Hoppa till huvudinnehåll

Länge leve vinylen! – utställning med omslagskonst

Stefan Bremer
Stefan Bremer. Stefan Bremer Bild: Wikimedia commons. Stefan Bremer

Bland våra inhemska nya vågens fotografer kring decennieskiftet 1970 och 80, hör Stefan Bremer till de som man förknippar med den tidens rockscen och en attityd som matchar. På utställningen Cover Art med LP-skivomslag på Artsi i Myrbacka har Bremer följaktligen fått en egen vägg för några av sina mest berömda fotografier.

Och att det faktiskt i det här fallet är originalfotografierna som omslagsbilderna baserar sig på, kan ytterligare påpekas. Själva omslagen finns visserligen också med på de andra väggarna, bland övriga skivor på utställningen.

Men många av oss som följde med sin rockmusik på 1980-talet, minns nog de stiliga konvoluten som prydde skivorna med den tidens ledande band på den inhemska scenen;Hanoi Rocks, Sielun Veljet och Dingo främst. Omslagen kunde man sitta och vända på och betrakta, studera och beundra medan musiken spelade på.

Idag när digitala nedladdnings- och streamingtjänster dominerar vårt musiklyssnande är det säkert mången som med saknad minns den här helhetsupplevelsen som någonting större än musiken i sig.

Skivomslag med inhemska rockband
Skivomslag med inhemska rockband Bild: Ralf Sandell Skivomslag,Stefan Bremer,fotokonst,fotoutställningar,Dingo,Sielun veljet (album)

Så när jag bestämmer träff med Stefan Bremer för en intervju kring hans erfarenheter från branschen känns det naturligt att starta här. Och till att börja med ställer jag då frågan om hur det kom sig att han i tiderna kom in på det här med skivomslag, en fråga som i Stefan Bremers fall inte kan få ett helt kort svar, visar det sig.

Intresset för rockmusiken kom redan tidigt in i bilden i samma veva som den första vågen av internationell rockmusik på allvar nådde vårt land kring decennieskiftet 1950 och -60. Först var det Elvis, sedan The Beatles, och Steffe var fast.

I och med den progressiva rockens uppsving under det tidiga 1970-talet svalnade emellertid intresset:

- Det började kännas allt för pretentiöst och invecklat med all proge, så det blev ointressant för mig, menar Bremer. Men min nio år yngre bror, Max, han var precis i den rätta ålder då punken och nya vågen kom, så han lyckades shanghaja mig med in i den världen.

En av hans bästa vänner var Nasse, Nasty Suicide, från Hanoi Rocks och det var via den grejen, som… han (Max) sa åt mig att nu kommer du med till Tavastia, att där är ett jäkligt bra finskt band! ― Stefan Bremer

Vändpunkten med Hanoi Rocks

Och mycket riktigt, Steffe var såld (igen). Det här var exakt vad han var ute efter, här fanns energin och öset, den rätta drivkraften att helt enkelt göra, hellre än att grunna över teknisk perfektion.

Så den spelningen med Hanoi Rocks i januari 1981 kom att bli en vändpunkt också i Stefan Bremers karriär:

- Jag hade kameran med och plåtade, berättar han, och sen började jag handkolorera bilderna. Jag hade inte fått något uppdrag, men via brorsans kontakt till Nasse, fick Hanoi Rocks manager Seppo Vesterinen nys om mina bilder och han diggade dom jättemycket.

Hanoi Rocks: Bangkok Shocks Saigon Shakes  Hanoi Rocks
Bangkok Shocks Saigon Shakes Hanoi Rocks Hanoi Rocks: Bangkok Shocks Saigon Shakes Hanoi Rocks Bild: Ralf Sandell Hanoi Rocks,Stefan Bremer,Skivomslag,konstutställningar,rock (musik)

Så kom det sig att Stefan Bremer blev insugen i skivpärmsvärlden, som han uttrycker det, och sedan började uppdragen rasa in. Fast i själva verket var inte Hanoi Rocks debutplatta, Saigon Shakes Bangkok Shocks Hanoi Rock Bremers allra första skivpärm; det var Living in The Western World med Paul Oxley’s Unit.

Från rockröj till mera poserande bilder

Den finns inte på Cover Art-utställningen. Men nog Hanoi Rocks alltså, och på den kan man också tydligt se de element som kom att bli kännetecknande för Stefan Bremers tidiga expressiva stil: den intensiva ögonblicksbilden då ett rockband ger uttryck för just det där svettiga öset och röjet som sammanfattar mycket av rock då den är som bäst.

Det här går igen också på kända skivpärmar med den inhemska rockens mästare som Sielun Veljet och Smack, som han också jobbade med kring mitten av 1980-talet.

Men med tiden gick Stefan Bremer över från det utpräglat expressiva uttrycket mot en mera poserande stil. Dingos debutplatta Nimeni on Dingo är ett tidigt exempel på detta. Men bland egna favoriter finns också de skivpärmar som han gjorde med Topi Sorsakoski & Agents, av vilka åtminstone Hurmio finns med på utställningen.

En diger, omfattande utställning

Men nu är det ju inte bara Stefan Bremers verk som det handlar om på Artsis Cover Art - Long Live Vinyl-utställningen. För det ska sägas att det är en stor utställning som tidsmässigt sträcker sig från 1950-tals jazz via 60- och 70-tals rockklassiker och punk till alldeles nya skivor från i år.

