Hoppa till huvudinnehåll

Den amerikanska drömmen på fallrepet

Chomsky är en amerikansk professor som vid sidan av sitt arbete inom språkvetenskap varit en ansedd kritiker av USA:s politik. Han är en vår tids mest inflytelserika intellektuella.

Dokumentären är inspelad under en period på fyra år. Bit för bit ger Chomsky sin syn på varför vi nu står vid ett historiskt vägskäl – ett vägskäl där ojämlikheten i samhället är rekordstor. Demokratin är på glid, och hopplösheten florerar.

I tio punkter dissekerar Chomsky den amerikanska drömmen, och presenterar hur välstånd och makt koncentreras till en maktelit.

Ojämlikheten äter upp solidariteten

Chomsky jämför dagens läge med den finansiella krisen på 1930-talet. Skillnaden är att det då fanns en förväntan och ett hopp om att det blir bättre. Det finns det inte i dag. Ojämlikheten har aldrig varit så stark som nu. En pytteliten andel av befolkningen är extremt rik.

Ojämlikheten beror framför allt på de här superrikedomarna. Det är orättvist i sig, men det har dessutom negativa följder för hela samhället.

Under ett halvt århundrade verkar alla beslut ha tagits för att favorisera de mest förmögna på bekostnad av den stora majoriteten. Vi har nu kommit fram till ett läge där medelklassen håller på att dö ut. Om det skulle ske så innebär det enorma konsekvenser för framtiden.

Den amerikanska drömmen har kollapsat.― Noam Chomsky

I den amerikanska drömmen ingår social rörlighet: Man föds fattig, arbetar hårt och blir rik. Förr kunde en arbetare få ett rejält jobb, köpa sig ett hus och en bil och betala för barnens utbildning. Den här drömmen har kollapsat.

I USA säger man sig leva efter värden som till exempel demokrati. I en demokrati tar beslutsfattarna hänsyn till den allmänna opinionen och sedan verkställer regeringen folkets vilja; det är så demokrati definieras.

Det som är viktigt att förstå, säger Chomsky, är att de som är privilegierade och innehar makten aldrig har tyckt om demokrati, och det på goda grunder! Demokrati ger makten till folket och tar den ifrån de privilegierade. Det handlar om hur välstånd och makt koncentreras.

De prekära prekariatet

Finansialisering innebär att företag egentligen inte producerar någonting, utan gör penningtransaktioner som på inget sätt gynnar samhället. Genom att flytta produktionen till låglöneländer ("offshoring") så håller man arbetarna på mattan genom den osäkerhet det skapar.

Så länge arbetstagarna känner sig osäkra har man dem under kontroll. De kommer inte att kräva rimliga löner, goda arbetsvillkor eller rätt att bilda fackföreningar.

Den gyllene eran inföll på 1950- och 1960-talet i USA. Man byggde upp samhället och satsade på välfärd för folket. Så länge som USA i första hand var ett tillverkningscentrum måste landet beakta de inhemska konsumenterna. Men i den internationella "plutonin" (när en liten andel av världens befolkning samlar på sig allt mer) bryr man sig allt mindre om konsumenterna eftersom de flesta av dem inte kommer att köpa ens produkter för de har inte råd att göra det.

Då inriktar man sig i stället på kvartalsvinster vid behov skapade genom finansiell manipulation. Höga lönar, höga bonusar, offshoring. Man riktar produktionen till de rika både inrikes och utomlands.

Och resten då? Det finns ett nytt ord för dem. De kallas prekariatet, det "prekära" proletariatet. Prekariatet är det arbetande folket i världen som lever i allt mer prekära förhållanden. Det här hänger ihop med hur man ser på samhället i stort.

Skattesystemet har också ändrats så att de rika betalar mindre skatt och i samma grad har skattebördan för resten av folket ökat. Man har ändrat fokus så att bara löner och konsumtion beskattas, men inte aktieutdelning som tillfaller de rika.

Som alltid finns det en förevändning; det här systemet sägs öka investeringarna vilket sägs skapa fler jobb. Men det har aldrig bevisats att det faktiskt händer. Vill man öka investeringarna ska man ge pengar till de fattiga som spenderar allt de förtjänar vilket stimulerar produktionen, ökar investeringarna, skapar jobb etc, säger Chomsky.

Det amerikanska storföretaget General Electric betalar ingen skatt alls och gör enorma vinster. De styr vinsterna utomlands för att slippa betala skatt. Det här är allmänt. Storbolagen har flyttat över bördan att upprätthålla samhället på folket, enligt Chomsky.

Att angripa solidariteten

Enligt Chomsky ser man angreppet i dagens politik till exempel som attacken mot socialskyddet. Socialskyddet baserar sig på en princip, på solidaritetsprincipen. Solidaritet innebär att man tar hand om varandra. Social trygghet betyder att jag betalar skatt så att änkan på andra sidan stan får någonting att leva på.

En stor del av befolkningen är beroende av offentlig hjälp, men de rika drar ingen nytta av systemet och försöker därför förstöra det. Ett sätt är att ge det offentliga servicen för lite pengar. Då tar man kål på systemet. Det slutar att fungera. Då blir folk arga och vill ha någonting annat i stället. Det här är en standardteknik för att åstadkomma privatisering, säger Chomsky.

När ett samhälle eller en stat satsar stora resurser på utbildning betalar det sig tillbaka i form av livligare handel och högre levnadsstandard. Det här utgör själv grunden för vårt samhälles välfärd och välmåga, enligt Chomsky.

I ett klassamhälle är det viktigt att skapa begär, att skapa konsumenter som lätt trillar i konsumtionsfällan. Det håller dem sysselsatta så de inte hinner engagera sig politiskt.― Chomsky

Näringslivet var rätt upprört över välfärdsstegen på 1960-talet och över att president Nixon, som de facto var den sista "New deal" presidenten. Under Nixon-eran stiftades lagarna om konsumentskydd och arbetarskydd och den federala miljöskyddsmyndigheten EPA grundades.

Nixon stämplades som klassförrädare. Näringslivet gillade inte de höga skatterna som företagen skulle betala och all reglering av makten så man inledde ett koordinerat försök att ändra på det hela. Näringslivet tog till krafttag för att få kontroll över lagstiftningen. Lobbyverksamheten ökade markant och avregleringen kom i gång med kraft.

Här bör påpekas att under 1950- och 1960-talet inträffade inga finanskrascher på grund av just regleringen – regleringen av makt. I och med avregleringarna började krascherna att komma och har fortsatt att komma sedan dess.

Tala inte om klass

Har man en maktposition vill man upprätthålla klassmedvetenheten för sin egen del men utplåna den hos andra, säger Chomsky. De som borde veta var i klassamhället de befinner sig för att kunna förbättra sin situationen fråntas redskap att påverka.

I ett klassamhälle är det viktigt att skapa begär, att skapa konsumenter som lätt trillar i konsumtionsfällan. Det håller dem sysselsatta så de inte hinner engagera sig politiskt.

Precis alla ska kontrolleras så att samhället blir ett perfekt system. Det perfekta systemet grundar sig på en dyad: du och din TV, eller numera du och internet, där du får veta vilka grejer du behöver för att leva ett bra liv. Reklambranschen skapar behov – behov som vi inte ens visste om att vi hade.

I stället för upplysta konsumenter som gör rationella val är idén med reklamen att skapa oupplysta konsumenter som gör irrationella val.― Noam Chomsky

Det är samma reklambransch som sköter valreklam med samma idé: att skapa en oupplyst väljarkår som gör irrationella val. Den oupplysta väljaren gör ofta val som går stick i stäv med de egna intressena. Helt enligt planen. Det sker i alla stora kampanjer. Den oupplysta väljaren kan inte tolka eller analysera retoriken som används i valslogans.

Syftet med irrationella val gjorda av oupplysta väljare är att åsidosätta folket. Att splittra solidariteten i samhället. Att ställa utsatta grupper mot varandra. Att få oss att sluta bry oss om andra.

Det låter dystert. Men det vi kan göra enligt Chomsky är att aktivera oss politiskt på sätt eller annat.
– Vi har otroliga möjligheter. Vårt samhälle är väldigt fritt. Om folk organiserar sig och kämpar för sina rättigheter som förr i tiden kan mycket uppnås och många segrar vinnas.

Chomsky citerar sin numera avlidne vän Howard Zinn:

Det är oräkneliga okända personer och deras små handlingar som lägger grunden till de stora historiska händelserna.― Howard Zinn

I dokumentären ser Chomsky också tillbaka på sin egen karriär av aktivism och politiskt deltagande. Det är en påminnelse att makten alltid i slutändan ligger hos de som styr. Dokumentären är riktad till alla som vill se ett framtida samhälle där alla kan få sin del av kakan.

De här frågorna kan man fundera på beträffande situationen i Finland:
– Hur ser den finländska drömmen ut?
– Hur fördelas makten i Finland?
– Hur fungerar demokratin i Finland?
– Är det finländska samhället jämlikt?
– Har vi ett klassamhälle i Finland?
– Vad är syftet med att skapa konstruerad men också verklig osäkerhet på arbetsmarknaden?
– Vem/vilka betalar mest skatt i Finland?
– Vad kan en nedmontering av den offentliga sektorn innebära för folket i Finland?
– Är det viktigt att ett samhälle följer vissa solidaritetsprinciper?
– Om, så varför?
– Vart tror du att det finländska samhället är på väg?

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix