Hoppa till huvudinnehåll

Sagan om pojken som aldrig ville bli vuxen

Åbo Svenska Teaters version av Peter Pan. På bilden skådespelarna Peter Ahlqvist, Markus Riuttu och Timo Tamminen
Äventyr i landet Ingenstans. Peter Ahlqvist som kapten Krok och Markus Riuttu som Peter Pan. Åbo Svenska Teaters version av Peter Pan. På bilden skådespelarna Peter Ahlqvist, Markus Riuttu och Timo Tamminen Bild: Pette Rissanen peter pan,Åbo Svenska Teater

Pirater och krokodiler, flygande barn och älvor, men också föräldralöshet och sorg. Den drygt hundra år gamla sagopjäsen Peter Pan bjuder på ett traditionellt äventyr med pojken som inte vill bli vuxen i centrum. Nu flyger den grönskimrande drömfiguren på Åbo Svenska Teater.

Det är förstås inte helt okomplicerat att som 50+are klä på sig barnglasögon och känna efter hur den klassiska sagopjäsen går hem hos den riktigt unga publiken. Speciellt som min relation till historien begränsar sig till en bunt tårar framför filmen Finding Neverland, där Johnny Depp gestaltade Pan-författaren James Matthew Barrie. Jag kan inte ens jämföra med ÅSTs senaste version av Peter Pan, från 1986.

Ändå kan jag föreställa mig att det finns några centrala detaljer som regissören Mika Lehtinen måste trolla fram tillsammans med sin ensemble för att helheten ska fungera. Det ska vara tillräckligt med spänning, äventyren ska på riktigt smaka äventyr, och så ska här finnas tillräckligt med magi. Det handlar ju ändå om en främmande sagovärld som fascinerar, och om barn som ska kunna flyga.

Och så ska förstås det centrala paret, Peter Pan och flickan Wendy (här försvenskad till Lena), vara både charmiga och medryckande och lämpligt barnsliga på ett tillräckligt karismatiskt och genuint sätt.

Men först; en kort beskrivning av denna berättelse som inte verkar sluta fascinera ständigt nya generationer – nu lär Disney vara på gång med ännu en filmatisering av pjäsen från 1904.

Marjut Hernesniemi och Markus Riuttu i ÅSTs Peter Pan.
Marjut Hernesniemi som Tingeling och Markus Riuttu som Peter Pan. Marjut Hernesniemi och Markus Riuttu i ÅSTs Peter Pan. Bild: Pette Rissanen. åbo svenska teater

Vi har Mamma, Pappa, tre barn + en hund, föräldrarna går på fest, barnen försöker sova, och så flyger Peter Pan in, han som tillsammans med den busiga älvan Tingeling (Marjut Hernesniemi) ska hitta Peters skugga. När Lena vaknar berättar han om sin värld, och så flyger han tillsammans med barntrion till sagolandet Ingenstans. Där väntar pirater och borttappade/övergivna barn, det goda slåss mot det onda, det goda vinner, och så flyger de alla hem igen. De övergivna barnen får ett nytt hem, men Peter Pan vägrar ge upp sin frihet. Han vill vara barn för evigt, hans bild av det vuxna livet är fylld av bitterhet och svek, och det vill han aldrig bli en del av.

Ett happy end, men inte utan vemodiga kanter.

Cirkusstuderande klättrar och svävar

På ÅST har man valt att inte bygga upp konstruktioner som skulle hjälpa Peter Pan att flyga omkring i salongen, vi ser honom faktiskt inte flyga alls.

Det låter oroväckande, men man har löst det hela stiligt; med skuggfigurer och projiceringar (Teemu Määttänen) trollar man effektivt fram tillräckligt med illusioner, på scenen finns dessutom nio åbocirkusstuderande som fixar det där med att klättra och hänga och sväva omkring högt ovanför scengolvet – och så är biten med ”tillräckligt med magi” avklarad.

Äventyren då. Ja, något riktigt sjörövarfartyg finns här inte heller, men med ett högt utsiktstorn skapas illusionen av stort fartyg. Svärdslagsmålen är försiktiga men ändå sannolikt tillräckligt fartfyllda. Så har man dessutom Peter Ahlqvist som Kapten Krok. Hans långa figur är perfekt för rollen, komisk och litet farlig på samma gång.

Peter Ahlqvist.
Peter Ahlqvist som Kapten Krok. Peter Ahlqvist. Bild: Pette Rissanen. åbo svenska teater

Och så är det huvudparet. Markus Riuttu som Peter Pan, Amanda Nyman som Lena.

Redan i ÅSTs senaste familjepjäs (Ronja Rövardotter) spelade Markus en pojke (Birk) med bravur, också nu är han som gjord för sin roll. Hans utstrålning och habitus är så genuint pojkaktig på ett sätt som gör att allt han gör känns sant, just det där som får oss att glömma att det är teater.

Amanda Nyman inleder litet stelt som sin Lena, vilket kanske beror på att prologen med familjen Darling (här försvenskad till Schön) känns både litet utdragen och stel, det tar väldigt länge innan äventyret på riktigt börjar. Men när det sedan äntligen börjar och Amandas Lena får Peter Pan som motpol, då hittar hon in i sin roll. Hon är tillräckligt tuff som flickan som tar ledarrollen och som dessutom ska leka mamma där i Ingenstans, men också tillräckligt mycket barn.

Amanda Nyman och Markus Riuttu i ÅSTs Peter Pan.
Amanda Nyman och Markus Riuttu. Amanda Nyman och Markus Riuttu i ÅSTs Peter Pan. Bild: Pette Rissanen. markus riuttu

Visst hade här också funnits utrymme för att på allvar leka med och ifrågasätta det tidiga 1900-talets könsroller som färgar pjäsen. Men kanske det är en annan historia.

Familjeföreställningen har en åldersgräns på 6 år. Redan längden på dryga två timmar ställer sina krav.

Hela listan med hela den stora ensemblens namn hittar du på Åbo svenska teaters hemsida

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje