Hoppa till huvudinnehåll

Det lyckliga Svenskfinland - en myt för många unga

Ung kvinna
Folk är snabba att ge råd utan att veta hur det är att vara arbetslös, säger Rebecka Vilhonen. Ung kvinna Bild: Yle/Maud Stolpe-Asunta nb rebecka vilhonen,arbetslösa,unga vuxna,Kvinna,Åbo

Rebecka Vilhonen bor på sin brors soffa i Åbo och ägnar en stor del av sin tid till att söka jobb. Trots kandidatexamen och erfarenheter av arbetslivet har hon fått back på otaliga jobbansökningar.

- I början nischade jag mitt sökande till de områden som jag har min kompetens för, men jag insåg snabbt att det inte var riktigt rimligt. Då började jag vidga sökandet mer och mer. I dag söker jag ett hurudant jobb som helst, säger hon.

I det skedet jag registrerar mig betyder det att jag har gett upp.

Rebecka har inte anmält sig som arbetslös. Det betyder att hon går miste om både arbetslöshetsunderstöd och andra samhälleliga stöd. Det är ett medvetet val.

- I det skedet jag registrerar mig betyder det att jag har gett upp. Då har jag gjort allt jag kan göra för att få ett jobb och då behöver jag någon annans hjälp.

Ännu är hon ändå hoppfull och ägnar dagarna åt att sitta vid datorn och fylla i jobbannonser.

- Jag är ganska envis. Jag tror inte att jag kommer att komma till det att jag ger upp. Jag ger mitt allt och skickar en massa mejl och fyller i elektroniska ansökningsformulär.

Rebecka har i flera repriser jobbat utomlands och kan konstatera att det faktiskt kan vara en viss skillnad också i jobbsökandet här och på andra ställen. När hon för ett år sedan bodde i Skottland gick det bra att försörja sig på snuttjobb.

- Största skillnaden var att man kunde se lappar i skyltfönster där det stod "help wanted" eller vad som helst. Det var bara att gå runt på stan med sin CV och dela ut dem. Där träffade man folk och hade personlig kontakt. Det saknas här där allt sker via en datorskärm.

Att skriva och titta på tv kostar lite men ger mycket

När man är utan jobb gäller det att också hitta på något vettigt att sysselsätta sig med vid sidan av jobbsökandet.

En sådan hobby är att skriva. I fjol skrev Rebecka en bok om hur det var att vara arbetslös i Finland. Hon hittade ändå ingen som ville publicera den. Hon lät sig ändå inte nedslås, utan skriver en ny bok för tillfället. Den handlar om att vara en person som är lite utanför eller som känner sig utanför och som inte riktigt passar in i en grupp.

- Den är inspirerad av mina arbetsplatser i Edinburgh där jag hade en speciell arbetsgemenskap.

Rebecka bloggar också för Hufvudstadsbladet om hur det är att vara ung vuxen i dagens samhälle.

Den käraste hobbyn finns på gymmet

Rebecka tävlade i aerobic under tio års tid. Sport och idrott är en naturlig del av vardagen.

- Det här är ett viktigt ställe för mig. Gymkortet är det sista jag stryker ur min budget. Det är det första jag köper och det sista jag lämnar ifrån mig.

Gymkortet är det sista jag stryker ur min budget. Det är det första jag köper och det sista jag lämnar ifrån mig.

Framtidsplanerna på kort sikt är att få ett jobb. Om det inte lyckas drar Rebecka iväg utomlands igen. Australien hägrar, men det förutsätter att det finns pengar till flygbiljett och visum på kontot.

- Långsiktigt siktar jag på att börja med min masterutbildning nästa höst, säger hon.

Utbildning och jobb är ingen självklar väg för alla

Rebecka är inte den enda finlandssvenska unga som har svårt att hitta sin plats i den så kallade vuxenvärlden.

Bland annat på ungdomsverkstaden Sveps i Helsingfors vet man att det inte alltid är så enkelt att hitta sin plats i Svenskfinland.

Alex Jarjis och Sofi Huldin från Sveps.
Aex Jarjis och Sofi Huldin är tacksamma över tiden på Sveps. Alex Jarjis och Sofi Huldin från Sveps. Bild: Yle/Mira Myllyniemi närbild foton

Hanna Bäckström kom till Sveps när hon inte kom in på universitetet och studierna vid yrkesskolan Prakticum inte fungerade. Speciellt i Svenskfinland är det akademisk utbildning som förväntas.

- Det är en ankdamm. Väldig många känner ju varandra. Om något inte riktigt går som man har förväntat sig att det ska gå blir man lite skamsen och försöker dölja det så att inte alla i hela Svenskfinland ska få veta att man har misslyckats.

Sofi Huldin har liknande erfarenheter. När hon valde Prakticum i stället för gymnasium var reaktionerna minst sagt förnedrande.

- Jag gick i Norsen och alla bara försvann till Hanken. Reaktionerna på mitt val var att jag inte skulle få någon gymnasieutbildning. Det tyckte man var ”usch”, ungefär.

