Hoppa till huvudinnehåll

Maija-Leena lämnade gammallaestadianismen

Maija Leena-Rova
Bokaktuella Maija-Lena Rova. Maija Leena-Rova Bild: Yle/Parad Media maija-leena rova

Det är nu 50 år sedan Maija-Leena Rovas familj splittrades. Hon var i de lägre tonåren när läromässiga meningsskiljaktligheter ledde till att hon och hennes föräldrar lämnade gammallaestadianismen, medan hennes äldre syskon som redan flyttat hemifrån stannade kvar. Nu ger hon ut en antologi där tio personer beskriver sin kamp för att bryta sig loss ur väckelserörelsen.

Det finns idag runt 100 000 gammallaestadianer i Finland. Rörelsen är starkast i Österbotten och i Uleåborgstrakten. Inom gammallaestadianismen finns flera undergrupper och subkulturer. Gemensamt för dem alla är synen att barn är en gåva från Gud och därför är preventivmedel förbjudna. Man ska gå på andaktsmöten flera gånger i veckan. Man ska göra bättring för att få syndernas förlåtelse.

Utbrytare får mentala problem

Rörelsen är också misstänksam mot det mesta som inte fanns på grundaren Lars Levi Laestadius tid (1800-1861). Till exempel är tv förbjudet i hemmen och filmer och böcker som beskriver "syndfullt leverne" rekommenderas inte.

– Det finns olika sorters familjer också inom gammellaestadianismen, och det har inte varit lika svårt för alla som brutit sig ut. Gemensamt för de ex-laestadianer som kommer till tals i den här boken är ändå att de känt ett starkt främlingsskap i världen utanför, och varit tvungna att bygga upp hela sin identitet på nytt. Alla har också upplevt olika grader av mentala problem så som depression.

Får inte bestämma över sin egen kropp

Maija-Leena Rova har sammanställt boken Uskon sota keittiössä (ungefär: Trosstriden i köket) där hon själv och nio andra erfarenhetsexperter berättar om hur de tog sig ur rörelsen. Till delar argumenterar boken på ett teologiskt plan, men det starkaste i den är de personliga berättelserna.

– Till exempel upplevde många av kvinnorna att de inte hade någon självbestämmanderätt över sin egen kropp. De tänkte på sin hälsa och hade ingen lust att föda tio barn. Eller så kunde de inte få barn alls, och upplevde det som direkt mobbning när släktingar tittade på magen och frågade när kvinnan skulle genomföra sin främsta uppgift.

Flickorna skötte hushållet

Berättelserna i boken sträcker sig från tidigt 60-tal till nutid. Maija-Leena Rova själv var så pass ung när hon lämnade gammallaestadianismen att hennes upplevelser från tiden inom rörelsen grundar sig på barndomsminnen. Det fanns nio barn i familjen, och all fritid gick åt till hushållsgöromål, åtminstone för flickornas del.

– Jag diskade och skurade och bonade golv. Det var viktigt att alla barnen hjälpte till. I en så stor familj fanns det alltid saker som behövde göras.

Kyrkan alltför slapphänt

Nordens största andliga evenemang är de finländska gammallaestadianernas nationella sommarsammankomst Suviseurat. Då samlas mellan 70 000 och 80 000 personer, en stor del av dem barn och unga, för att lyssna på Guds ord och sjunga Sions sånger. Efter att inte ha deltagit i evenemanget på tiotals år, besökte Maija-Leena Rova Suviseurat för några år sedan.

– Jag gick dit av intresse, för att höra om linjen hade mjukats upp och blivit modernare. Jag blev nog besviken, för det som predikades lät väldigt likt det som sades i min barndom.

Maija-Leena Rova tycker att kyrkan borde ta klarare avstånd från de strängaste reglerna inom rörelsen. Enligt henne är kyrkan för mesig i sin vilja att vara tolerant. I stället borde man kräva mera. De hårdaste förbuden och lärotolkningarna hör inte hemma i ett modernt samhälle, tycker hon.

"Du får hellre dö än lämna trossamfundet"

När Maija-Leena Rova var en liten flicka ville hon gå och se Sound of Music på bio, precis som alla de andra flickorna i kvarteret. När hon gick till sin mamma för att be om pengar fick hon nej, med motiveringen att det var syndigt.

– Mina föräldrar var ändå alltid kärleksfulla, de hotade inte med helvetet. Men det finns i den här boken en person som upplevt att hennes egen mamma sa till henne, att hon hellre vill se dottern död än utflugen ur trosgemenskapen.

Hur stor variationen är inom gammellaestadianismen har gått upp för Maija-Leena Rova först på senare dagar, när hon kommit i kontakt med laestadianer i storstäder och i akademiska familjer, där hon upplever att värderingarna är mjukare.

– När vi var små förhindrades vi att ta del av information om världen utanför. Böcker fick man läsa i smyg. På det sättet hålls medlemmarna i ovetskap, och det krävs en enorm kamp för att lyckas bryta sig loss.

Efter Nio om kamp den 7 november i Yle Fem samt på Arenan.

Mer från programmet