Hoppa till huvudinnehåll

"Jag har ljugit för mig själv"

wivan kamb ler
Och jag har förträngt det mesta, säger Wivan Kamb. wivan kamb ler Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

Wivan Kamb bor på åttonde våningen, i centrum av Jakobstad. Med den perfekta utsikten över stadskärnan har hon äntligen fått tid att tänka tillbaka på allt som hänt där nere. Roliga saker, men också saker hon förträngt. Som tiden på barnhemmet, äktenskapet med den våldsamma alkoholisten och sonen Pontus som är uteliggare idag.

- Jag har inte hört något av Pontus på över fem år nu, säger Wivan. Men det vet jag, att han har aldrig jobbat, och han har inget hem.

Nu är Wivan gift med Bengt. Det är hennes andra äktenskap, och tillsammans med Bengt har hon barnen Frans och Lina. Barnbarn har de också fått och innan Bengt blev sjuk för ett par år sedan hann de ha många fina år ihop.

- Fast klart att det fanns motgångar också, säger Wivan.

- Devalveringen var ju inte så kul till exempel.

Bengt och Wivan var affärsmänskor, och drev både bodyhallar, hälsokostaffärer och solarier ihop.

wivan som ung i en hälsokostaffär
Det var ju lite fejkat på den tiden, säger Wivan. Att man fick resa så mycket i jobbet. Så jag har faktiskt fått se världen lite, tack vare åren i hälsokostbranschen. wivan som ung i en hälsokostaffär Bild: Yle/Matti Palmu wivan kamb

Men då devalveringen kom så förlorade de allt de ägde, på en natt nästan, kändes det som.

- Som tur hade barnen flyttat hemifrån då redan, säger Wivan. För vi blev så fattiga att vi inte visste vad vi skulle äta vissa dagar.

Wivan minns hur männen från utmätningen kom och lade lappar på villan, på båten, på bilen...

- De tog allt och det räckte så länge innan vi började få några bidrag att vi aldrig klarat oss utan släktingarnas hjälp.

wivan ler finurligt
Jag hittade en tonfiskburk, minns Wivan. Så det blev sås på det. Och makaroner finns det ju alltid. wivan ler finurligt Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

Det var släktingar till Bengt som ställde upp, för själv hade Wivan inga. Hon växte upp som föräldralös flicka och betydelsen av det har hon förstått först nu.

- Det är först nu som jag vågar titta tillbaka. Jag har varit så skyddslös och egentligen har jag förträngt det mesta. Jag har ljugit för mig själv och tänkt att oj, vad bra jag har det. Men det har ju inte varit bra. Inte alls.

wivan går ensam i lägenheten
Nu när Wivan lever ensam smyger minnena sig på. Ett efter ett. wivan går ensam i lägenheten Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

Nuförtiden hänger det ett stort collage på väggen i Wivans matsal. Det går från golv till tak och består av fotografier från hela livet.

- Jag behöver en översikt, förklarar Wivan.

Men innan hon limmade ihop collaget fanns det annat att fixa. Bengt hade precis blivit sjuk och intagen på vårdhem och Wivan skulle plötsligt lära sig att sköta allting själv. Datorer, räkningar och glödlampor.

- Jag sålde till och med våra affärslokaler på egen hand. Och då kom det provision. Och den provisionen smällde jag iväg på en månad. Och det var roligt!

wivan kamb sjunger
Jag köpte smycken och kläder och... Ja, till sist måste jag sluta shoppa för jag kände ju hur folk började titta på mig på stan och tänka att se nu. Se nu vad hon bär hem! wivan kamb sjunger Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

Det kändes precis som när jag var ung, minns Wivan. Då jag fick min första lön.

wivan kamb som ung
Då shoppade jag upp hela lönen på en dag, minns Wivan. Och slängde allt jag hade handlat på hotellsängen och sa till orkesterkillarna att se nu. Se vad jag har köpt! wivan kamb som ung Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

I collaget på väggen hänger många bilder från orkestertiden, men också många från tiden på barnhemmet. Wivan växte upp på barnhem, eftersom hennes mamma dog då Wivan var åtta månader. Hennes pappa drack och dog när Wivan var elva år.

- Och jag visste inget om något, för det fanns ingen grav.

Till kompisarna ljög hon och sa titta, där är pappas bil! Fast pappa var borta och bilen var föreståndarens.

barnhemsbarnen på rad
Jag är bitter på barnhemstanterna, säger Wivan. Om jag nu får vara det. För de brydde sig inte om oss. barnhemsbarnen på rad Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv
När jag var sjuk fick jag gå till sjukhuset helt själv, fast jag var liten. Också då det var blindtarmen som nästan sprack.― Wivan
wivan kambs morsdagskort
Wivan Kamb hade ingen mamma, men skrev morsdagskort iallafall. wivan kambs morsdagskort Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

- Och av barnen har det gått på tok för nästan alla, säger Wivan. Om jag har blivit till något så är jag den enda. Det bara jag och en annan kvinna som lever. De andra har knarkat ihjäl sig eller tagit livet av sig. Här, i Sverige och i USA.

wivan åker skidor som ung
Jag var expert på att förtränga, minns Wivan. Jag tänkte oj, vad bra jag har det. wivan åker skidor som ung Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

Barnen på barnhemmet var skyddslösa och Wivan märkte många gånger hur mänskorna omkring passade på att utnyttja dem just därför.

- För att vi var skyddslösa, föräldralösa.

En sommar skulle hon bo hos ett par, där mannen försökte krypa ner i hennes säng redan den första natten.

Och i nittonårsåldern lockades hon in i ett destruktivt äktenskap med en kollega från orkestern.

wivan kamb som ung
Nu i efterhand tycker jag att han tvingade mig till giftermålet, säger Wivan. För han sa att han var den enda som kunde ta hand om mig. Och så påminde han mig om att jag redan skrivit på ett kontrakt när det gällde musiken som vi skulle göra ihop, en lång tid framöver. Och det var ju sant. Jag hade ingen annanstans att gå. Trodde jag. wivan kamb som ung Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

Med sin man både spelade Wivan, och sjöng.

- Musiken var viktig för mig, säger hon. Men allt det andra... Våldet. Alkoholismen.

- Och vi hade inget hem. Vi bodde bara på olika hotellrum, genom hela äktenskapet.

I samma veva fick de sonen Pontus.

- Han som är uteliggare idag, säger Wivan.

Senast Wivan träffade honom var när hans pappa dog.

- Då ville Pontus att jag skulle komma med honom på begravningen, så då gjorde jag det. Bara för hans skull.

Wivan hade förberett sig noga, genom att spraya en blomma helt svart och genom att skriva ett långt brev till sin ex-make.

- Och sen kastade jag både brevet och rosen ner i graven.

Wivan tog en kopia av brevet, ifall hon skulle vilja läsa det igen.

wivan kamb läser ett brev
"Jag skriver detta brev till dig, fast du är död. Pontus har varit uteliggare i flera år, utan hem. Han har inte fått någon uppfostran. Många gånger har han inte haft mat heller, utan ätit hundmat. Hur tror du att det känns som mamma? Du bad aldrig om förlåtelse i ditt liv och jag kommer aldrig att förlåta dig. Så vila i frid." Wivan läser ur brevet hon skrivit till sin avlidne exmake. wivan kamb läser ett brev Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

- Men nu när jag läser igenom det här brevet så minns jag ändå tillbaka lite, säger Wivan. Att inte var han så dum ändå, när det kom till sång och musik. Det kom fram något där... i alla fall.

wivan på fotografier som ung
Att göra musik med honom, det var ju en del av livet, säger Wivan nu. Åtta år av mitt liv. Som borde ha varit mina bästa år, men. wivan på fotografier som ung Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

Efter att det första äktenskapet tog slut har Wivan fortsatt att musicera på egen hand, med stora konserter och inbandningar på både kassett och video.

- Utan musiken skulle jag inte vara den jag är idag. Det vet jag.

Jag hade dåliga betyg i skolan. Ingen kunde ju hjälpa mig med läxorna. Men Winston Churchill. Han var ju också jättedålig i skolan.― Wivan
wivan sjunger på stillbild
När Wivan Kamb fyllde femtio år höll hon en stor jubileumskonsert. wivan sjunger på stillbild Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

Nu är Wivan också tacksam för alla år hon fått med Bengt och barnen.

- Och med fakta på hand så har jag nog inte varit så lätt att leva med jag heller.

- Jag har haft svårt att älska. Jag kan bara älska mina barn. Och så fort någon är elak mot mig så blir det taggarna emot. Direkt. Jag vet inte varför. Jag kan inte förklara det. Men jag har känt att jag har blivit utnyttjad. Hela livet. Av alla. Också av mina väninnor.

Wivan kan! Och Wivan gör! Oj, kan du sy det här åt mig? Oj, kan du klippa mig? Jag hann inte till frissan idag.― Wivan härmar sina väninnor
wivan kamb pratar i telefon
Men för två år sedan började jag äntligen säga ifrån, berättar Wivan. Att nu får det räcka. Nu gör jag ingenting! Nu sköter jag bara mig själv och mitt, framledes. wivan kamb pratar i telefon Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv
wivan kamb avslutar samtalet
Och nuförtiden är väninnorna inte så många, säger Wivan. Nej, man har inte så många kvar sen då man inte längre gör nån nytta. wivan kamb avslutar samtalet Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv
utsikt från balkong
Idag trivs Wivan med ensamheten, och med utsikten från lägenheten på våning åtta. utsikt från balkong Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

- Det är alldeles för lätt att be om hjälp, tycker Wivan.

Av Gud också.

- Man ber om hjälp. Men man glömmer att tacka. För mycket av det man ber om går ju faktiskt i uppfyllelse.

wivan tittar upp mot himlen
Jag vill tro att det finns en själ, säger Wivan. En själ som far upp till himlen. Och jag inbillar mig att jag står där vid porten. Jag vet att jag har syndat. Men jag tror jag kommer in i alla fall. wivan tittar upp mot himlen Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv
himlen
himlen Bild: Yle/Matti Palmu himlaliv

Läs också

Tro

  • "Vi såg kommunismen som en lek" - Kristi Ainjärv växte upp i Estland under sovjettiden

    I Kristi Ainjärvs skola handlade alla sånger om Lenin.

    Kristi Ainjärv var femton år då Estland blev självständigt och allting blev nytt. Den långa sovjettiden var plötsligt över, gränserna öppnades och hjälpsändningarna började strömma in i landet. Butikerna fylldes långsamt med spännande varor, man fick resa och ta reda på hur andra mänskor levde sina liv. - Frågorna var många och vi var oändligt nyfikna, minns Kristi.

  • Martin Luther - omstridd reformist och misstolkad livsnjutare

    Mannen som bröt med kyrkan och sökte en nådig Gud.

    Martin Luther var en präst, teolog och munk som levde i Sachsen i nuvarande Tyskland på 1500-talet. Han var kritisk till den katolska kyrkans praxis och moraliska förfall, och inledde reformationen med sin protest mot kyrkan. Den gav till slut upphov till en helt ny kyrka.

  • Iman Meskini om Skam-skådespelarna: "Vi är varandras cheerleaders"

    Iman Meskini blev världskänd som Sana i Skam.

    Iman Meskini var 19 år när hon med resten av skådespelarna i Skam blev världskända över vad som kändes en natt. Idag föreläser hon om livet som ung muslim: om allt från att om hon tror på Gud till att om hon duschar med sin hijab.

Nyligen publicerat - Tro