Ouppfyllda förväntningar tär på självförtroendet

Ungdomarna är övertygade om att omgivningens förväntningar och reaktioner påverkar.

- När man inte kommer in i den skolan, eller inte får det jobbet som familjen tycker att skulle passa bäst, blir man ganska nertryckt av dem, säger Sofi Huldin. Det känns som om man inte passar in bara för att man har valt något annat.

Alex Jarjis vet också vad det betyder att inte leva upp till familjens förväntningar. Han började i gymnasiet, men avbröt studierna ganska snabbt.

- När jag började i gymnasiet Lärkan var hela min släkt jätteglad och tänkte att jag efter gymnasiet nog börjar studera vid Åbo Akademi eller något sådant. När jag sedan bytte Lärkan mot Prakticum blev familjen besviken. När jag sedan ytterligare lämnade Prakticum och kom till Sveps blev de ännu mer besvikna.

På Sveps har ändå alla tre fått en ny start. Hanna har lämnat Sveps och börjat studera, Alex håller på att klura ut vad han verkligen vill göra och Sofi har fått tillbaka sitt självförtroende.

A-planen har inte fungerat. Då kanske man kommer hit och funderar på nytt.
― Tariku Ahlfors, Sveps

På Sveps kan de unga finlandssvenskar i huvudstadsregionen mellan 16 och 28 år få hjälp bland annat med att söka bostad, ekonomiska frågor, social träning och jobbsökning.

Tariku “Tarre” Alhfors och Johanna Baarman från Sveps.
Verksamhetsledaren Tariku Ahlfors och Johanna Burman, som sköter det uppsökande ungdomsarbetet, har hjälpt många unga i huvudstadsregionen att hitta vägen i tillvaron. Tariku “Tarre” Alhfors och Johanna Baarman från Sveps. Bild: Yle/Mira Myllyniemi utslagna,närbild foton

- Vi hjälper de unga genom att vara ett bollplank, säger verksamhetsledaren Tariku ”Tarre” Ahlfors. Vi hjälper dem att tänka om. Det har kanske inte alltid gått som de har önskat. A-planen har inte fungerat. Då kanske man kommer hit och funderar på nytt.

"Välfärd och framtidshopp går hand i hand"

Undersökningar genom åren har visat att finlandssvenskarna som grupp är lyckligare än majoritetsbefolkningen. Starka sociala band, intresse för gemensamma aktiviteter och det sociala skyddsnätet anses vara orsaken till det. Lycka är ändå bara en känsla. Samma ekonomiska påfrestningar, inkomstskillnader och osäkerhet som råder i samhället i stort, är lika verkliga i Svenskfinland.

Välfärdsbygget i Finland inleddes efter kriget med en rad familjepolitiska reformer som till exempel barnbidrag samt barn- och mödrarådgivningar.
Då var landet fattigt på riktigt, men ändå gick man i land med det.

Historikern Henry Nygård.
Privatisering skapar mervärde, men riktar också penningströmmarna bort från det allmänna bästa, seger Henry Nygård. Historikern Henry Nygård. Bild: YLE/Agneta Glad henry nygård

Historikern Henry Nygård är övertygad om att välfärdsbygget lyckades för att man hade framtidstro.

- Man vågade satsa. Man vågade låna pengar för att finansiera reformerna, säger han. Det är annat i dag. Problemet i dag är att man inte har framtidstro, allting pekar nedåt och man slår huvudet mot hårda väggar hela tiden.

Nyberg ser uppenbara faror med utvecklingen i dag.

- När de sociala klyftorna växer skapar man en social oro som man under de senaste hundra åren har försökt bemästra genom att hålla på med samhälleliga reformer.

"Klyftorna i samhället är ett medvetet val"

Mikael Nygård som är professor i socialpolitik går ett ytterligare steg vidare i sin analys. Han anser att utvecklingen med social och ekonomisk ojämlikhet inte bara är konsekvenser av en global ekonomi utan också ett medvetet val av politikerna.

- Det har aldrig varit ett lyckat koncept att låta skillnaderna växa mellan dem som har det bra och dem som har det illa. Det har alltid skapat oroligheter, understryker han.

Konsekvenserna av det ser vi i ett ökat antal populistiska partier som försöker rida på missnöjet bland de förfördelade grupperna.

Nya typer av nollavtal, snuttjobb och olika typer av osäkra arbetsförhållanden, skapar en porös grogrund för unga att bygga sina liv på.― Professor Mikael Nygård

Enligt forskare är de som växer upp i dag den första generationen som inte får det bättre än sina föräldrar.

- Nya typer av nollavtal, snuttjobb och olika typer av osäkra arbetsförhållanden, skapar en porös grogrund för unga att bygga sina liv på, säker Mikael Nygård.

Se programmet här:


Sänds även i Yle Fem, måndag 7.11.2016 kl 20.00
samt tisdag 8.11.2016 kl. 17.25.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland