Hoppa till huvudinnehåll

Inkomstskillnaderna ökar inte i Finland

Kampens köpcentrum i Helsingfors, ingången mot öster
Kampens köpcentrum i Helsingfors, ingången mot öster Bild: Yle/ Patrik Schauman Kampen (köpcentrum)

Inkomstskillnaderna har inte ökat i Finland på 15 år. Arbetslöshetsersättningarna har jämnat ut skillnaderna när arbetslösheten har ökat. Utvecklingen i framtiden beror till stor del på vår egen politik.

Markus Jäntti är Finlands kanske mest erkända expert på inkomstskillnader. Han är professor i offentlig ekonomi vid Helsingfors universitet och Statens ekonomiska forskningscentral. Även om han själv har profilerat sig som en nationalekonom på vänsterkanten förlitar sig många högersinnade ekonomer på honom i frågor som berör inkomstfördelning.

Till exempel flaggade Samlingspartiets Juhana Vartiainen nyligen i OBS debatt med att han stöder sig på Markus Jäntti i sådana frågor.

professor Markus Jäntti
Professor Markus Jäntti professor Markus Jäntti Bild: Yle/ Patrik Schauman markus jäntti

Markus Jäntti ser att de mått man internationellt brukar använda för att mäta ekonomisk ojämlikhet inte visar någon egentlig ökning av inkomstskillnaderna i Finland.

- Inkomstskillnaderna i Finland har under de senaste femton åren inte rört på sig. Inte när man ser på skillnaderna i toppen, inte när man ser på hela befolkningen, och inte när man ser på låginkomsttagare.

Under 1980-talet var inkomstskillnaderna i Finland på historiskt låg nivå. Under årtiondets sista år ökade inkomstskillnaderna fram till den ekonomiska krisen i början av 1990-talet.

- Under den ekonomiska krisen hände förvånansvärt lite med inkomstskillnaderna trots den massiva arbetslösheten. Sedan när krisen var över och ekonomin tog fart började inkomstskillnaderna öka snabbt cirka 1994-1995, och fortsatte att öka kraftigt till millennieskiftet. Efter år 2000 har de hållit sig på ungefär samma nivå, säger Jäntti.

Graf över inkomstfördelning i Finland 1987-2014
Källa: Statistikcentralen Graf över inkomstfördelning i Finland 1987-2014 Ginikoefficient,Finland,inkomstfördelning

Till exempel brödköerna i dagens Finland kan vara ett tecken på ökade samhällsklyftor, men bevisar dem inte. Dels har brödköerna funnits sedan början av 90-talet, dels kan de som köar vara en så liten del av befolkningen att de inte syns i statistiken för hela landet.

Den enda befolkningsgrupp där Markus Jäntti ser en förändring är ensamförsörjarhushållen.

- Deras relativa utsatthet har ökat en del, och man kan säga att barn i ensamförsörjarhushåll är mera utsatta än barn i genomsnitt. Men inte heller där är förändringen tillräckligt klar för att man ska se den på befolkningsnivå, och den skedde redan för tio år sedan.

Direktörernas bonusar märks inte

Trots den offentliga diskussionen om direktörslöner och bonusar visar inte statistiken några tecken på att direktörernas inkomster skulle ha dragit ifrån vanliga löntagare under 2000-talet.

- Uppenbarligen är inte direktörslöneutvecklingen tillräckligt dramatisk för att påverka den totala statistiken. De ökningar som folk talar om syns inte. Det finns två möjliga förklaringar. Den ena är att de inte har inträffat, och att vi får de här idéerna från annat håll. Det andra är att det har skett men att det sker på sätt som vi inte kan mäta, säger Jäntti.


Grafen visar de 100 personer som hade de högsta beskattningsbara inkomsterna totalt år 2015. Inkomsttoppen domineras av kapitalinkomster.

De chefslöner som betalas ut i Finland syns i statistiken. Andra belöningssystem såsom bonussystem där chefer får köpa aktier till billiga priser om de har lyckats få börskursen att stiga, syns inte då aktierna köps.

Om aktierna är köpta och säljs öppet på börsen kommer de in i statistiken i försäljningsögonblicket.

- Där kan man tänka sig att statistiken är ofullständig. Idealiskt skulle förändringar i förmögenhet synas som inkomster, men det är svårt att mäta dem. Över lag är vår uppfattning att vi inte är speciellt bra på att mäta toppen av inkomsterna. Finland är ändå ett land där mätningen hör till de bästa i världen, säger Jäntti.

I princip borde ändå alla bonussystem, där den som fått bonusar har realiserat sin vinst så att hen kan använda sina pengar, synas i statistiken. Men man kan tänka sig situationer där det inte fungerar.

- Om ökade direktörsinkomster smusslas utomlands så att de inte kommer in i den inhemska statistiken så kan vi inte observera dem, säger Jäntti.

Otrygghet kan inte mätas i pengar

Den ekonomiska ojämlikheten kan också öka mer än man tror om låginkomsttagarna får det sämre utan att det syns i statistiken. Så var det till exempel under recessionen i början av 1990-talet.

Då hade många företagare som gick i konkurs tagit utländska lån som blev dyrare när marken devalverades. Deras utgifter ökade alltså samtidigt som inkomsterna sjönk, men bara de minskade inkomsterna syntes i statistiken.

Liknande problem kan också bidra till dagens brödköer.

- Det är möjligt att folk är trängda på grund av att de har skulder och kostnader för skulder som överstiger inkomsterna. Sådant är väldigt svårt att mäta men äter definitivt upp konsumtionsutrymmet, säger Markus Jäntti.

Det kan också hända att uppfattningen av ökad otrygghet beror på förändringar som inte kan mätas i pengar.

- Många kan till exempel uppleva att de är mera ekonomiskt utsatta för att de ser risken att förlora sitt arbete som större, till exempel för att de ser att andra förlorar sitt arbete. En annan möjlighet är om man har skaffat sig en lägenhet och har skulder med räntor och amorteringar att ta hand om, och oron över om man kan betala dem nästa år är stor. Eller om man förväntar sig att inkomsttryggheten kommer att bli sämre i framtiden på grund av den offentliga ekonomins problem. Det kan vara mycket verkligt för en ensamförsörjarmor, men det går inte att fånga upp genom att mäta i euro och cent, säger Markus Jäntti.

Det finns undersökningar där man försöker se på sådana frågor och fattigdomsforskning där man försöker mäta sådant.

- Men om man fångar upp sådana här känslor av otrygghet så avviker de rätt kraftigt från det sätt som vi vanligen ser på de här frågorna, vilket är att mäta fördelningen av inkomster och fördelningen av konsumtionsmöjligheter.

- Det leder till den lite konstiga situationen att jag tror att en del av uppfattningen att inkomstskillnaderna ökar i Finland beror på att vi importerar den internationella diskussionen. Vi föreställer oss att den gäller också här, säger Markus Jäntti.

Importerad oro?

I många andra länder har utvecklingen varit en annan än i Finland. Till exempel i Sverige har inkomstklyftorna ökat under senare år. Tidigare följde vi ganska långt samma trender.

I båda länderna var inkomstskillnaderna minst ungefär år 1980. Under de senaste 30 åren har de ökat kraftigare än i många andra länder.

- Å andra sidan startade både Finland och Sverige från en ganska låg nivå. Ser man på de senaste tio åren har inkomstskillnaderna i Sverige ökat en hel del, men inte i Finland.

Också i resten av OECD-länderna varierar utvecklingen starkt. Både i Frankrike och Kanada har inkomstskillnaderna varit mer eller mindre oförändrade. I USA och Storbritannien har de däremot ökat ganska mycket.

- Men också där var ökningen störst på 90-talet. Därefter har det inte inträffat värst mycket förutom att inkomsterna i de här länderna har koncentrerat sig till toppen under de senaste åren, säger Markus Jäntti.

Utvecklingen i USA och Storbritannien har ändå debatterats mycket i offentligheten, bland annat på grund av Brexit och presidentvalet mellan Hillary Clinton och Donald Trump.

- Det leder till den lite konstiga situationen att jag tror att en del av uppfattningen att inkomstskillnaderna ökar i Finland beror på att vi importerar den internationella diskussionen. Vi föreställer oss att den gäller också här, säger Jäntti.

TE-byrån i Vasa.
TE-byrån i Vasa. Bild: Yle/Joni Kyheröinen sysselsättning,arbetslöshet,Vasa

Arbetslöshetsersättningar dämpar inkomstklyftor

Frågan är ändå om de växande inkomstklyftorna i den anglosaxiska världen kan smitta av sig till Finland.

- Det är absolut inte uteslutet. Det är skäl att komma ihåg orsaken till att inkomstklyftorna inte ökade under krisen på 90-talet, då arbetslöshetsprocenten steg till nästan 20, och till att klyftorna inte har ökat nu då vi har en kris som är mindre intensiv men av en mycket längre karaktär: Vi har trygghetssystem som motverkar till exempel de inkomstbortfall som sker då arbetslösheten ökar, säger Markus Jäntti.

Visserligen minskar inkomsterna för dem som förlorar sitt arbete, men arbetslöshetsersättningarna dämpar fallet. Om då dessutom ungefär lika stora andelar av befolkningen i olika löneklasser förlorar jobbet försämras inkomsterna jämnt över alla samhällsklasser, vilket håller inkomstskillnaderna oförändrade.

- Så det finns förklaringar till att skillnaderna inte ökar: Det är att de system vi har för att motverka dem fungerar. Nu finns det rätt mycket förändringstryck på de här systemen. Hur det går med dem är rätt långt en politisk fråga. Om man är mån om små inkomstskillnader så skall man vara nöjd och stolt över att inkomstskillnaderna inte har ökat trots att det finns problem i ekonomin, säger Jäntti.

Tillväxt ökar klyftorna i samhället

På grund av att alla nordiska länder har system för att stöda dem som mister sitt jobb påverkas inkomstfördelningen i dem på liknande sätt av ekonomiska konjunkturer.

- I nordiska länderna brukar inkomstskillnaderna öka rätt lite under lågkonjunkturer med arbetslöshetschocker, men sedan när det blir ett uppsving tenderar de bättre betaldas inkomster att öka först. Det beror på att kapitalinkomster och företagarinkomster ökar snabbare än löneinkomster. Blir det ett uppsving så som vi alla hoppas kommer väldigt sannolikt inkomstskillnaderna att börja öka också i Finland.

Ökade klyftor ger tillväxt?

Det är inte helt klart varför inkomstklyftorna i Sverige under de senaste åren har ökat mer än i Finland.

- Det beror delvis på att den svenska ekonomin har gått relativt bra de senaste åren. Men det beror inte bara på tillväxten. I Sverige har man gjort förändringar i behandlingen av företagarinkomster som gör att företagarna kan ta ut en större andel av sin tillväxt som kapitalinkomster. Det ser ut att ha lett till ökade inkomstskillnader eftersom beskattningen av speciellt höga kapitalinkomster är fördelaktigare än vad den är för löneinkomster, säger Jäntti.

Enligt mer marknadsliberala nationalekonomer bidrar skattereformen till den bättre ekonomiska utvecklingen i Sverige. Markus Jäntti vill ändå inte köpa den förklaringen.

- Det tycker jag att skulle vara att ta några steg för mycket. Vi har samma typ av situation i Finland. Varför inkomstskillnaderna är olika är en mera intrikat fråga. Det finns knappast en enkel förklaring till det.

Osäkerheten kring inkomstskillnader är inte oväntad. Inkomstfördelningen påverkas av en komplicerad uppsättning krafter. Den påverkas av arbetsmarknaden, lönesättningen, kapitalmarknaden, företagsinkomster, hur beskattningen förändras och vad som händer med inkomstöverföringar och de omständigheter som ligger som grund för hur inkomstöverföringarna bestäms.

- Vi vet att det som händer i framtiden beror centralt på om det kommer ett uppsving i ekonomin och på vad vi bestämmer om våra egna angelägenheter, säger Markus Jäntti.

Grafen över inkomsttoppen korrigerad 2.11.2016 kl 13: Uppgifter i den tidigare versionen gällde enbart Nylands hundra-i-topp, nu visas hela landets inkomsttopp som det var tänkt. / Linus Lång, Yle Nyheter

Artikeln är en del av Svenska Yles satsning Ett tudelat Finland, som granskar skillnader i samhället. Vi tittar närmare på ämnesområdena hälsa, kostvanor, boende, utbildning, teknik, ekonomi och arbetsmarknad.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes