Hoppa till huvudinnehåll

Kritiken mot asylsökande var en hård stöt för frivilligarbetare i Grankulla

Yvonne Lassenius och Ulrica Gabrielsson sitter brevid varandra på ett café i Grankulla.
Yvonne Lassenius och Ulrika Gabrielsson. Yvonne Lassenius och Ulrica Gabrielsson sitter brevid varandra på ett café i Grankulla. Bild: Yle/Rose-Marie Dahlström ulrica gabrielsson,Grankulla,frivilligt arbete

Nyheten om att ett gruppboende för ensamkommande flyktingbarn möter på hårt motstånd i Grankulla väckte mycket känslor. Det var en hård stöt för Grankullabon Ulrica Gabrielsson, som jobbar med flyktingar som frivilligarbetare.

I fredags kunde Yle Huvudstadsregionen berätta att ett planerat gruppboende i Grankulla väcker ont blod hos grannskapet. Bland annat tycker grannarna att huset som nu ska bli ett familjegrupphem är ”för fint”.

Grankullabon Ulrica Gabrielsson bor nära en flyktingförläggning med 500 platser. Sedan i fjol höstas har Gabrielsson jobbat som volontär via Röda Korset. Hon brukar hälsa på de unga asylsökande männen hon träffar på Grankullas gator. Nästa måndag ska hon också starta en matlagningskurs för dem.

- Jag blev väldigt förvånad. I mitt frivilligarbete har jag nästan bara träffat på människor som förhåller sig positivt till flyktingar. Tvärtom har folk stöttat oss och sagt att det arbete vi gör är bra, undrat om de kan göra något mera, och bett oss fortsätta. Därför kändes det som att få en hård stöt i huvudet när jag hörde om det här, säger Ulrica Gabrielsson.

Vi måste föra fram positiva aspekter samt genom våra handlingar visa att flyktingar inte är farliga.― Ulrica Gabrielsson

Yle Huvudstadsregionen träffar Gabrielsson med väninnan Yvonne Lassenius på ett café i Grankulla centrum. Lassenius är lika upprörd som Gabrielsson. Hon är styrelseordförande för Grani närhjälp och har forskat i integreringsfrågor.

- Det är just precis som all forskning visar att det första stadiet är alltid det här negativa förnekande. Det är så vanligt att det måste man förstå. Så småningom så brukar det komma till en nivå av acceptans, efter det anpassning och till slut sker förhoppningsvis en positiv integrering, säger Yvonne Lassenius.

Tegelbyggnad.
Här ska ett familjegrupphem med plats för 9 ensamkommande flyktingbarn komma. Tegelbyggnad. Bild: Yle/ Christoffer Gröhn grankulla

"Man måste prata och träffas"

Grankulla är som en liten by där alla känner alla. Det märker vi redan i caféet där vi sitter. I bordet bakom oss sitter två bekanta till Lassenius och Gabrielsson.

Hur hanterar man det i ett så här litet samhälle att en grupp människor, bland dem kanske era bekanta, uttrycker sig så här negativt om flyktingar?

- Det är ganska mänskligt egentligen att vara försiktig, rädd och osäker. Man måste ge relationen en chans att utvecklas. Man måste prata mycket och träffas. Jag tycker det är viktigt att vi för fram att vi kan på något sätt förstå de här attityderna fast vi inte accepterar dem, säger Yvonne Lassenius.

- Man vinner inget på att ställa saker på sin spets utan vi måste prata och argumentera och föra fram positiva aspekter samt genom våra handlingar visa att flyktingar inte är farliga, säger Ulrica Gabrielsson.

Om de inte känner sig välkomna så finns det en risk för att ungdomarna radikaliseras. Och det vill vi verkligen inte.― Yvonne Lassenius

Lassenius som har varit med på mötena som ordnats mellan grannarna och Diakonissanstalten hoppas på att flera möten är lösningen.

- Sen när barnen kommer så har vi nästa möte med grannskapet så att de verkligen får en chans att träffa varandra. Jag tror att det blir bättre då eller åtminstone hoppas jag det, säger Yvonne Lassenius.

- Om de inte känner sig välkomna så finns det en risk för att ungdomarna radikaliseras. Och det vill vi verkligen inte, tillägger Lassenius.