Skivomslag på utställning
Skivomslag på utställning Bild: Ralf Sandell konstutställningar,Skivomslag,LP,Vanda konstmuseum,populärkultur

Att räkna upp band och artister som förekommer på utställningen skulle ge en antingen för lång eller en för kort och godtycklig lista. Men bland fotografer och konstnärer som finns representerade med kända skivpärmar kan nämnas: Annie Leibowitz, Damien Hirst, Alexander McQueen, Peter Saville, Banksy, Andy Warhol, Esko Männikkö, Kari Riipinen, Risti Vuorimies och många, många fler.

För övrigt baserar sig en del av utställningen på en Londonsamling som presenterar den bästa skivomslagskonsten mellan åren 2005 och 2015.

Så det kan särskilt ännu poängteras att inslaget nytt är rätt påfallande, vilket ger en känsla av att arrangörerna faktiskt lever i nutiden. Att rock och pop inte bara handlar om nostalgi och klassiker, utan att det görs massor med bra musik också idag.
Och inte minst att man igen satsar på vinylskivor med gedigen omslagskonst.

Moderna trender

Ett av utställningens stora teman är den digitala omvälvningen som skedde kring millennieskiftet, som utställningens kurator Maria Tjader-Knight berättar:

- Av de nyare skivomslagen i utrymmet för Best Art vinyl 2005-2015 har vartenda ett behandlats med hjälp av ett datorprogram.

Det här speglas sedan mot de inhemska 1970-tals konvoluten i samma avdelning av Risto Vuorimies – han med de legendariska tidiga Hurriganes-omslagen och bl.a. Rauli Badding Somerjoki – och dessa är alltså helt och hållet gjorda för hand med ett slags mät-och-klipp-och klistra-metod, som också är mycket bekant för Stefan Bremer.

Hurriganes-skivomslag
Hurriganes-skivomslag Hurriganes-skivomslag Bild: Ralf Sandell Hurriganes,Risto Vuorimies,Skivomslag,fotografering

Vid sidan om digitaliseringen och de förändringar som den har lett till rent hantverksmässigt, så kan man också skönja en annan tydlig trend inom skivomslagskonsten under senare tid.

- Det som är helt klart och tydligt är att det numera är väldigt ovanligt att man lyfter fram själva personerna (artisterna) i bandet, noterar Stefan Bremer när vi strövar omkring på måfå och hamnar just vid avdelningen för Best Art Vinyl 2005-2015.

I stället har omslagen blivit abstrakta och ironiska, rent av anonyma. Men ändå finns ett klart syfte att väcka uppmärksamhet.

Under de år som Stefan Bremer var aktiv i skivbranschen var det ett mer eller mindre absolut krav att artisten, bandet skulle synas på bilden.

Det här var någonting som till och med harmade honom emellanåt, för han hade gärna velat göra mera abstrakta pärmar. Men i försäljningssyfte ansågs de då som väldigt dåliga.

Några plock bland favoriter

När jag frågar om det finns några särskilda favoriter som Bremer skulle lyfta fram på utställningen, så får han t.ex. på en vägg syn på The Smiths Meat is Murder, den med fyra bilder på en amerikansk Vietnamsoldat i fyra lika stora kvadrater. Den minns han bra.

Men så säger han också att det egentligen finns favoriter på varje vägg - och det är ju lätt att hålla med om.

Skivomslag på utställning
Skivomslag på utställning Bild: Ralf Sandell Skivomslag,Vanda konstmuseum,utställningar,Vinylskiva

En avdelning med mera jazz- och äldre Rhythm & Blues-skivor utmärker sig dels med en nostalgisk 50-talsmässigt grafisk estetik, men präglas också av den coola känsla man förknippar med den tidens jazz: Miles Davis och Art Blakey & The Jazz Messengers är fina exempel på detta.

När vi kommer fram till en mera punkbetonad vägg fastnar Bremer snabbt för Ramones självbetitlade debutskiva:

Ramones debutalbum
Ramones debutalbum Bild: Ralf Sandell Ramones,Skivomslag,LP,Vinylskiva,punkrock

- Den där dom står i sina läderjackor och slitna jeans lutade mot en tegelvägg, fotat i svartvitt.

Den helt enkelt bara funkar i sin extrema enkelhet – precis som bandets musik - och har blivit stilbildande, kopierats av otaliga band. Till saken hör att Ramones själva också senare gjorde en variant på samma bild för omslaget till sin tredje skiva.
Sedan får Bremer syn på en ”bra Hanoi Rocks” - och Kraftwerks Computer World, som på ett lyckat sätt påminner om själva musiken, med inslag av tekno och ironi i detta fall.

Och sen förstås den här Rage Against The Machine (det självbetitlade debutalbumet) med den väldigt berömda bilden av en munk som gör självmord genom att bränna sig till döds i protest mot Vietnamkriget.

Det finns många band som har försökt väcka uppmärksamhet med chockeffekter, men här blir helheten med grafik och text, för att inte tala om RATMs musik, någonting alldeles extra.

Skivomslag på utställning
Skivomslag på utställning Bild: Ralf Sandell Rage Against the Machine,Skivomslag,LP,Vietnamkriget,konstutställningar,rock (musik)

Och så vidare, skulle jag kunna lyfta fram otaliga exempel till.

Också genremässigt är mångfalden av stilar glädjande rik och här finns som sagt favoriter i mängder för var och en: rock, pop, disco, soul, tekno, hiphop, heavy och avant-garde, jazz, blues, schlager, inhemskt och t.o.m. klassiskt. Med mera. Bara att ta sig till Myrbacka för att själv se. Cover Art-utställningen är gratis och pågår ännu till den 15 januari 2017.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje