Hoppa till huvudinnehåll

Jonas Jungar: Tudelning skapar Trumpar, och Facebook kastar bensin på lågorna

Jonas Jungar
Jonas Jungar Bild: Yle jonas

Hela förra veckan storsatsade vi här på Svenska Yle på den samhälleliga tudelningens första smygande uttryck här i Finland. Det resulterade i ett 20-tal inslag och radio- och tv-debatter, samt en glädjande livlig debatt i kommentarsfältet (tack för det!). Läs mera om satsningen Ett tudelat Finland här!

Vår granskning visade att tudelningen ingalunda handlar bara om de ekonomiska ytterligheterna (eller ens inkomstfördelningen, där skillnaderna faktiskt inte ökat). Tudelningen tar sig däremot mera indirekta uttryck - t.ex. i hur våra skolor utvecklas, vad vi äter, hur vi mår eller t.o.m. hur vi klarar av digitaliseringen av samhället.

Den uttryckliga avsikten med satsningen, som vi deklarerade redan i starten, handlade om att synliggöra de små trendbrott och tecken på en samhällelig utveckling som vi nu ser i sin mest extrema form i Trumps nya USA.

En bitter polarisering, en uppdämd ilska som drivit den amerikanska befolkningen ner i djupa skyttegravar. Ett kollektivt långfinger mot makten och etablissemanget.

Chock och rädsla, men också eufori. Och en rejäl portion skadeglädje, ska sägas.

Föga kunde vi ana att vår lilla tudelningssatsning skulle få en sådan aktualitet och relevans.

Orsakerna till Trumps segertåg är självklart mångbottnade och komplexa, men den stora bilden är ju sällsynt tydlig.

Det är tudelningen som är det centrala i sammanhanget.

Trumps twittrande har tagit sig många märkvärdiga uttryck under kampanjens gång, men visst finns det ett stort uns av sanning i tweeten under valkvällen där han skrev om “den bortglömda mannen och kvinnan”.

Hoppa över Twitterpostning

Denna bortglömda amerikan är i allra högsta grad verklig, alldeles oberoende vad man än anser om Trump.

Det är tudelningen som är det centrala i sammanhanget.

Ekonomiskt bortglömd, åsiktsmässigt bortglömd, medialt bortglömd. Utanför.

Det var i alla fall hur väldigt många upplevde det, och känslan av att tillhöra förlorarlägret är en stark drivkraft, speciellt då man anar en möjlighet att slå tillbaka.

Ilskan och frustrationen sökte en kanal, och det råkade vara Trump som fick agera åskledare.

Skräcken många känner nu är förståelig. Men lösningen kommer aldrig att kunna vara att man demoniserar eller förlöjligar den andra parten, vilket skedde i USA och också här.

Ett idiotförklarande av folk göder bara populismen, vilket valet med all önskvärd tydlighet visade.

Möjligast stor samhällelig jämlikhet och en respektfull, faktabaserad dialog, det är det enda botemedlet

Möjligast stor samhällelig jämlikhet och en respektfull, faktabaserad dialog, det är det enda botemedlet - hur tråkigt och självklart det än må låta i denna tid av allmän hyperventilering.

Det är inte mycket vi kan göra åt den förgiftade situationen i USA, men vi kan åtminstone vara på vår vakt för vår egen del .

Trump vann valet tack vare Facebook

Samtidigt då självrannsakan bland inte minst journalister pågår för fullt (“varför vägrade vi se vad som höll på att ske?”), är det samtidigt skäl att påpeka något som inte på några som helst villkor skall “förstås”, än mindre ställas den seriösa journalistiken till last.

Mycket har sagts och skrivits om Facebook, denna 2000-talets dagstidning för hela västvärlden. Den virtuella dagstidningen vars algoritmer serverar dig ett skräddarsytt flöde av information som bekräftar och förstärker just din världsbild och dina värderingar.

Ett flöde som spelar uttryckligen på känslor. Dina känslor och de som känner samma sak som du.

Men fenomenet med sociala bubblor fick ännu mer absurda proportioner i upptakten till den amerikanska valskrällen, och maskineriet som möjliggjorde detta stavas Facebook.

Groteska mängder med påhittade (jo, påhittade, inte endast vinklade) “nyheter” spreds som präriebränder över kontinenten, samtidigt som försöken till journalistisk faktakoll ignorerades eller kördes över med ångvält.

Att i debattens hetta granska huruvida någonting faktiskt stämde eller inte blev nämligen också, vansinnigt nog, en del av Elitens och Etablissemangets Stora Konspiration.

Groteska mängder med påhittade “nyheter” spreds som präriebränder

När sanningen inte längre spelar någon roll, och de påhittade nyheterna har blivit en regelrätt industri, inser vem som helst vilken explosiv kraft det finns i de virtuella ekokammare som FB skapat.

Och ändå vägrar FB-grundaren Mark Zuckerberg envist att erkänna företagets roll i eller ansvar för vad som sker.

De är kantänka fortsättningsvis bara ett IT-företag och en plattform som distribuerar innehåll och hjälper folk kommunicera med varandra.

Att FB skulle ha påverkat valutgången är enligt honom "en galen idé".

Nej, Mark, det är det sannerligen inte, och det är förbluffande naivt av dig att inte se kopplingen.

Skall vi lyckas återgå till något slags civiliserad dialog där folk inte piskas till att misstro och hata varandra, skall vi lyckas överbrygga klyftor och tudelning i samhället, då måste också du upp till bevis.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes