyheterna eller en rumänsk tiggare utanför närbutiken sätter perspektiv på tillvaron.

Det privata blir poesi

Danmarks andra kandidat till Nordiska rådets litteraturpris är lyrikern Klaus Høeck, som i det omfattande diktverket Legacy ägnar sig åt minutiös registrering av allt som sker i vardagen runtomkring.

Självstudierna för diktarjaget på en vindlande resa fram och tillbaka i tiden där iakttagelserna avlöser varandra i snabba klipp. Ingenting är för litet eller för obetydligt för att ta plats i en dikt – och ingenting är heller för stort eller för vittomfamlande.

Fram träder ett konstruerat och fiktionaliserat jag, ett kalejdoskopiskt jag som är summan av alla möten med släkt och vänner, författarkolleger och diverse (o)bekanta. Ett ironiskt och humoristisk jag som inte drar sig för att häckla fenomen i samtiden. Ett jag som svingar sig mellan djupfilosofiska utläggningar å ena sidan och vardagens banala petitesser å andra sidan.

Elísabeth Kristín Jökulsdottir är kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Elísabet Kristín Jökulsdóttir är kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Bild: Spessi elísabet kristín jökulsdóttir,nordiska rådets litteraturpris 2016

I ett nummer av den svenska tidskriften Vi (nr 6/2016) läser jag att den isländska poeten Elísabet Kristín Jökulsdóttir hörde till de författare som ställde sig till förfogande i somras när Island skulle välja ny president.

Elísabet blev inte president, det blev Guðni Thorlacius Jóhannesson – också han författare, historiker och politiker.

Men Elísabet Kristín Jökulsdóttir är välkänd i sitt hemland där hon under de senaste åren framträtt i offentligheten för att berätta om sin alkoholism, sin bipolära sjukdom och sina våldsamma förhållanden.

I diktverket Ástin ein taugahrúga: enginn dans við Ufsaklett (Kärleken ett nervvrak. Ingen dans vid Fiskarstenen) skriver Elísabet om ett förhållande mellan en kvinna och en man – från de första trevande och kärleksfulla mötena med smicker och smek till de förringande smädelserna, de maktfullkomliga och våldsamma utbrotten av avundsjuka och ursinnighet.

Dikterna i samlingen är rättframma och nakna, självutlämnande och självrannsakande.

Våld i hemmet, missbruk, utsatthet och självskadebeetende är också centrala teman i den grönländska författaren Sørine Steenholdts novellsamling Zombiet Nunaat (Zombieland).

Sällan läser man en prosa så full av raseri och svärta.

I novellerna är det framför allt barnen som hamnar i kläm när föräldrarna eller de vuxna inte kan eller vill ta sitt ansvar.

Under de senaste åren har ett antal unga författare tagit steget in på den litterära parnassen på Grönland. Författare som skildrar ungdomens liv och vardag på ett sätt som de kan känna igen sig i och på ett språk som de kan relatera till.

Ifjol var Niviaq Korneliussen kandidat till Nordiska rådets litteraturpris med romanen Homo sapienne som handlade om fem grönländska hbtq-ungas vardag i Nuuk – en vardag fylld av längtan efter kärlek och ett försök att hitta, och skapa, sin egen sexuella identitet.

Med historien i backspegeln

Det samiska språkområdet har inte tilldelats Nordiska rådets litteraturpris sedan år 1991 när priset gick till Nils-Aslak Valkeapää för diktsamlingen Beaivi, áhčážan (Solen, min far).

Inom skönlitteraturen är det framför allt just diktverk som skrivs och publiceras på samiska, och årets kandidat från det samiska språkområdet är skådespelaren, dramatikern och författaren Sara Margrethe Oskal som i samlingen savkkuhan sávrri sániid (Outtröttliga ord) skriver korta aforistiska dikter om vardagen, livet, kulturen och naturen i Sápmi.

Om ett liv på oändliga vidder, men ändock kringskuret av skam och pådyvlade politiska beslut. Om en vardag formad av tidigare generationers händer, kunskap och arv.

Sara Margrethe Oskal är kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Sara Margrethe Oskal är kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Bild: Torill Olsen nordiska rådets litteraturpris 2016,Sara Margrethe Oskal

I den isländska författaren Guðbergur Bergssons roman Þrír sneru aftur (Tre mand vendte tilbage) spelar naturen och historien också en viktig roll.

Berättelsen utspelar sig vid tiden före och efter andra världskriget på en avlägset belägen gård vid den isländska sydkusten. Till gården kommer män från såväl England och Tyskland som Amerika, och den isolerade gården blir ett slags sinnebild för landet Island. Ett land som vid den här tidpunkten befinner sig mitt emellan olika utländska intressesfärer och där influenser utifrån inte enbart tas emot med tacksamhet och öppna armar.

Den isländska poeten Einar Benediktsson har varit inspirationskälla till den färöiska författaren Carl Jóhan Jensens brett upplagda roman Eg síggi teg betur í myrkri (Jag ser dig bättre i mörker – inledningen till ett glädjespel).

I romanen får vi följa poeten och äventyraren Benedikt Einarsson (som han heter i berättelsen) på hans sista färd och hans sista dag i livet. Han befinner sig ombord på passagerarfartyget s/s Lyra på väg från Bergen till Färöarna. Vi skriver lördagen den 26 augusti 1939 – andra världskriget kommer att bryta ut bara några dagar senare.

Romanen framskrider i fragmentariska klipp genom tid och rum där vi får ta del av Benedikt Einarssons liv och gärningar, hans visioner för ett moderniserat och industrialiserat Island, hans bakslag och hans tillkortakommanden. Ett liv fullt av svek och ovilja att se sanningen i vitögat.

Berättelsen blir till en enda kalejdoskopisk mosaik av drömmar och minnesbilder som flimrar förbi läsaren i ett slags medvetandeström där morfinet håller på att långsamt bryta ner både kropp och sinne.

Familjehistorier som grogrund för berättelser

De finländska kandidaterna, Sirpa Kähkönen och Sabine Forsblom, liksom Ålands egen kandidat Carina Karlsson rör sig alla tre på olika sätt i historiska miljöer och epoker med rötter i den egna släkthistorien.

Sirpa Kähkönens Graniittimies (Granitmannen) handlar om tiden efter inbördeskriget och tar avstamp i Kähkönens farfars historia.

Det unga och idealistiska paret Klara och Ilja lämnar Finland för att likt många andra bygga upp ett framtida utopiskt paradis i Petrograd. Men livet blir inte som de tänkt sig och drömmarna krossas obönhörligt mot verklighetens armod och ideologiskt missriktad tyranni.

Sirpa Kähkönen är kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Sirpa Kähkönen är kandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2016. Bild: Tommi Tuomi nordiska rådets litteraturpris 2016,Sirpa Kähkönen

I Mirakelvattnet av Carina Karlsson rör vi oss tidsmässigt mellan 1860-talet och år 1933 när vi följer torparflickan Johannas väg från hemmet i Tranvik till gården Löfvik som ligger intill Kyrksundet ”som ett smycke i sjöns gröna brudsläp av skog”.

Historien om Johanna är på sätt och vis en traditionellt uppbyggd släktkrönika som speglar en tid och ett samhälle via ett enskilt livsöde.

Livet på Löfvik påverkas av händelser som på olika sätt griper in i och sätter sin prägel på vardagen - allt från Titanics förlisning till efterkrigstidens ekonomiska uppsving med påfallande instabilitet och börskrasch.

I efterordet noterar Carina Karlsson att Löfvik enstaka hemman i Sund på Åland i flera hundra år tillhörde hennes släkt – troligen redan från början av 1500-talet till år 1934 när gården såldes.

Sabine Forsblom är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris med Maskrosgudens barn, den andra romanen om en arbetarklassfamilj i 1970-talets Tattarmosan i östnyländska Borgå.

I centrum för handlingen står flickan Betinkan som skärskådar allt och alla i sin näromgivning. Fram växer en studie i samhällsbygge och klassmedvetenhet där texten pendlar mellan det galghumoristiska och det gravallvarliga, det karnevalistiska och det dråpliga.

  • Marthaförbundet vill inspirera Karlebyfamiljernas matvardag

    Projektet Tack för maten! Vill locka barn att prova ny mat.

    Barnfamiljernas vardagsmeny består ofta av ungefär fem återkommande rätter. Det här vill Marthaförbundet ändra på. På torsdagen bjöd man in till en inspirationskväll i Hållhagens skola i Karleby.

  • Med blicken stadigt fäst på Youtube

    På lördag är det fest i Borgå för alla som gillar Youtube.

    På lördag är det fest i Borgå för alla unga som gillar att följa med kända profiler på Youtube. Många inhemska youtuber är då på plats i Konstfabriken.

  • Riksdagen röstar om Anne Berners förtroende

    Omröstningen sker på initiativ av socialdemokraterna.

    Riksdagen röstar i dag om förtroendet för kommunikationsminister Anne Berner från Centern. Omröstningen sker på initiativ av socialdemokraterna efter att riksdagen diskuterat Berners agerande i frågan om statsbolaget Finavias förlustbringande derivataffärer.

Läs också

  • En signalflagga på toppen av kroppen

    Kort, långt eller inget alls - håret berättar vem du är.

    Vår identitet är något vi ständigt skapar, presenterar, visar för världen. I den processen spelar håret en viktig roll. När vi klipper, fönar, fuskar och färgar formar vi också vår identitet. Försöker få håret att berätta vem vi är – eller vill vara.

  • Dyrt barnskydd privatiseras i snabb takt

    Privata aktörer får starkare grepp om marknad.

    De privata aktörernas roll har vuxit så det knakar inom barnskyddet och de flesta anstalter drivs i dag av företag. Än så länge har myndigheterna beslutanderätt i de viktigaste frågorna, så som omhändertagning.

  • De vackraste klänningarna på Oscarsgalan 2016 - hur blir det i år?

    En tillbakablick och en prognos för årets festmode.

    Att gå på den klassiska och arketypiska röda mattan, symboliserar att gå på berömmelsens och glamourens smala väg. Det är få som får spegla sig i stjärnglansen och publikens blick kan vara både smekande och dömande. Vi tar en titt på de vackraste kreationerna i fjol och spår årets trender.

Nyligen publicerat - Kultur och nöje

  • En signalflagga på toppen av kroppen

    Kort, långt eller inget alls - håret berättar vem du är.

    Vår identitet är något vi ständigt skapar, presenterar, visar för världen. I den processen spelar håret en viktig roll. När vi klipper, fönar, fuskar och färgar formar vi också vår identitet. Försöker få håret att berätta vem vi är – eller vill vara.

  • De vackraste klänningarna på Oscarsgalan 2016 - hur blir det i år?

    En tillbakablick och en prognos för årets festmode.

    Att gå på den klassiska och arketypiska röda mattan, symboliserar att gå på berömmelsens och glamourens smala väg. Det är få som får spegla sig i stjärnglansen och publikens blick kan vara både smekande och dömande. Vi tar en titt på de vackraste kreationerna i fjol och spår årets trender.

  • Vinn biljetter till Melodifestival-finalen!

    Ta chansen, du kan vara på väg till Mello-finalen.

    Sveriges uttagning till Eurovision Song Contest pågår som bäst. Den 11 mars är det final i Friends Arena, Stockholm. Vi har ett par biljetter till finalen, och vi vill ge dem till dig. Men klarar du våra kluriga frågor?